Start me up

Hondan är startad, ljudet var fantastiskt, lät den gå i fem minuter då mycket i den är nytt som kolvar, ventiler mm men kunde inte låta bli att ge den lite extra gas innan  stängningdags för spridande av välljud i byn. Vesa som var närvarande förkunnade med den säkerhet som man får om man har varit bofast på orten hela livet att det måste vara den vassaste fyrfemtin i Gisslarbo. Annars så strulade det till sig, ett gaffelben visade sig vara krökt så nytt fick framletas. Hade inget likadant men hittade snarlikt som monterades. Skumt att ett ben var krokigt, sist den kördes gick den som en dröm eller i alla fall helt ok väghållningsmässigt. Om jag skulle ha kraschat efter det borde det finnas kvar i mitt minne, kanske slog i pallet samtidigt och fick en släng av förglömdhet. Nu är den klar, ska bara köra in den någon halvtimme men det är sånt som bäst görs i Finland.

Som ett brev på posten

Dessa landade i brevlådan idag, en ny och en renoverad, det var bra att de slutligen dök upp för då vet jag vad som ska arbetas med i morrn. Gissa vad det är, även Grandeller får vara med.

Nästan färdig

Så här såg puffran i Drixton ut när när mecken gick och knöt sig igår, allt sitter ihop som det ska förutom att rätta insugskammen inte har hittats. Har nu monterat samma kam som användes av mig på nittiotalet, stor-Klas slipade till den 1997 och den har tjänat mig väl, förra året vann den på Sviesta och det gjorde den även 11 år tidigare. Motorn ger en känsla av att vara loj och slö men tiderna och oppositionen säger annat. Borttappingen är dock vassare och fränare.Hittade även två stycken M6 skruv som inte kan härledas var de kommer ifrån men detta var säkert femtionde gången som jag plockade ihop en 450 så att de skulle ha glömts både att monteras och var de ska sitta känns ej troligt.

Så här såg det ut när mecken knöt sig denna kväll, ett fäste ska svetsas, provstart ska ske sen är den klar. Två dagar innan avfärd, personligt rekord. Nu är det bara Monoknarren kvar, den ska ha däck, regnhjul, sving, fotpinnar, växelreglage mm mm mm mm...

Det blåser på toppen

Klev upp i ottan för att få något gjort, efter att ha monterat klart gaffel, framhjul och bromsar så börades det med det seriösa jobbet. Nya insugsgummin har det lyxats till med och efter en kvart med Dremeln så lira de fint med kanalerna. Dumt att ha värstingportat om inte det är jämnt hela vägen, det blev det.

Plocka sedan fram godispåsarna från Kibblewhite, just den firman trimmade förövrig Honda fyrfemtio med framgång när modellen var ny ca 1966-67, hade viss framgång.

Smalskaftade stålventiler, har tidigare kört med titan men  nu är endast retainerserna i det materialet. Mitt mål med motorn är att den ska gå fort innan 10000 varv uppnås så lite tyngre ventiler gör inte så stor skillnad, har varvtalsregulatorn på nämnda varvtal.

Fortsättning följer, kommer nog få ihop den tills på torsdag. Har nu 80 st förfrågningar om delar i brevlådan som måste avverkas först.

Ännu fler bäckar

Idag skulle det ha blivit mycket gjort var tanken, det har det också blivit men inte med det som det var tänkt. Trodde i min enfald att det skulle finnas en klar 450 racer i mitt pannrum denna fråmåt nattkvisten men så blev det ej. Har inte ens blivit klar med gaffeln men är nästan klar. Bytte nedre benen till ett par som slöjdades till för ett par år sedan och även såldes då, han som köpte dessa som tillhörde en hel gaffel ville slutligen inte ha dem så de återkom. Marzocchigaffeln har dubbla packboxar men kör nu med endast en för lägre friktion, hittade en påse med slika tätningar som det var textat Moto Guzzi på men min favorit bland gafflar kommer från Zündapp vilket båda paren på bilden kommer ifrån.

De nedre benen är ursprungligen lika som de övre på bild men har masserats i min Martinsvarv, de blev ett halvt kilo lättare efter den kuren. 

Bottenstöden till dämpenheten, har tidigare gjort dessa i alu men då jag inte bara är dryg utan även lat så moddades originalen i stål istället, om båda på bilden skulle vara klara så hade vågen visat 46 gram.
Har idag sett en Pilfink.

