Start som den ska vara

 Fortfarande år 2000, andra träningstid och mitt minne säger mig att det inte var några imponerande tider detta är.

 Förr så sprang vi igång knarrarna i starten, enda gången som det var bra att vara stor och i alla fall lite stark. Den vita valen som inte orkar kliva av är jag, paddlade med ganska stor lätthet igång fyrfemtin och var nästan alltid först in i böjen. Tomas Tallkvist, den gode vännen på Seeley BSA Gold Star är närmast kameran, framför honom Lasse Sandberg, bredvid Lasse Per Kortebäck på Triumph Daytona, Nonshines egen Micke Eriksson på Norton kommer sen. Nr 29 är Anders Järnland på Honda CB350 borrad och strokad till 500cc.

Starten har gått, Grandell har nog redan fått igång puffran nu och sticker med rullen mot stoppet, de andra som försöker hoppa på har nog också fått snurr men det är svårt att ge fullt om man springer bredvid.
Irene tyckte dock att det var snyggare att springa bredvid och det har hon säkert rätt i men just den saken kanske inte är så viktig egentligen.
Jag tränade ganska mycket på att starta, det var inte en slump som låg bakom min startsnabbhet. Visste exakt i vilket läge vevaxeln skulle stå vilket kunde kollas om tändgivaren synades, visste även att höger fot skulle ta första steget så att växelspaken kunde nås så att ettan kunde slås i utan koppling efter fem bentag. Kunde även få igång den på tre stag men misslyckades kanske en gång av fem så jag tog inte den chansen om det inte behövdes. Trestegsstarten gav ett försprång på 1-2 sekunder och det kan vara ett tungt arbete att hämta in för den som är efter men använde den nog bara en gång, då gick det vägen.