Lite över sjuttio

 Har nu justerat vidare och moppens oerhört exakta Veglia visar nu ett uns över sjuttio. Ska köpa en pipa nu som jag hoppas kan ge lite mer varv då de tar slut för fort.

180, 124, 138 är siffrorna nu på tiderna, Komp vet jag inte, förbränningsrummet är ca 1,7 mm närmare kolven än original men även avgasporten är närmar toppen med mer än så.

Moppetrimmandet

Har kommit en bit på vägen nu, enligt mätaren gör nu moppen strax över 65 km/h. Fattas alltså elva stycken innan målet uppnås. Tvivlar på att det fixas med 50cc men ska med som ger sig. Fortsättning följer.

Den blå

 Frän knarr, ska bara besiktas för sista gången sen är det fritt att köra.

Brunnen Husaberg

Städade idag och hittade en riktigt tidig Husaram, tror jag har motorn också någonstans. Ramnummer 501 235 fast det är kryssat. Gissar på 1990.

Om du vet om en tidig Husa så är jag intresserad, känner ett behov av att ha en sån.

1972

Ännu en text från tidningen, tyckte om denna själv.

1988 blev det tyst i Finspång, inte helt så att inget hördes men ett ljud försvann som hade hört till stadsbilden eller vad det nu kan kallas i det samhället, hålbilden kanske är mer korrekt. Året innan och även de trettio-trettiofem åren innan dess hade ljudet funnits där. Mitt eget bidrag till detta hade inte varit ringa då jag och mina vänner spred det med glädje under fler år än vår ålder tillät. Min bana startade 1983 på Södertäljemarknaden då Ramblern köptes, 300 kr var priset och för en elvaåring var det en rejäl summa men sällan har så mycket glädje kommit ut ur tre hundralappar som just dessa gjorde. Tillbaka till åttioåtta, kommer faktiskt ihåg att min pappa pratade om det, noterade försvinnelsen och att även vi som just varit i rätt ålder tyckte det var konstigt.

För kanske 6-7 år sedan lyssnades det på radion i vanlig ordning och då som alltid P1. I studion satt en kvinna som hade gjort en avhandling om den gamla människan kontra den nya. Kanske hade hon blivit doktor på denna men det är länge sedan så exakt syfte vets det lite om men innebörden har det funderats mycket på. Gamla människan var inte i detta fall en skröpling med rullator och dålig hörsel utan en person som var runt fyrtio medan den nya var en som endast var ett år yngre. Hon hade kollat och dubbelkollat hur vi medborgare betedde oss. Och till hennes stora förvåning fanns det just en gammal variant och en ny. Egentligen var hon inte så förvånad över det faktum att vi betedde oss olika beroende på ålder, det var ju ändå så att hennes forskning handlade om det. Det som fick henne att häpna var den exakta gränsen, det precisa årtalet. Att allt hade ändrats i en sån ordning så vissa blev som folk alltid varit och hur de dom föddes ett år senare blev som folk är nu förtiden.

Fick en annan vinkel på samma faktum då en känd svensk författare försökte förklara hur svårt det var att hänga med i samtiden. Hennes partner i livet som är ett par år yngre menade hon dock hade full koll på hur sociala medier utan att ens ha försökt fatta alls. Han fick lära denna drivna kvinna, som enligt samma intervju gått ut skolan med högsta betyg, hon som tjänat miljoner på sin egen begåvning, denna framgångsrika inte alltför gamla författare att förstå hur hon ska marknadsföra sig i nutiden.

Anna-Lena Laurén, lysande östeuropakorrespondent i DN skrev en krönika om hennes föräldrar och deras svårigheter. Mamma och pappa Laurén är finlandsvenskar och har klarat krig eller i alla fall efterkrigstider. De har utbildat sig till akademiker, klarat av femtiotalets rock´n´roll, sextiotalets frigörelse, sjuttiotalets utflyttning från Finland, åttiotalets yuppieera, nittiotalets kriser, tjugohundranollnolltalets digitala utveckling men sen tog det stopp. Dessa vad jag förstår intelligenta och välutbildade människor fixade inte längre samtiden. Inte på grund av ålder, skröpel, senilitet eller annan normal disfunktion. Nej de fick nu sitta och vänta på att Anna-Lena skulle komma hem för att klara av enkla bankärenden, kontakter med myndigheter, avsluta en prenumeration eller vadsomhelst. De hade hamnat i otakt med samtiden och jag känner igen mig.