Små små bäckar

Klippisarna är klara, 295 gram med skruv på varje sida. De som satt innan i aluminium var ett par gram tyngre. Den största viktvinsten är nog dock framflyttandet av fet chaufför med ca 30mm. Detta var prototyperna och nästa par ska nog göras med finrör i 4130. Då blir vikten 230 gram per sida eller 130 mindre ihop.Kan tyckas lite men det där med bäckar gör sitt, imorrn ska gaffeln bantas.

1912 Packard Model 1-48 Custom Runabout

1933 var magneten i föregående inlägg urmodig, Packarden på bilden är utrustad med ett lika gnistverk som kom från Robert bosch manufakturi. Visste att det var till något fränt, caretan ska förövrigt auktioneras ut så man behöver inte bygga en egen, estimerat pris 300 000 - 400 000 Dollar. Sök på RM auctions för mer bilder samt kika på alla andra gobitar, Alfa Romeo för 1,5 miljoner t ex, Dollar.
Fleetwood är den som har snokat reda på detta, tackar för det.

Magnet

Det var tänkt att Hondan skulle utrustas med magnettändning detta år men de planerna är just nu bordlagda. Det gnistverk som är avbildad ovan fotograferade jag på Köpingmarknaden för ett par veckor sedan. Vad det är till vets ej men om den var i min ägo så skulle ett helt fordon eller annan maskin kunna byggas med den endaste och enklaste anledningen att det inte kan bli annat än fränt med en slik magnet. Man skulle kanske kunna ha den på BSA trippeln som snart ska vara klar, dubbelstiftstoppar så skulle alla sladdar kunna kopplas in med ett rejält syfte. Undrar vad den har suttit på för en stenhård motor från början, hoppas att det inte är en traktor eller ännu värre en lågvarvig båtmotor. Man liksom önskar att den kommer från en av Chevroletstallets Rämenracers med Mannerstedtkammar och Nifefuggar, 1933 tror jag var ett bra år. I så fall skulle det vara en Scintilla-vertex. Förövrigt brukar jag aldrig dryfta vädret men nu ska det dryftas, jävla väder.

Bad

Har roat mig med att kolla vad kroppen tål, den tål just nu åtminstone 15 minuters simning med bra tempo. Plaskade iväg 750 meter i ett sträck, klarar kroppen det klarar den även ett race. Vår minsting har just lärt sig börja simma och Kolsva har ett bra badhus, förut när hon inte kunde hålla sig flytande var det svårt att simma längder men nu funkar det. Mina ungar är helt normala och normalbegåvade men simma och cykla är de fena på, Doris trampade iväg strax efter sin treårsdag, vi hann inte ens börja lära henne jonna utan stödhjul då de en dag prompt skulle bort. Tvivlande skruvade jag bort dem men ungen fattade inte att det är svårt att köra tvåhjuligt och min nästa uppgift blev att hitta min tappade haka. Nästa vecka är det race i Finland, två eller tre hojar ska med, ingen sitter ihop just nu. Bakkern på bilden kommer säkerligen funka tills dess, Tallisen hoppas jag kommer ihop men har delar på entrepenad som inte återkommit, Hondan kommer alltid med i slutändan.

Styrelsen

Har slöjdat lite denna kväll, svetsning är hör inte till det som jag har talang för men tack vare idogt tränande så kan det bli en eller två fogar som uppbringar lite stolthet. Idag så sprudlade inte Grandell av stolthet, ett halvårs frånvaro från TIGen sätter sina spår.

Vad månde dessa bitar bliva till slut

Lämnade förra förra veckan en HAD-fil till Kolsva Vattenskärning, idag hämtades de plåtar som det första besöket handlade om. Med hjälp av lämpliga rör, svarv, slipmaskin och min Kina-TIG blev kvällens värv ett par nya styren till min Drixton. Ni som har sett mig på riktigt vet att min lekamen ej är skapt för racing, är åt helvete för lång helt enkelt. Med dessa nya framflyttade roder kommer kanske armbågarna ligga framför knäna istället för bredvid när det kryps ihop på rakbitarna. Klippisarna är ej klara men nästan, saknar förskruvningar och lite puts, ska även kortas. Igår spanades det på en Svartvit flugsnappare.