Stor grabb

En BMW kommer lastad...

Sätermannen är inte en Stor grabb. Stor grabb (egentligen elitförarmärket) är en hederstitel som av Svenska motorcykelförbundet (Svemo) tilldelas den som gjort sig förtjänt därav. Enkelt förklarat behöver du komma upp i 25 poäng enligt ett sinnrikt poängsystem. Ett system som bygger på att du når finfina placeringar när du i ett internationellt tävlingssammanhang är officiellt utvald representant för Sverige, eller att du når pallplats i SM. 

 Den allra första utmärkelsen gick till Varg-Olle Nygren som säkerligen förtjänade det då han med stor framgång tävlade i Speedway, Isracing, Motocross, Enduro (tillförlitlighet på den tiden) OCH TT! Som kuriosa kan nämnas bla att far o son bägge blivit stora grabbar vid tre tillfällen (Rickardsson, Westlund och Sylwan), att den enda tjej som finns på listan heter Mann (Elin) och att Rolf Gülich fick utmärkelsen först vid 89 års ålder (då han ännu hade några år kvar som aktiv)! Anmärkningsvärd må man också säga att Posa Serenius bedrift är, fortfarande 30 säsonger efter utmärkelsen till Stor grabb i allra högsta grad aktiv på ovalen.

  Däremot, när Sätermannen från en lyckad expedition hemför fräna delar från ett racerprojekt känner han sig som en av de stora grabbarna.

 Ödmjukt

Analys Gisslarbo Ring

 Hittade denna karta bland Stellas prylar, flickan har ritat upp Gisslarbo Ring med noteringar om hur det ska göras för att det ska gå extrafort. Än klarar hon inte att utföra varvet enligt sina egna instruktioner, banan går i vänstervarv och om hon håller fullt så långt in i vänstern som är markerat efter rakan kommer hon nog skrämma slag på våra fjäderfän då hon dammar in i hönshusets vägg. Själv håller jag fullt ungefär dit men om man jämför vikt/effekt beroende på vem som kör så torde hon ha ett hundraprocentigt övertag på mig. I klartext innebär det att det skulle gå ganska skitfort om jäntan höll stumt fram tills dess att den svarta linjen övergår i prickar.

Detta är inget som jag har hittat på att hon ska göra även om det är en god tanke. Min gissning är att hon har förklarat för sin kompis Amanda hur det ska gå till på ett pedagogiskt och fint sätt.
Angående analys så är det en viktig sak för mig, att försöka hitta fel och brister på körning och även cykeln är är en syssla jag ofta ägnar mig åt. Att kunna förbättra tiderna genom att stanna upp lite och fundera är ingen dum taktik, ibland funkar det ibland inte. I intefallen lär man sig också, klyschan med misstagen stämmer. Som exempel så fanns det en rejäl göralista efter varje race med Pecketten även om den gick som tåget från början, allt blev inte bra men sakta men säkert blev det en mer och mer kompetent knarr som ställdes upp på startlinjen för varje tävling. Vinterns göralista på samma cykel har nog tio punkter, vi får se om det hinns med, första punkten var att sälja den och det har ju inte gått så bra.

Årets bild

Bilden slogs nittonhundrafemtiotre av en fotograf Olle Seijbold från Dagens Nyheter, hett läge. Jag är ganska säker på var detta händer men inte helt så tyst ska jag förbli om den saken.
Hojen var inte helt purfärsk den dagen även om det var länge sedan, har även där en gissning om sort och vilket tiotal den hör hemma på men likt frågan om platsen så avvaktar jag mer förtroendeingivande expertis kunskaper. Holken ser lite hemgjord ut så den är nog inget att hänga upp sig på i jakten på hojens data.
Bilden utsågs till årets nyhetsbild 1953.

Mera magnesium

 Hittade denna lättviktsbit som herr Rising lät gjuta upp i Wedaverkens gjuteri som var fena på magnesiumgöt. Gissar att den gjordes specifikt för enduranceracern så den är nog ganska unik. Det står inte bara ISR på den utan även den nykorade Stanleyvinnaren Klarkner fick med sitt firmanamn på kåpan, lite svårt att se på denna bild men kika noga så ser du Moto Speed texten, dte var där puffran byggdes.
Notera att den ligger på en Keihin CR låda men innehållet i samma ask är Mikuni RS 33, förvirrande, undrar vad som hade varit bäst, så som det är eller vice versa.

