På ett silverfat

Tack o hej, gamle vän.

När Sätermannen klampar in på en av Skandinaviens fränaste Motorcykelbloggar för att skriva om banal släktforskning och därtill också använder den populistiska illa klingande kortformen för en fallen kvinnas ättling i en för övrigt barnvänlig blogg är det förstås inte så konstigt om "The original blogger" vill ha hans huvud på ett silverfat... Lyckligtvis är det en tom hjälm som står på fatet. Köpt för femton år sedan och alltjämt lika skön, tyvärr får man säga, då hjälmar bör bytas med tätare intervaller än så. Nyligen blev så äntligen en ny kruka inhandlad o den gamles tjänstgöring  kan summeras: Den stora repan uppepå tillkom direkt vid första turen, en CR 250 tappades på den. Skrapet baktill härrör från Sätermannens korta Minimoto karriär, en seriös satsning där redan första vurpan var en highsider. Skrapet över skärmen härrör från Sätermannens korta minimotokarriär, en seriös satsning där första och hittills enda hjärnskakningen kom. Nån repa fick den väl också när den tillsammans med vänstra axeln (den fick definitivt en repa) stoppade den från snöskotern flygande Sätermannen...
 Hur den nya hjälmen ser ut? Vit. Med hästar.

 Ödmjukt