Honda RS 125 1990
Keihin 38mm kikar fram mellan rambalkarna, ca 40 hästar och 71 kilo torrvikt ger finfina prestanda.
Tjatet om sketrakorna fortsätter, tror att många av er som läser denna blogg har en Urbans blogg på favvolistan. Vi har startat en rädda hundratjufemmankampanj och kommer nöta ner er till ni alla inget hellre vill ha en just en slik maskin. Det finns dock maskiner i viktklassen som väcker direkt habegär som t ex den Honda RS 125 1990 som kan avsynas på fotografierna ovan. Fick in den som en glad överraskning på eftermidagen idag, bytte den mot min fräsmaskin för en tid sedan men såg den först närmare idag och eventuell besvikelse som kunnat uppstå av att köpa grisen i säcken uteblev. Cykeln ser ut att vara i kalasskick, den äckliga blåa färgen är i verkligheten inte alls äcklig blå utan riktigt äcklig lila men det är tidsenligt och korrekt. Har haft två stycken RS125 förut som båda har sålts men denna hoppas jag kunna behålla en stund men med tanke på försäljningen tidigare i veckan så kanske den måste avyttras till förmån takplåt eller annat liknande uthusrenoveringstråkighetsmaterial. Att köra en 125 racer är så otroligt fränt så om min lekamen var rätt konstruerad och inte lång och tjock skulle jag inte göra annat än köra 125, varje dag. Nu har jag inte haft sådan tur att jag blev 1,55 lång och 47 kilo lätt så då får man åka tjockishojen RS250 istället, fick en sådan av min mamma i födelsedagspresent förra året som kompensation för kroppsmissen.
Keihin 38mm kikar fram mellan rambalkarna, ca 40 hästar och 71 kilo torrvikt ger finfina prestanda.
Tjatet om sketrakorna fortsätter, tror att många av er som läser denna blogg har en Urbans blogg på favvolistan. Vi har startat en rädda hundratjufemmankampanj och kommer nöta ner er till ni alla inget hellre vill ha en just en slik maskin. Det finns dock maskiner i viktklassen som väcker direkt habegär som t ex den Honda RS 125 1990 som kan avsynas på fotografierna ovan. Fick in den som en glad överraskning på eftermidagen idag, bytte den mot min fräsmaskin för en tid sedan men såg den först närmare idag och eventuell besvikelse som kunnat uppstå av att köpa grisen i säcken uteblev. Cykeln ser ut att vara i kalasskick, den äckliga blåa färgen är i verkligheten inte alls äcklig blå utan riktigt äcklig lila men det är tidsenligt och korrekt. Har haft två stycken RS125 förut som båda har sålts men denna hoppas jag kunna behålla en stund men med tanke på försäljningen tidigare i veckan så kanske den måste avyttras till förmån takplåt eller annat liknande uthusrenoveringstråkighetsmaterial. Att köra en 125 racer är så otroligt fränt så om min lekamen var rätt konstruerad och inte lång och tjock skulle jag inte göra annat än köra 125, varje dag. Nu har jag inte haft sådan tur att jag blev 1,55 lång och 47 kilo lätt så då får man åka tjockishojen RS250 istället, fick en sådan av min mamma i födelsedagspresent förra året som kompensation för kroppsmissen. 
Rädda 125:an kampanj?? Älskar inte alla 125:or? De är ju så lika ryska motorcyklar: Lätt undermotoriserade, ofta tveksamt skötta och underhållna, ibland tveksamt driftsäkra (kanske som en följd av föregående...), mycket svaga på begagnatmarknaden och på det stora hela egentligen ganska onödiga. Allt en sann motorman kan önska för att få varma känslor för ett fordon!
SvaraRaderaLjung