Om jag kommer köra cykeln med nämnda kåpa vets det lite om just nu men det finns en magnettändning över från mitt Moto Martin bygge som nu har begåvats med laddning och Dyna batteritändning. Samma sorts magnet användes på Pecketten förra året och den missade inte en takt så den ligger bra till just nu. Även avsaknad av batteri lockar hårt. Sen att kåpan är röd och läcker kanske man kan leva med, eller inte.

En dag på sjön

Denna dag så har isen piskats på Rotsjön med min Husaberg 550 som är ny för mig och ser ny ut men faktiskt är 8-9 år gammal. Sysselsättningen som förgyller varje vinter är högkvalitativ och den roligaste motorcykelåkningen som jag vet om. Road racing är fränare men isbana är mer lek och jag blir lite bättre och lär mig något nytt varje gång. I racingen är utvecklingen tvärtom, blir lite långsammare och glömmer bort hur man gör för varje år som går. 

Lastade även in min gamla Husa i skåpet då jag vill jämföra fartskillnaden på en 2005 i nyskick med en mycket sliten 1999. Den gamle började vara trött förra vintern och var till och med så trött att den inte ens startade idag vid sjön. Bytte stift då den har aptit på såna trots att kör med NGK 7or istället för specade 9or. Med de enligt boken korrekta är stiften av tändstickmodell, när det är tänt så gäller det att hålla lågan igång för sen är det förbrukat, med de varmare pluggarna brukar det gå hela dagen. Trots bytet startade den inte så när vid hemkomst provades andra stift och när ett beggat Champion hittades i en Yamaha R1 topp så tändes ett hopp i min skalle och samma hoppfyllda stift tände Husan som startade så fint.

Den gamle

Hoppas även att en tur till Hedemora kan göras den åttonde februari för besök i isgaraget med föredrag. Undrar tro om det finns någon isbana som en Husa kan rastas på någonstans.

Julklapp

 Min far ger mig varje år er en extrafin klapp, Martin Strömbergs bokserie övergår sakta år för år i min ägo och jag läser om dem i samma årliga takt. Första omgången med dessa böcker gissar jag gjordes i femtonårsåldern och då lästes nog alla i snabb följd. Denna vintern var turen kommen till Scuderia Husqvarna som handlar om åren 1935 och 36.

 Boken börjar med att Mannerstedt själv greppar pennan och berättar om sin filosofi angående byggandet och konstruerande av racermotorcyklar, hur han börjar med att få tillförlitlighet i grunden för att sedan lägga till fart. Hur utvecklingen gav resultat och motgångar för att tillslut ha cyklar som var på gränsen till att vara det bästa som gick att sitta på.

 1935 var året det skulle vara klart för världsherravälde, tyvärr blev det inte så, det skrevs ett antal sponsorkontrakt innan säsongen som gav kapital men tyvärr kanske kostade mer än de smakade. Det stora misstaget var nog att använda Boschprodukter, åtskilliga race förlorades på grund av igenslagna stift. Verkar ha varit så att om inte varven hölls uppe så kude man räkna med att stanna för stiftbyte. Martin trodde det skulle lösa sig då dubbelstiftstoppar monterades men det innebar mest att det blev fyra pluggar att byta istället för två. 1936 var de ej bundna av kontraktet och med KLG så gick det att släppa på gasen i en kurva och Strömberg vann Spaniens GP och var riktigt på gång, körde snabbare än dåtidens superförare Stanley Woods.. Tyvärr slog han sig rejält efter det i Helsingfors sen var säsongen slut. Bilden nedan är från det loppet då han jagar Ragge Sunnqvist i Djurgårdsloppet.

Scuderia Husqvarna kommer från att Strömberg, Gülich och Sunnqvist startade privatstall med det som var tänkt att vara fabriksansträngning. HVA hade byggt en 1000cc cykel som de sålde till staten, posten och militären som slet ut cylinderloppen på nolltid och de lyckades inte lösa det problemet trots stora ansträngningar. Garantiärendena som följde knäckte hela motorcykeltillverkningen som la ner och då stod 1935 års cyklar klara men det var inget som fabriken ville fortsätta med.
Mannerstedt som konstruerade dessa maskiner har min fulla respekt och beundran, geni.

