Koni

Nu har Steve fixat bakstudsarna till Pecketten, har varit lite sugen på att skaffa såna därna fräna Öhlins men då Koni är gamla favoriter i min värld och att dessa med stor sannolikhet är original så behåller jag dem gärna.

Det finns en bra och en dålig sak med Konidämpare. Det som är kasst är att de går sönder om de förvaras med fjädern monterad eller om de är obelastade när de är monterade. Det som är bra är att det går att renovera och att endast en teflonbricka behöver bytas. Egentligen två stycken då det är två dämpare.

Tänk på det när du vinterförvarar din fräsiga knarr att om du ställer den på centralstödet så kommer inte konisarna tycka att det är en god ide. Förövrigt så har du inte en fräsig knarr om den har centralstöd så detta bör inte vara ett problem för dig. Centralstöd är för BMW-åkare, de har inte ens en kedja att smörja och då undrar man verkligen vad det ska vara bra för.

Lackarn har ringt så snart vänder bygget, sätta ihop är kul.

Veckans dekal

Jack Findlay, mycket känd okänd racerförare. Hör till en av de där riktigt bra som aldrig tog ett VM, körde 500 cc mest och om inte skrevet vilade på en MV så vann man helt enkelt inte VM under den tiden som Jack körde som mest.

Det finns en hel film som handlar om en säsong med Jack, gick på bio i Sverige men troligen var det inte den som var det årets kassavältare. Ganska trist film med musiken som största genomgående behållning, kommer inte ihåg om det var för att den bra eller om det var för att den var smått komiskt. Även om filmen var en långdragen historia så är den sevärd som tidsdokument.

Det som Findlay troligen är mest känd för idag är nog att han var de första som vann ett 500 GP med en tvåtaktare, eventuellt 1971 men däromkring var det.

Verkade på senare år inom GP-cirkusen som säkerhetsgubbe men gick tyvärr bort för några år sedan. Står staty i sin hemstad i Australien, undrar om Kent Andersson får ett sådant minnesmärke i Göteborg eller Saarinen i Åbo. Vissa länder har mer kultur än andra.

Vad är nu detta för ädelt skrot

Text kommer, kanske.
Det som syns på bilden är en hoj tillverkad i Tumba, motorn är från Hamamatsu, tanken från Ösmo (?), dämpare från Väsby. Skicket är inte det bästa men hittar man något man tycker man vill ha så ska köpa det.

Diverse dementier och annat ordbajseri

Idag har det kommit ni order från högre instans, i detta fall den dödsföraktande duccepiloten Torpan. Igår skulle filmen visas 4/2 men idag så ska den visas 11/2. Imorgon kanske den redan har visats vi får se vad Torpan beordrar för nya tider i framtiden. Dit ska vi i alla fall för att åse spektaklet, i vi ingår du bara så du vet.
Motorcykeln som denna bloggs skapare igår påstod var randig är rutig, filmen är från 1935 men på den bild jag har sett på utskicket ser det ut att vara en sur gammal sida från AJS, med gammal menar jag att den var gammal redan trettiofem kanske 8-10 år redan då. De körde nog med tight budget i filmbranschen. Tänk han som skrev spektaklet som säkert hade funderat ut en bra grej för att få tag i salt knarr att impa på ladiesarna med, snurrade runt på en International eller en Ulster i sin skalle mellan tagningarna. Sen dyker den där snåla scenografen upp med en rutig relik med ventilerna uppåner. Som att drömma om en Aston men få en Volvo 360.

Filmtajm 2

Har fått order av Torpan att sprida ut att det är den 4/2 nästa år som Brappa Pasta visar film igen. I år så kommer de ha en stor salong med 300 bänkar, detta innebär att du kan ta med din kompis eller din mamma då det kommer finnas plats, även din kompis mamma är välkommen.
Filmen som ska uppvisas är No limits från 1935, har antagligen inte visats på duk sedan Vasa klippte skägget. Själv såg jag den på TV som regnmatine nån gång på åttiotalet, tror jag i alla fall men det kan inte finnas hur många filmer som helst som handlar om Isle of Man och randiga motorcyklar. Det finns säkert en plats på nätet som ger mer info om programmet men min kunskap om denna plats är ringa.

