På verkstadsskolan fanns det olika ämnen, tre veckor på varje plats innan byte. Svarv, fräs, slip, bänk och så vidare. Bänk innebar att fila, såga, borra, gänga, ritsa, mäta och allt annat som kunde göra utan maskiner bortsett från borrandet.
Detta var inget som någon ville hålla på med, arbetsamt och långtråkigt. Men jag tyckte det var extratrist och nu är det så att jag ville gärna slippa trista saker så då gäller det att lägga på ett kol. Exempelvis så är snickring något som jag ogärna gör men om det utförs blir det klart och det genom att det arbetas på tills skiten tar slut så livet kan fortsätta.
Nåväl, bänk var trist och att tillverka två slika bita som på bilden med H7 tolerans på alla mått med hjälp av bågfil, fil, nålfilar, radiemall, vinkelhake ur en 8 mm plåt tar en stund. Under alla år som verkstadsskolan hade funnits fram till 1988 ska rekordet ha varit ca 13 timmar på att tillverka en honahane eller vad den kallades och få den godkänd. Under nio timmar lyckades jag fila till den på. Hade nog lite talang i ämnet men framförallt var det dödande tråkigt.
Tråkigt nog funkar inte svets på samma sätt, det går inte att öka farten bara för att det är trist, jag kommer aldrig bli bra på svetsning hur jag en försöker. Om jag kunde välja så skulle inte filandet vara min bästa tillgång i talanglådan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar