Titta noga

Om du vill bygga om en CB450 motor så att den är kapabel att vinna race och driva en motorcykel i över 200 km/h så titta noga på bilden, nästan all info finns där. Utöver detta behövs pipor som du säkert kan hitta bild på någon annan stans på denna blogg, fett par Mikuni 38mm från TZ350, tändning Ignitech från Lill-Klas. Sätt igång och bygg, tricket är inte att få dessa att gå fort, det jobbiga är att få skiten att hålla ihop.

Fjäderknas

Märkte sista varven på Anderstorp att effekten försvann i fyrfemtin, slog av och körde sakta i mål. Körde inte ens sista invarvet utan tryckte på offknappen på mållinjen och traskade in med skrotet i depå. Detta var mycket förnuftigt gjort och jag är förvånad att jag kom i mål överhuvudtaget.
En fjäder på insugssidan har känt sig lite ensam och för att skaffa vänner delat upp sig i fler delar, endast den inre fjädern har skött sig när det varit stängningsdags. Den är ungefär att jämföra med returen i en ballograf men det första som tursamt ramlade bort var lash capen (vet ej svensk ord, har undrat i många år över det men det är den hatt som sitter ibland på ventilskaftsändan och man bör ha om man har ventiler i titanium), iom att den försvann så tappades ca 2mm lyft och detta räddade nog mig från haveri av allvarligare magnitud. Även en avgasventilsfjäder var av och en vippa nergången. Toppen ska nu på renovering hos en av Sveriges bästa trimmare, på årsracet kommer cykeln gå fort, riktigt fort är min fulla övertygelse.

Team Sunshine

Har tittat igenom resultaten från Våler och ser att sjufemti var ca sekunden snabbare är femhundra. Ordningen är nu återställd till det det borde vara men min gissning är att på Sviesta i Augusti kommer inte storhojarna hänga med kungaklassen.

På tal om sjufemtio så träffade jag Barbadossångaren Magnus Carlsson på Anderstorp, han var en rejäl kraft i den klassen under nittiotalet på sin Team Sunshine Rob North BSA Rocket 3 ihop med Colin Fairall på samma likadan cykel men Triumph Trident som donator av puffra. Magnus lovade en comeback som förövrigt var planerad redan till detta år men pga licensproblem får uppskjutas till nästa år. Det tempo som stora klassen hade på den tiden Magnus var med var troligtvis högre än nu så om han kan hitta tillbaka till gammal form så kommer det troligtvis börja på samma sätt som det slutade, på topp.

Sunshine, Moonshine, Nonshine, Norrshine. Snart är alla tillbaka.

Bloggläge

Antalet besökare på denna webbens avkrok ökar och med det så ökar även min disciplin att hålla ångan uppe. Sista veckorna har det ofta varit över 100 besök per dag och på stalkerlistan finns det nu 21 st förföljare. Senast tillkomna var Ole Östen Tokle som äger den Bimota YB6 som är kanske den enda hoj som ger mig ångerfullhet pga försäljning, skulle ha behållt den.

Hybris har nu drabbat mig i samma takt som bloggen blir mer poppis, för att min beryktade självgodhet inte ska avta så behövs det bränsle så tipsa gärna era hårda kamrater om Nonshine.

Angående kommentarer så har jag förstått att det är svårt att få till några som fastnar på skärmen. Detta har berättats för mig och det är faktiskt så illa att inte ens eder bloggare själv klarar av att kommentera då det helt enkelt inte verkar gå.

Denna helg är det race på Våler, jag är ej där. Ska försöka hålla reda på vilka som kör fortast, kungaklassen 500 eller 750, ska det bli tredje gången gillt för de sistnämnda.

Bilden visar en annan hoj som jag ångrar lite att den såldes, XL250 som byggdes åt Classic Bike, körs idag av Linus Lidalen som sköter om den väl. Cykeln är väldigt minimalistiskt byggd och var ett nöje att köra, 100kg och 28 pållar på hjulet. Ska nog ta upp det där med XL250 någon annan gång och bygga en riktig fyrtaktsrökare för 250cc klassen.

Lägga i en högre växel

När man kör vanlig racing kan man dreva om, om man har en GP Aprilia får det en annan innebörd på arbets och analysinsats. RSV 250 växellådsdrev och detta är inte till många knarrar utan endast en allena. Själv har jag femväxlad Nova i 450in och tycker det är flådigt, detta är ett par snäpp flådigare.

Tiainens Petty Manx

Se bilder och må väl. Förr eller senare får man väl ge upp det där med Honda och skaffa en slik maskin som alla de andra tjurarna leker med. Fördelarna med en ny Manx eller G50 är många och nackdelarna är få. Snabba, lätta, tillförlitliga, delar finns att få tag i, snygga att se på är de med. Nackdelar är att det fattas en cylinder och eventuellt priset men den kostnaden återbetalas nog i mindre antal haverier och fler målgångar.

Ska nog försöka med Hondan ett eller två varv till innan kapitulering och inköp av G50 kommer ske.

Anderstorp lördag söndag

Började med tidsträningar, Suzukin gick bra men studsade grymt i karusellen. Det är inte så onormalt med studs på framhjul i classic racing men detta löstes ej med den vanliga medicinen som är mera gas, det gav endast effekten att obehaglighetskänslan ökade från småsvettig till ångestladdat. Fick tredjetid i klassen tror vi i alla fall.