Mmm,,, som i Magnesium

 Bilden som är helt full med action och fart är en studie på mitt nyköp, den gamla VM-hjälten Peppe Sjöström gasar så det går säkert extrafort. Den kuts som kom med knarren har fortfarande nr18.

 Fälg, nedre gaffelben, skivcentrum och även den övre gaffelkronan som inte syns är i lättmetallen magnesium, finns även ett par bromsok i samma materia.

De hejdarna ser lika ut som det som sitter bak på sin hållare i som även det är gjort av samma glädjeämne. Att tillverka bromsok i magnesium har Acke berättat att det var en bra idé, men även menat att det kanske skulle ha kunnat stanna vid idéstadiet då det sviktar lite mycket, taskig E-modul jämfört med aluminium. Men det är fränt och det mina damer och herrar är viktigare än elasticitetsvärdens eventuella bra eller dålighet.

Ackes egna

 ISR satsade hårt på endurance VM säsongerna 1981-82-83 med blandade resultat, oftast gick det snabbt men inte i mål. Kjell Watz var fabriksföraren som var mest permanent med olika sidekicks som andrakusk genom åren. Det som oftast fallerade var att motorn gav upp innan 24 timmar. Trimmarna av Kawasaki Z1000 puffran var mer vana med race under tio sekunder och fick aldrig till pålitligheten. Det där med snabbheten på kvalen var nog bra men kanske borde haft lite snällare motor till racen.

Nåväl, den står nu hos mig och ska förhoppningsvis bli en cykel igen inom ett år eller två även om bloggarn själv skulle vilja slå ihop den idag. Mer bilder och info kommer till den som väntar, ska bara kolla lite på grunkorna först.

Häng tätt

Idag, imorgon eller i alla fall innan veckan är slut kommer det stå en ny knarr i verkstaden. har suktat länge efter denna som närmast kan betraktas som en fabrikare. Den har även tillbringat tre säsonger i VM med blandade resultat, mestadels grusade men höga förhoppningar. Ska bli spännande att öppna verktygslådan och försöka få ihop de till banträffen. Mer info kommer när den faktiskt har materialiserats i Gisslarbo.

Skyltat

 Mer bilder från CC Motor, Abartskylt i emaljerad kupad plåt.

 Den bruna Alfa Romeo skylten användes fram till -59, den övre kanske fortfarande. Notera att loggan innehåller en orm som äter ett barn, det är ganska långt från Preems nalle.

Fiatflagga med denna logga ger alla tankar på motorsport, tänk en välpreppad 131 Abarth med Walter Röhrl bakom ratten, de andra hade inte en chans. Sen lades rallyriet över på Lancia och då var det samma visa för konkurrenterna igen med få undantag då italienarna tyckte surkåls och grodätarna skulle få lite lön för mödan ibland.

Snow racer

Igår kom min stora flicka ner på morgonen och sa något som gjorde mig närmast tårögd. -Pappa jag vill åka motorcykel idag. Äntligen verkar det finnas ett seriöst intresse för fortkörning för idag ville Stella åka mer igen.
Varvtiderna kapas för varje åk, igår var hon över två sekunder efter familjens fartfantom men idag endast en 7-8 tiondelar, innan nästa vecka är slut så har förhoppningsvis familjen Grandell fått en ny herre på täppan gällande dominansen på Gisslarbo Ring.
Själv har jag kört med min nyinskaffade Husa på sjön och det var en efterlängtad händelse, kommer med största sannolikhet ha en skaplig känning av att kroppen faktiskt innehåller någon muskel i morgon. Det är lite ansträngande att ligga och dra varv efter varv men kroppen har underhållits med simning under hösten och vintern och det belönar sig en dag som denna.

Även den lilla flickan kör igen efter ett och ett halvt års uppehåll, förra vurpan satte sina spår i entusiasmen. 

Gisslarbo Ring

Barnen behöver uteliv, jag med. Skottade upp en racerbana som passade lillhondan på vår gräsplan, monterade dit laptimern, pekade ut åkriktningen åt Stella med hela handen som lydde order och började jaga sekunder med frenesi.

 Efter att hon kört sig trött så började jag jaga runt på samma bana, glädjande nog så var mina tider 2-3 sekunder bättre än Stellas men om hon får lägga hundra varv till så kommer min chans till seger vara liten.

Läs

 Tur att man inte är så fet.

Firecracker red

Två och en halv hästkraft kan räcka till mycket skoj, drar riktigt bra när barnen sitter på, inte riktigt lika snärtigt då deras store tjocke far sitter på.

Webrar

 Börje hittade dessa i en vrå i bilverkstaden, chansar på Maserati då det fann ett par slika veåttor på hyllorna.

 Gissar att när pellen når botten känns det som himlens alla änglar puttar på, om det inte är så kan man ögna på planschen här under för att härleda felet.

Guld

Medaljen har en baksida, där står det hur duktig innehavaren varit.

Fick ett brev på posten igår innehållande en medalj för gott utfört arbetet i nordiska cupen. Visserligen är det länge sedan nu som den cupen bärgades till Gisslarbo eller i alla fall 3-4 månader. Å andra sidan så körde jag hem Svemos Östra distriktsmästerskapet på min Aprilia 1998, angående den brickan börjar min tro på att den ska dyka upp falna men är ändå lite förväntansfull varje gång postlådan vittjas.

Kabelvinda

Teorin stämmer. Rätt vad det är dyker det upp ett relevant och praktiskt användningsområde för den där braohaprylen du skaffade.

 Ödmjukt

Buss

Ser ni tvåtrettioåttan, ångrar fortfarande att inte den husbilsinredda inte handlades, racebussarnas racebuss.

Talang

Sällan har ett fotografi tagits som innehållit lika mycket oupptäckt talang, troligen visstes det att det fanns det bland barnen men att det skulle räcka till en världsmästare samt tre minst stycken GP förare till kanske hade varit att hoppas på för mycket. Vet du namnet på dessa barn, Fleetwood vet säkert så han kan kanske hålla inne med kunskapen en stund så andra får en chans.

Vinteraktivitet

 Snön med tillhörande kallgrader har slutligen anlänt till Gisslarbo vilket ger de konskvenserna att man som god och politisk korrekt familjefar bör slita sina barn ur TV/Telefon/Dator/och annan ickeverksamhetsvärlden och visa dem pudret. Detta är inget som brukar vara sådär jätteskoj men jag har ett knep som slår att dra en pulka uppför backar eller frysa vid en skridskobana. Plockade fram min Sexoped (Homobruks) som har varit inkurrant under en längre tid för reparation, bytte senast konding på den men det gav ej önskat resultat så nu monterades en av korrekt modell istället för Suzukivarianten som hittades förra sommaren. Förgasaren var även full med klet så när den ändå var borta kom en äldre variant på plats som är mer korrekt på årsmodell 57, har även har fördelen att vara 12 mm oborrad till skillnad från den som gamla som var 12mm borrad, av farttörstig fjortonåring gissar jag.
Notera svänghjulsavdragaren, måste vara mitt första specialverktyg, skaffade den vid tolv eller tretton års ålder, väl använd investering.

 Efter all omsorg smattrade den ettrigt igång, rep, barn och snowracer sammankallades innan avfärd. Moppens toppfart utan kälke är närmare 60 kanske lite över det och då går det fort om man är liten och sitter på en Stiga Snowracer. Med tanke på det så gjordes inga fullfartsövningar men de små verkade nöjda med 40-50 kilsare. Som du redan noterat så är Sachssnurran utrustad med en membrancylinder, i Sverige är de lite ovanliga men satt på Shopper och eventuellt på CP-truckarna, i Finland var de standard och därifrån kommer denna. Ihop med 41mm Suzukikolv så ger det en vridig motor fast tror att jag i min jakt på varv höjde avgasporten lite mycket, en annan notering som du gjorde var 15 kuggsdrevet som är eller i alla fall var en ganska svår pryl att finna. Sexopeden funkar bra i soloutförande men med släp får kopplingen arbeta och tvåan är inte helt användbar om inte vägen är rak och snabb.

Nåväl, detta är problem som bekymrar mina brudar föga och så har glada är de efter att ha suttit i ångorna av Castrol A747 och frusit i en halvtimma.

Pappa, ska vi inte åka mer.