Istiden kommer

Nu ska det bli kallt står det i den lokala avisan. Detta innebär att du måsta byta däck på din ishoj och se till att den är färdig för racing. Om du inte har en lämplig hoj så skaffa en snarast, det finns massor med ursäkter men ingen av dem duger för att inte köra på isen.
Husan på bilden köptes ca 2004 och den ser oförskämt fräsch ut på bilden, idag är den minst sagt mer sliten. Joel ser också mer sliten ut idag då han har blivit dubbelt så gammal sen bilden togs, elva år för att vara exakt. Cykeln och ungen är båda 99or (inte riktigt hundra, Joel älskar att höra det skämtet).
Vill även passa på att tacka Robban Laver för att han tog tag i förarmötet som blev mycket lyckat vilket min övertygelse är att alla inblandade håller med om. Tänk om förarmötena på Sviesta vore lika lyckade varje år, gula linjen ska respekteras.

Förarmötet

Nu har adressen till var årets förarmöte ska hållas kommit till min kännedom så nu sticker jag dit snart.
Lovade bild på RG500, en av de absolut fränaste och fräsigaste gathojar som någonsin byggts i fler än ett fåtal exemplar. Om detta vore en blogg som läsarna hade för vana att kommentera på så skulle det säkert komma in massor med mothugg på ännu fräsigare och fränare modeller men jag känner mig trygg. Du kommer inte komma på en tuffare hoj, vad kan va fränare en en 500cc replica som faktiskt har likheter med originalet. Fyra slidmatade tvåtaktscylindrar i fyrkant förpackat i en aluram och med två pipor som kommer ut under arschlet. 153 kg och 95 hkr från fabrik. Har det förövrigt gjorts någon annan modell som är mer lik GP-förlagan, Desmoseidici kanske men det är inte tänkt för vanligt folk.

Veckans dekal

Kreidler har jag faktiskt köpt en i år, finns betitta på tidigare inlägg på detta sidospår till blogg som du inspekterar exakt just nu. Min ska vara en kopia på en Van Veen Kreidler 1972, då blev de säkert världsmästare i moppeklassen. Kanske dekalen är från tiden, ser ut som den är bestyckad med trumbroms i framhjulet så gammalt är det. Angående min 50cc racer så ligger den ganska lågt på priolistan och om du känner dig sugen på att bygga en dylik tingest så är den till salu.

Sidospåret fortsätter

Har hittat kuts från VFR750RR mer känd som RC30. Kommer funka bra då den är tidsenligt rätt. Snart kommer bakhjulet dit sen är det nästan klart. Bara lite småkrafs som att få dit plast och tillverkande av kåpstag, även att hitta en kåpa ingår i framtidens uppgifter. Söker fortfarande efter pipa, hitta en sån åt mig.

Vilken härva

Om ett racekit till en standardknarr inhandlas så ingår en kabelhärva som är rensad på allt onödigt som inte behövs på just en racehoj. Vi ringde till Honda Racing Corporation mer känt som HRC men de hade slut på VFR-sladdar och kunde inte bistå med någon hjälp. Eftersom Yosef är en särdeles elkunnig mekaniker så kopplade han ihop en egen "kithärva", väger mindre än hälften av original med bara det viktigaste kvar som behövs för att framföra ekipaget i maximal fart.
Om du själv behöver hjälp med att tillverka ett nytt elsystem så hör av dig till mig så löser vi det problemet.

