tisdag 7 februari 2023
Douglas MK5
Nu sitter den ihop, klar att testa när vädret och underlaget passar. Men jag ljuger lite för det finns endast ett avgasrör och det andra är beställt.
fredag 3 februari 2023
Fränt i Rockhammar
Skogsmaskin fanns också på plats, skulle nog kunna tänka mig en sån själv, nästan lika frän som en dumper.
söndag 29 januari 2023
Men va fan...
Skulle svarva en grunka häromdagen och då hade chucken bytt färg. Rost var min första tanke och det har hänt förr men då när det svarvats aluminium och sprit har använts, denna har sen avfettat metallen som då rostat. Ett misstag som gjorts en gång, inte sen efter det.
Det här är nog inte rost, mer som ett damm som inte lossnar. Har nu oljat in chucken men den är fortfarande brun efter ett par dagar. Fattar som vanligt ingenting så upplys mig gärna om vad som hänt. Det som svarvades sist innan detta hända var härdat stål, se tidigare inlägg. Om du vet vad som hänt kanske du även kan berätta hur den blir vackert stålgrå igen.
lördag 28 januari 2023
Gör om, gör rätt
Puffran är ihop igen, hoppas den fungerar denna gång. Samma jobb gjordes ca 1983 men då blev det inte rätt.
måndag 23 januari 2023
Den blå
Växellådan tar vi sen efter att motorn är ihop igen. I den renoverade motorn hittades en minst sagt sned och vind vevaxel, slog 0,6-0,7mm. Knackade till den så att siffrorna nu är på så sätt att decimaltecknet kan flyttas ett steg åt vänster. Försökte få det ännu rakare men där gick jag bet, blev blev inte bättre. ett par minuter för att få den skaplig, en halvtimme för att komma på att skapligare blir det inte.
tisdag 17 januari 2023
Douglas T35 1947
torsdag 12 januari 2023
Bäst i test
söndag 8 januari 2023
Ny dans, ny chans
Brukar ju skriva om det nya årets mål och vad som ska försökas uppnås. Fast det blir lite svårt just nu då jag helt enkelt inte har några spännande utfästelser om framtida segrar eller fräna projekt. Verkstaden är full av kyla och Douglasar och inget av detta lockar mig men en cykel är snart klar, one down.
En sak som jag håller på med nu är att knåpa ihop en tidning till MCV, nr 1 2023, ska även göra nr 2 så att jag lär mig. Det är lite spännande men troligen mest för mig och inte för dig.
Racingen känns avlägsen men det verkar som om jag kan köra i alla fall lite fort fortfarande. Förra årets höjdpunkt var nog vinsten på årsracet efter att inte ha kört ens en timme motorcykel sen året innan och egentligen knappt ens kört 2-3 timmar sen 2019. Kanske bygger en ny motor till Pecketten och börjar tävla med den igen eller försöker få ihop den där TZ Bakkern som stått på bänken allt för länge.
Bilden är från 2021och tagen av Bengt Johannesson. Dagen innan hade jag kraschat Vasa hårt och min kropp var inte alls sugen på detta med att tävla. Samma kropp känner fortfarande ett och ett halvt år senare av denna krasch, sånt tar ner entusiasmen lite. Skrev denna text till MCM Classic efter den tävlingen, kanske förklarar lite varför det blir svårare att hålla ångan uppe.Adrenalin
En variant av denna text har jag skrivit förut men valt att inte publicera, det blir lite väl mycket macho men tråkigt nog kom ämnet upp igen.
Första tidsträningen på
Årsracet avbröts hårt och våldsamt för mig. Hajsajdade in i Bergskurvan och
flög som en ängel innan det slogs i backen och allt blev trist. Låg i
sandfållan och undrade varför det blev så här och kände efter i kroppen vad som
var sönder. Redan då det flögs undrade jag om airbagen skulle lösa ut vilket
aldrig märktes men det gjorde den turligt nog, kände när luften pös ut. Kroppen
verkade ganska hel men fötterna gjorde ont och då kom konstigt nog tanken upp
om att det är kanske dags att skriva klart adrenalinkrönikan. Klev upp ur
sandlådan och stapplade iväg mot ambulansen som var på väg, vet av dyrköpt
erfarenhet att det finns en tidsperiod då det går att röra sig innan det gör
för ont och att det var brått.
De som säger att de söker
adrenalinkickar förstår nog inte vad de pratar om, i min värld är det
förknippat med smärta. Har slagit mig hela livet sen barnsben, troligen beror
det på att jag inte bara är dryg utan även talanglös. Vet att adrenalinet
kommer som en räddare de första minuterna efter det gått åt skogen. Ringde en
vän vars fru är läkare, hon förklarade vad adrenalinet gör, det är att kunna
blockera smärta. Från början för att urtidsmänniskan skulle kunna sätta sig i
säkerhet trots brutna ben eller andra livshotande skador. Även vid extrem
rädsla vrids den kranen på. Funkar är lika idag fast livshotande situationer
som kräver flykt är inte lika närvarande. I alla fall inte för oss i
västvärlden.
Är ändå glad över att funktionen
inte försvann i evolutionen, har haft onödigt mycket nytta av den genom tiderna
och oftast har motorcyklar varit inblandade. Förra fredagen så behövdes den
inte så länge men har varit med om situationer där hjälp inte varit direkt
närvarande och lyckats hålla igång upp till kanske femton minuter. Kraschade en
Yamaha TT600 i hög fart i skogen en gång. Visste att om cykeln inte kommer upp
ur diket, om den inte kickas igång och jag sitter på den körandes hemåt kommer
jag helt enkelt inte hem. Kanske inte att det var liv och död som gällde men
det fanns en chans att det skulle ta väldigt lång tid innan någon skulle hittat
mig. Lyckades hursomhelst få rull och hittade ett hus efter ett par kilometer
där telefon fanns och hjälp kunde inkallas. Efter det var det färdigt med rörelse,
la mig ner och väntade, båda Yamahan och kusken var slutkörda. Utan adrenalinet
vet jag inte hur länge jag blivit i skogen för utan det hade jag inte fått upp
cykeln, inte kunnat starta den, inte kunnat köra iväg. Tror inte ens jag hade
kunnat stå upp utan det.
Har pratat med andra om
detta hur det känns och då kommer det osökt in på smärttrösklar. Min egen tro
är att det troligen gör lika ont för alla men det är upp till var och en att
tackla problemet. Se på barn, först gråter de för minsta lilla, sen endast om
det är exempelvis ett syskon som puttar dem, till slut biter de ihop och tuffar
sig någon gång i tonåren. En kamrat till mig tycker inte frakturer gör ont,
själv har jag svårt att komma på värre smärta. Både vi har onödigt mycket
erfarenhet i ämnet men helt olika uppfattningar om ondheten. Riktigt tuffa
killar säger att ”Smärta är vekhet som rinner ur kroppen” För mig är det
påståendet löjeväckande, för varje smäll ökar vekhetsgraden i mig. Kan lätt ses
på min racing, det går långsammare efter varje smäll och snart har det blivit
en för mycket. Kanske inte den i Bergskurvan senast men snart så tar vekheten
över.
torsdag 29 december 2022
Alla har varit små
Hittade en kartong som säger mer för mig än för dig för du skulle knappast ens fundera på det. Kartongen är från SCAN men har skickats av Biltema någon gång för länge sedan. Och vad är det med det då undrar kanske du.
måndag 26 december 2022
Lösa boliner
Toppmodell
MAG