Rembomarknaden

Åkte till Avesta airport eller Rembo som det heter idag för att hitta fynd som kunde tas hem. Marknaden var utmärkt men inte för mig, hittade endast en trälastbil till Paulas samling. Åkte då istället till Leffe Smedh och fyndade, fyndade så pass att fler resor till Avesta måste företas.
Fikade även med Leif och fick sköna historier berättade, exempelvis hur han hamnade i Spanien 1957 och blev tillfällig fabriksförare åt Montesa samt vann 24-timmarsloppet på Montjuic. Resan ner gjordes i en folka 1200 med en knarr i baksätet och pengar nog för att ta sig ner men inte hem.

På gång

Resan är målet 

När de två första delarna är ihop är projektet igång på riktigt. Fälg och nav är kanske lite för nytt för att estetiskt sitta som en smäck i slutprodukten, men en av de väsentliga ingångarna i denna vision var att få bruk för påsamlade prylar. Dessutom kanske det aldrig blir någon slutprodukt. Att få planera, skissa, leta passande delar, drömma lite o handgripligt fingra på något mekaniskt är den utmaning och det tidsfördriv Sätermannen främst ser i ett projekt. Produkter har han redan mer än tillräckligt av.
 Ödmjukt

Veckans dekal

Man skulle kunna tro att AP är en Ukrainsk tillverkare av bromsar men så är ej fallet, kommer från de Britanska öarna, Suddig bild men snygg logga.

Matchning

Konstigt nog hade detta inte gjorts tidigare, fanns en massa otäcka kanter på gränsen mellan gummit och metallen. Så kan man ju inte ha det, då kan det knappast bli sång i maskin eller fart på rakorna. Efter att detta arbete har gjorts så gissar jag att min P&M kommer bli konkurrenskraftig.

Förvirring

 Rutiner är inte min grej, att göra som det ska göras utan att fundera så mycket är inte heller något som attraherar min person. Som du kanske märkte i förra inlägget är också höger och vänster ett mysterium för mig, hur fan vet man vilket som är vilket bara sådär naturligt som alla andra verkar göra. När exempelvis Jordan pratar om hur den där högern ska tas på bästa vis så måste jag fundera ett par sekunder på vilket håll som det kan vara, chansen att jag ändå gissar fel är dock fortfarande överhängande. Om Pelle istället pratar Bergskurvan då är det enklare, den vet ju alla vilket håll den ska tas åt, hur den ska tas är en annan femma, var enklare förr innan chikanen kom, då bromsade man alldeles försent och desperatsvängde för att inte bromsa ut sig.

Titanium från Techparts

 Detta med riktningar ställer till problem för mig och särskilt då kammar ska ställas, gradskivor som ska vridas, indikatorklockor som snurrar, lobecentrar som ska mätas kedjor som ska på på rätt kuggar, recept som ska följas osv. Förvirringen är alltid stor när detta görs och denna kväll har det snurrat rejält.

 Har även ställt ventiler och äntligen fått dit APE-spännaren, till min oförskämda glädje blir knarren ett tredjedels kilo lättare efter bytet, samt driftsäkrare hoppas jag. Svår att ställa in utan att plocka av ventilkåpan dock.

Vision

Fick en gång ett hjul, ett riktigt snyggt hjul. Djupa fälgkanter o koniskt nav. Tror det var från nån tidig Husqvarnacross, hursom, ett riktigt snyggt hjul.  Det fådda snygga hjulet gav mig en vision, en vision om en ball Caféracer. Nå, den har har ännu inte blivit och hjulet är sålt. Den här gången hittade jag ett däck bakom mors friggebod. Ett däck och en vision. En fantastisk vision om ett snyggt bygge, ett trevligt, roligt och stimulerande tidsfördriv samt en chans att få användning för flera bra o ha prylar som dräller runtomkring! I huvudet är det redan långt gånget...
 Ödmjukt

R5 och S1

Kan inte tycka att modellnamnen på dessa knarrar är sådär speciellt fräna. I Amerika var dess benämningar säkert fräsigare, jämför Suzuki T20 som hette X6 Hustler över där, lite mera schwung i den benämningen.
Vad Yamahan och min favvis Kawasaki S1 hette på amerikanske vets det lite om i Gisslarbo.

Båda cyklarna plåtades på årsracet, min nästansponsor Pejer äger knarren från pianofabriken men trepipens ägare är för mig okänd. Har tidigare skrivit om hur frän och framför allt bred en S1 motor är men vill inte reprisera mig och därigenom tjata ut det lilla fåtal förföljare som trots allt besöker denna plats på webbens skuggsida. Går nog att söka reda på om rätt ord fylls i på Google om du mot all förmodan inte minns det inlägget.
På tal om förföljare, på listan till vänster har det tillkommit tre nya de senaste två åren men besöksantalet per vecka har ökat med det dubbla under samma tid, skummish, linjerna följer inte samma kurvor.

Sveriges mest beresta avgasrör?

Veckans kvalfråga: Vad passar då dessa pipor på?

Dessa avgasrör såldes för sådär fyra-fem år sedan av Sätermannen till någon gynnare i de södra delarna av vårt land. På grund av det långa avståndet ville han ha dem skickade med Bussgods o lösa ut dem mot efterkrav. Inga problem, vid den här tiden drev en trevlig liten kvinna en trevlig liten godsfilial här i vår trevliga lilla stad. Efter någon vecka ringdes det från södra landets filial: - Kolla om du kan få den där killen o komma hit o hämta det där stora paketet som ligger ivägen här! Det kunde jag inte. Döm om min glädje när paketet kom tillbaks, kom tillbaks med krav på att jag löste ut det mot de bägge frakterna. Femhundringen för att skicka ett par avgasrör på semester är inte en investering i min smak. Efter några års karantän i friggeboden gjordes så ett nytt försök, glad gutt från västra broderlandet ville, skulle, ha dem. Kunde jag kanske ta med dem till Sviesta? Gissa om de blev hämtade? Gissa om gutten varit anträffbar sedan? Nåja, att skjutsa dem fram och tillbaka till Linköping kostade ju i alla fall inget extra...

 Ödmjukt

Var har du köpt din tröja

 En av de bästa tishorna någonsin, har hört talas om den förut men fick se den på riktigt på Sviesta. Nu får även ni se härligheten, hoppas att ni även får se den omtalade cykeln nästa år.

Ursäkta min dåliga franska...

Rent

Trots bloggens namn så är jag ganska noga med att det ska vara rent. Just att åstadkomma den saken har jag roat mig med, var ett extraintressant sommarprat av Annie Wegelius idag så detta arbete var en skön paus från det vanliga nasandet. Vid sving och bakhjul blir det extra grisigt då kedjespray används flitigt och att plocka bort hjulet lönar sig arbets- och resultatsmässigt. Om ramen hade varit svart så skulle den se ren ut men inte vara det, det är en av anledningarna till den käcka kulören som har använts. Skulle förståss kunnat välja andra kulörer men är lite förtjust i ljust denna färg.
En annan och kanske ännu viktigare fördel med rengörningen är att fel hittas och kan rättas till. Exempelvis blev resultatet idag en lös stötdämpare, oljeläckande varvräknarwire, löshajfena (den på bild), lös skruv till avgassystemets nedre fäste. Tre av de nämnda felen kan sluta med brutna race eller ännu värre ben.