VFR 750

Det finns vissa modeller av motorcyklar som är riktigt kassa om man skrotare av motorcyklar till proffesionen. Bland de allra sämsta är VFR 750 1986 och framåt. Skiten går aldrig sönder förutom plast och lack som fallerar, som inte det är nog körs de oftast av förnuftiga motorcyklister som inte har den goda smaken att plocka sönder sin pärla i tid och otid. Det är alltså en i min värld kass modell som på sin höjd bränner någon regulator då och då, men det gör ju nästan alla hojar.
En sak som är bra är att det är en snabb hoj fast på ett lite konstigt sätt, V4-motorn känns hur slö som helst men det går fort ändå, man blir liksom överaskad när hastighetsmätaren granskas. På Spinnin`Wheel har det stått en VFR 750 86-87 i ett år som inte en pinal har sålts ifrån, vi har fått den av en annan skrot som inte ville se den längre. Saknade delar, plast och CDI när den kom och förutsättningar för kommers på den är små.
Vi startade upp den idag och den gick bra efter förgasarrengöring. Vi kommer byta gaffel och framhjul som vi tar från Yamaha FZR 600, bakhjul kommer nog hittas på Suzukihyllan, detta kommer ge bra bromsar och 17 tum fram och bak. Kåpa ska vi hitta och kuts likaså. Det som inte alls finns är ett bra avgassystem så om du vet av en fräsig pipa till en VFR hör av dig. Yosef har redan kopplat ett nytt elsystem som bara innehåller det nödvändigaste, elstart och generator ska bort, bakram ska rensas, ny varvräknare har provats och en nyare modell av bakstötdämpare ska rotas fram. Detta kommer förhoppningsvis ge en relativt kapabel och lätt racehoj som är pålitligare än tåget, nu verkar ju inte tåg vara pålitligt men ni klykar vad som menas. Denna är inte något som jag själv har tänkt åka på så om du känner dig manad att skaffa dig en Formula 80-87 racer för en billig peng tycker jag att du ska höra av dig.
Som extra info så är Kawasaki Z400-500-550 den sämsta hojen som gjorts, där går inte ens regulatorn sönder.

Vad är nu detta

I stöten

Har idag lämnat in Konidämparna från Pecketten till Steve Tell. Koni är bra grejor som går att renovera, Steve är också bra men vet ej om han går att renovera. Tror knappast det behövs, är troligen södra Stockholm konditionsstarkaste pensionär.

Veckans dekal

Dekalen kommer från RD klubben tror jag.

Håller med fullt och totalt i denna åsikt, har aldrig fattat det fräna med att åka fort rakt fram.

Grönt

Var idag iväg på morgonen och lämnade in ram och lite andra delar till Stockholms Industrilack. Om ni ska ha målat med pulver och bor i närheten så ska ni vända er dit, bra folk som ordnar med blästring och målning till bra priser. I mitt fall var det extra bra pris då det på min vägg hänger ett presentkort på lackering av ram, det vanns förra året i Stockholmsrallyt. Även utan det dokumentet hade ramen blivit färglagd av Stockholms Industrilack i Högdalen.
Det hör inte till mina vanliga rutiner att få lackat men då Pecketten ska bli snygg och inte bara snabb så fick jag krypa till korset, den är förövrigt dyster i svart. Ramar ska inte vara svarta berättade Henke Nyberg en gång för mig, man ser inte smutsen vilket gör det svårt att hålla rent samt om den spricker eller annat otyg inträffar syns inte det heller, den gången hade Henke rätt.
Grönt ska det bli, jag tycker om den färgen BRG hade varit ok då hojen är engelsk men det blir en grönare variant eller nyans som det nog kallas när färger kommer på tals.