Snääällllla

Barry Sheene 1973

 Har en inramad poster från tiden då mycket var bättre på Sheene. Han vann det mesta med den Seeley Suzuki TR750 som han framförde på det Brittaniska öarna i något som eventuellt kallades MCN Superbike Championship, tror även att varje stjärna på kåpan står för race som det segrats i. Motorn var fabiksvarianten men Suzuki i England fick inte något chassie till den, endast jänkarna fick kompletta cyklar. det var kanske tur för Barry det då hans resultat vida översteg de som åstadkoms i USA med sitt "hemmabygge".

Wrapping

 Var och besökte en bilverkstad med känslor på trettondagen, fanns många fina förpackningar från förr i hyllorna. Tjänstesamsungen fick arbeta lite och här är resultatet. Lägg lite tid på varje bild så du inte missar någon detalj som kan vara till amuse.

Detta är inlägg 1307 och med tanke på skylten som hänger i samma verkstad som syntes i tidigare inlägg så kan årets bil 1976 has i åtanke. Kanske var inte allt bättre förr, ser ut som en ful Passat men det beror nog på att det inte var en italienare som höll i ritstiftet. Tycker själv att designen på Golf typ 1 och likaså dess storebror är så bra, vardagslyx för ögat. Typ 2 är också en fin efterföljare, sen gick det som det brukar när tyskarna är inblandade, åt helvete.

Skylt

Har haft en Simca en gång, 1966 1500 Sedan, röd . Lyckades skjuta en stake genom blocket på den men konstigt nog så minns jag den som en bra bil ändå, hade det varit en Volvo eller något tyskt hade eftermälet inte varit lika gott.

Byggblogg

Hög tid för lite redigt hojbygge igen. Jaja, moppe då, men nu pluttrar iallafall ett av Puch projekten lite sakta igen. Eftersom jag är en sådan estet stannade detta bygge tvärt i förargelse då jag insåg att för mycket av bakskärmen kapats för att uppnå smäktande linjer. Nå, idag tog jag ett tag i den berömda kragen o fick dit lite mer skärm. Förhoppningsvis den förlösande katalysatorn för att komma vidare. Thomas Puch projekt står visst still på grund av nått problem med tändningen. Stiftet?
 Ödmjukt

Val?

Ursäkta, förstår inte vari valet består? Den ena produkten är tändhattar för den som eftersträvar ett pålitligt gnistsprakarsystem. Den andra produkten är tydligen nån sorts skydd för att den medellöse stackare som tvingats genomsöka sopbingen efter produkter av champinjonens fabrikat ska ges en möjlighet att dölja detta. I och för sig lovvärt att någon tänkt på att konstruera covers för de som skäms över sina svampstift...
 Ödmjukt

Svårt val,

kanske för Sätermannen men knappast för dig eller mig, vart tog den omtalade beefen vägen förresten, har någon sett den.

Dörrar de lux

 Joel och jag var i Hallonbergen för en vecka sedan och hämtade hyllor men räddade även dessa fantastiska dörrar i ek från bingen. Väger säkert 60-70 kg styck och min gissning är att de har använts som skåpdörrar eller liknande, säkerligen i en lokal där de har kunnat synats av många. Bilderna på bladen är från gasverket i Värtan tror jag och logiskt sett borde de ha varit monterade där.

 Har synat fotografierna i montaget och slås av den oerhörda omsorg som har lagts på byggnader och maskiner. Kan det vara Birger Jarl som pryder vapenskölden som placerats på en husgavel.

 Även männen ansträngde sig, exempelvis denna gangsterliknande ingenjör som synar en högteknologisk Finspångsprodukt (trolig spekulation) så att alla parametrar stämmer.

 Tanken med med garnityret påpå dessa gavlar har inget med prestanda eller effektivitet att göra, mer med yrkesstolthet och uppskattning av sköna ting att göra. Pråligt men snyggt.

 Mäktig entre

 Lysrörsarmaturer är bra uppfinning, kanske inte så tjusiga dock.

 Det är ändå en motorblogg som du synar, med hjälp av dessa motorvagnar kan du kanske härleda när bilderna är slagna och även dörrarnas ålder. Lastbilar är inte mitt huvudämne men kanske 1937-1940 kan vara rätt.

 Har inte hittat på var dessa dörrar kan monteras upp eller vad de ska vara till men är likt som det kommenterades om Sätermannens julgran nöjd med att bra ha dem just nu.

Gasklockorna står ännu kvar i Frihamnen, nästa gång du åker till Finland så kommer du fundera på detta blogginlägg. Om du åker med Viking Line ta en omväg.