Har funderat mycket på min vän Leffe som dog för nästan två år sedan den senaste tiden. Den största anledningen är att vi köpte hans lösa motorcykeldelar av allmänna arvsfonden och det har varit mycket meck med det.
I och med detta så har det förstås funderats mycket på Leffe med, när vi bodde i Huddinge och jag drev en firma som hette TGR-Teknik anställdes Leffe av mig med skatt, arbetsgivaravgifter, lön, semester och hela baletten. Det var väl inte alla som trodde att det var en god idé men det tyckte jag och det var det, han kunde alltid förgylla dagen med sina historier, allmänbildning, humor och så länge det fanns klara direktiv från chefen så utfördes alla jobb till full belåtenhet. Efter ett par månader som anställd undrade han om det var möjligt för honom att vara borta i två veckor för att göra klart ett annat jobb i Västmanland och visst var det ok för mig. Två veckor blev två månader och sen två år. När han kom tillbaka hade vi gått vidare med Spinnin Wheel så det blev inget mer jobb.
Han hjälpte han till lite då och då men tyvärr blev det lite kontakt efter vi flyttade. Sista gången vi jobbade ihop surnade jag till lite på honom en gång och han mer på mig sen sågs vi inte igen, det var en skitsak som jag borde ha skött bättre då jag visste hur han var men hade inte vett att ringa och ställa allt till rätta, trodde det skulle gå över men så blev det inte. Ångrar detta idag.
Hans hus kommer rivas men jag räddade hem en dörr med dekaler och den ska sättas upp så den kan ses av mig som påminnelse av min vän och att en ska ordna upp sina misstag snarast innan det är försent.
Saknar att inte få höra hans "Leffe i luren" då han svarade i telefon och ni som känner mig kanske har hört mig avsluta slika samtal med "Tjingeling" och det kommer direkt från Björkelius.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Det blev nåt att tänka på ,men så är det ibland . Saknar Leffe i luren jag med .
SvaraRaderaRunrun
Kände inte den Leffe tror jag, men kloka ord.
SvaraRaderaDet där var fint, vår stund på jorden är kort och man lever ju trots allt bara en gång, ta vara på det, livet alltså.
SvaraRaderaKom på idag att jag är sur på en av mina kamrater för en grej men i just detta fall har jag bortsett från det. Känns som att kamraten inte behöver min ovänskap utan mer av den andra sorten och sen skulle jag sakna honom oerhört om han försvann från min gemenskap.
SvaraRaderaKanske att en har tagit lärdom av livet.
👍
SvaraRadera