Rykrör

Har fortsatt smida på avloppet till den engelska superbiken. Ursprungligen är det ett originalrör från en Suzuki RF900 ca 1994, olika skäl finns till att det har valts just ett sådant bl a att det är i rostfritt, det fanns fler en två på Spinnin`Wheels lager, är snyggare tillverkade än konkurrenternas pipor, det är ett 4-2-1 system, det kommer finnas ljuddämpare som inte låter om det behövs. Skälen är många men viktigt är att RF900 är en hoj som går riktigt fort utan att ens göra anspråk på att vara en snabb hoj vilket med största säkerhet kommer smitta av sig på min GS motor. Troligtvis är det den modell som är snabbast 0-100 fortfarande över 12 år sedan den gick ur produktion. Det finns säkert någon superchaufför som kan få en 1000R, R1 eller nya BMWn att gå lite snabbare men sanningen är visst att med den gamla Suzukin är att kusken behöver inte vara expert för att avverka tider under 3 sekunder. Det är väldigt få som klarar det på en sporthoj.
Märkligt är att vid jämförelse mellan olika system från olika år och märken så finns det inte någon klar linje. Det finns 4-1, 4-2-1, den sistnämnda kan ettan och fyran läggas ihop i första kollektorn men även ettan och tvåan som på bilden, dessa har radikalt olika tändföljder 180 kontra 360 grader. Det finns även förbindelserör mellan olika krökar som även de kopplas på olika sätt, ibland endast mellan 2 krökar. Diametern på rören kan även skilja radikalt, RF 900 har 35mm med ZX9R med mer 10% mer effekt har ca 30mm. Om någon hade frågat mig så hade jag trott att det fanns en formel som var bäst men mina studier visar att det inte verkar finnas en självklar väg att vandra. Tänk på det när någon tvärsäkert förklarar vad som gäller och vad som är bäst och sämst. Inte ens Honda, Suzuki, Kawasaki eller Yamaha verkar ha koll på läget utan behandlar olika motorer som olika individer.
Den pipa som hamnar på min hoj kommer vara myckat väl anpassad, det är jag helt och fullkomligt säker på.

Flänsar

Ibland biter man sig själv i svansen, spolarna på bilden kommer vara första biten som röken ska färdas i i det 4-2-1 system som byggs/moddas till P&M hojen. Eftersom det inte fanns lämpligt material på hyllan och med det menas med lagom stort hål ini och ytterdiameter av passande karaktär, endast massivt järn. Då det inte bara finns ett par motorcyklar i min ägo utan t o m en hel MC-skrot som bara inte är stor utan störst i norra Europa så tyckte undertecknad att det borde finnas lämpligt utgångsläge att finna. Helt korrekt fanns det bra utgångsläge för modifiering, inkorrekt var att de som skulle ha fungerat satt på schyssta pipor som folk faktiskt vill betala bra pengar för. Jakten fortsatte i skrotens yttre skrothög där det hittades ett rejält kraschat 4-1 som motvilligt lämnade ifrån sig flänsar av vad jag trodde korrekt storlek. Svarven fixade till ytterdiameter och längd, när det kom till innerdian så visade sig den vara för stor efter rensvarvning. Med en suck plockades den massiva järnbiten fram, ca 30 minuter senare var det klart. Letandet och arbetet innan ödade säkert 3-4 timmar av mitt liv till ingen nytta. Den omtalade järnbiten är förövrigt spill från trapetsstänger till cirkusartister som TGR Teknik (det är jag det med) har tillverkat, SS2244 på gammalt språk.

RG 500

Bilden är tagen långfredagen 1997 tror jag, cykeln är min 500 Gamma. Något modifierad standardhoj.
I onsdag så inhandlades en RG500 i bra originalskick, bilder kommer.

Veckans dekal

Ska försöka införa ett nytt spänningsmoment på denna nätets avkrok. I tidigare inlägg så skrevs det om "Bojkotta Lelles" dekalen och här verkar samma verbala fantast varit framme. Nästa vecka ska ny dekal letas fram som vi kan småle åt.

Trosvätarrickman är borta

Trots att annonsen togs bort på min Rickmantriumph för flera veckor sedan blev den idag såld. Det som är bra med det är att jag kan leva vidare rent ekonomiskt, det som inte är bra räcker det med att titta på bilden för att förstå. Lennart som inhandlade hojen byggde den på sjuttiotalet så cykeln kom hem till fadershuset igen, det är ett faktum som lindrar saknaden. Jag är säker på att den kommer få den omvårdnad som den förtjänar och inte alltid har fått hos mig. Redan förra veckan tröstköptes i förebyggande syfte en annan hård knarr som kommer låta höra om sig senare. Den är från Italien.