Hondan funka bra utan mankemang med femtetid. Tallisen blev inte bättre då min plan om inslitning var felplanerad så den pensionerades denna helg.

Vi satte på ett alldeles nytt framdäck från vecka 52 2003 på Suzukin, nya framdäck har tidigare löst liknande problem med framgång men under racet så blev det ännu värre i karusellen. För en snabb förare tar kurvan ca 12 sekunder, nu kändes det som det gick 12 minuter istället. Det kom trefemtior ( delade heat) och körde om mig svängen, om det var toppåkarna så hade det kanske varit ok men nu var det kön som kom. Tappade många sekunder per varv enbart i den svängen men blev slutligen fyra. På söndagens träning byttes olja i gaffeln utan resultat, skruvade på bakdämparna med lika resultat, pumpade framdäcket till högtryck samt nåt mer som inte koms ihåg. Ett resultat gav dessa ändringar och det var att nu kunde den gamla gasamermetoden användas. Försökte ta denna tolvsekunderskurva som ett gathörn, fullt in, full broms och gas ut, fungerade lite i alla fall. Blev inte längre passerad av så många köåkare längre och blev trea i klassen.

500cc tappades batteriet på andra varvet då var jag femma. Söndagen var jag uppe på femte plats en stund krigade sedan länge med Månsson innan motorn började tycka att det räckte och tappade effekt, tror att en sjundeplats bärgades. Inte någon större framgång precis med tanke på att min placering i serien var trea innan helgen. Björn Gunnarsson vann båda racen på Matchless G50, han är en extra duktig kusk och är anlitad som just sådan av hojens ägare vilket ger resultat.
Lite långsammare än en femhundra

Glädjande är att även på Anderstorp så är 500cc klassen snabbare än 750cc. Jag var snabbast på Jurva och Björn var en sekund snabbare än den kända Blådåren som Hasse Gustavsson kör. Detta visar att de trots 50% mer effekt än i en femhundra inte kan hänga med, detta på en bana med en raka på en kilometer eller en knixig som Jurva. Vi får se hur det blir på Våler och Linköping.


Slutligen vill jag personligen tacka till de som har kommit fram och gett mig beröm för denna blogg, både för mig kända och okända, det värmer. Även de som handlat skjortor ska ha tack.

Hilse tyckte min blogg var löjlig men han tycker bara om Triumph, han läser dock Nonshinebloggen ofta.

Fredagsknas

Det var fredagsträning på Anderstorp som jag varken hann eller ville vara med på. Stora anledningen till min aversion var att det verkar dumt att köra sönder på fredan när det är två dagar till att köra sönder på under helgen. Min gode vän Pelle hade ett annat upplägg och slutsumman av det blev att hann inte behövde fundera länge på varför knarren slutade dra och gick lite knackigt. Bilden blev lite mörk och kass men man kan kasta in en hatt i vevhuset om så önskas.
Min fredag var bättre, febern avtog, hojarna kom ihop, Tallisen lät illa i motorn men tanken var att det skulle slita in sig, men det bästa av allt var att svarven började funka igen efter lite felsökning. En man utan en fungerande svarv är inte en hel och harmonisk man.

37,9 på morgonen

Veckan har varit usel sett till min kroppsliga status, sjuk sen måndags. Har fått vila en stund och ta febernedsättande innan min kropp har lyckats ta sig ner i verkstaden. Igår kom Tallishojen ihop och ska nu provstartas, Suzukin borde räcka med ett par minuters genomgång på innan lastning i Ducaton.
Hondan skulle det ha behövts göras ganska mycket med efter marksyningen i Finland. Den fungerade dock utmärkt sist så ett oljebyte med efterföljande kontroll av allt löst som behöver dras åt borde räcka även om det inte är optimalt.
Svarven har slutat fungera med, skitvecka.
Sist jag var på Anderstorp så bröts tre ben i handen i en riktigt brutal och mörbultande vurpa. Fick sitta och vänta i en rullstol på Värnamo sjukhus i 6-8 timmar innan de kollade på mig, läkaren frågade sedan om jag ville ha gips eller inte, gick sedan därifrån och kom inte tillbaka, sedan kom en ny kvacksalvare ett par timmar senare som om möjligt var ännu mer osäker, jag mer eller mindre beordrade henna att gipsa handen och bjuda på en Alvedon så vi kunde komma därifrån. Hör jag namnet Värnamo så sjunker alltid humöret lite hos mig.

Krank

På lördag ska motorn på bilden knattra fram på Anderstorps flygraka, kusken som ska framföra maskineriet som även är er skribent har lite feber, lite ont i halsen, är lite trött, tycker att det är lite jobbigt överlag, är lite gnällig. Ska försöka friskna till så att puffran kommer ihop innan fredag så att förmiddagen då kan ägnas åt kärlek till Drixtonen och Suzukin. Den sistnämnda verkar förövrigt vara något av en evighetsmaskin, tanka och kör.

För vem det nu vad som undrade vem flintot var så var det Mike "the Bike" Hailwood.