Som du säkert har gissar var det mopederna som tystnade i Finspång när sjuttiotvåorna gick vidare till hundratjugofem eller epor. Sjuttiotreorna fortsatte cykla, åkte buss, gå, men verkade inte alls förstå det där med moppe. Hon, den förvånade doktoranden eller vad hon nu var som hördes på P1 häpnade över just den klara gränsen men de som är födda sjuttiotvå kontra sjuttiotre. Kunde berätta om hur de lite äldre växt upp med cyklar, snowracers, moviebox, ettan och tvåan på TV, videovåld från videouthyraren, föräldrar som hängde nyckeln i ett resårband runt halsen på knattarna och skickade ut dem i världen. De lite yngre, ett år alltså, hade datorer för bara ett år senare var de överkomliga och på något konstigt vis var det så att de inte blev allmän kunskap bland oss äldre. Vi hade gått vidare med tjuvrökning, häxa och mopeder, vem ville sitta hemma och glo på en skärm. Ibland hyrde mina kompisar TV-spel på Nynäsmacken och spelade sen ett dygn i sträck. Nintendo som säkert var mycket bättre blev årets julklapp för tolvåringarna året efter, de spelade flera år i sträck. Så har det varit, tvåa på bollen hela tiden, internet är bara en fluga.

Mobiltelefonerna minns vissa av oss när de kom, för de flesta under 45 år har de alltid funnits, snurrskiva på telefon, vad är det.

Min dotter fyllde femton i augusti, vi byggde ihop en Gilera Touring som hon kunde åka till skolan på. En slik som även hennes far hade. Hade inga större förhoppningar om att det faktiskt skulle bli så att den skulle komma till användning men till min stora glädje hade jag fel. Under en månad innan snön kom blev den ett naturligt sätt att förflytta sig på, hopp finns.

Så om du är som jag över fyrtiosju är du mer lik dina föräldrar men om du är ett år yngre samtida med dina barn. Det är summan av kardemumman, undantag finns. Själv får jag nog gå en generation till bakåt för att vara i samklang med tiden.

Slutligen en liten grej som hände för ett tag sedan. Begravning för en god och älskad vän hade skett och efter det skulle vi samlas i Hammarby sjöstad. Min så som jag ser skapligt intelligenta vän lill-Klas åkte med mig och jag bad honom som bor i trakterna ordna med parkeringsavgiften. Den betalas med telefonen i Stockholm. Efter många minuters appande hade han inte lyckats, gav mig ut då på jakt efter en riktig automat. En hittades men den var inte heller så självklar, det var flera förvirrade begravningsgäster där, människor jag känner, födda på femtio och sextiotalet. En driver stora projekt i Indien, en annan är konstruktionschef på Scania, en tredje skribent, de som byggt delar av det samhälle vi lever i, alla boende i samma storstad. Ingen klarade av att betala parkeringsavgiften. Inte ens lill-Klas fixade det trots att han är född 1973.

Trimma

 Har funderat på hur det är att trimma moppe som vuxen och tänkte prova lite mer teoretiskt. Har fått lite siffror som ska vara bra men kommer nog inte köra hela det racet. Hamnar lite mittemellan tror jag.

 Mätte upp porttiderna och kom fram till att en platta under cyllen gör att jag inte behöver fila i överströmmarna vilket verkar krångligt. Höjer sen ytterligare avgasporten samt justerar kolvskörtet på insugssidan.

Plattan är på gång och sen fixar svarven kompet. Ska sen testa innan pipa ska snidas ihop. Närmare hundra än femtio är målet.

HB-Suzuki

Hade en bild till på samma modell och eftersom jag inte gör något annat av värde och intresse får ni kika på denna, tagen i Belgien.. Vet inte hur det gick denna dag men VM-serien vann de, Herve och Hubin på nummer 3.

GS1000E, urgammal, toppmodern

Tror det är en 1983 GS1000 endurancefabrikare, tänk att de tre år efter GS1000E slutade tillverkas vann VM med den motorn som grund. GSX1100 verkar det som om Suzuki aldrig tävlade seriöst med. Skulle kunna skyllas på 1000cc gränsen men sextonventilaren såldes som literhoj i visa länder så den fanns. Yoshimura tävlade med Katanan i AMA men det verkar inte ha funkat så bra, undrar varför.

Instruktionsbok

 Bad min dotter äldsta läsa en instruktionen på färgburken hon just skulle öppna. Varför då, blev hennes direkta svar. För att man gör det sa jag, Varför då svarade hon igen, Gör det bara, jag läser den, mamma läser den, innan vi målar läser vi instruktionen. Varför då, var än en gång hennes svar.
Fortsatte förklara för döva öron om nyttan av att göra rätt, färgpriser på hundratals kronor per liter, det trista med att det blir fel överhuvudtaget och så vidare. Hon tittade på mig som om jag hade avslöjat mig som den idiot jag är, sen gick hon iväg med burken och läste knappast om hur färgen ska förtunnas och med vad, torktider eller andra tips. Varför då, varför inte.

Innan jag börjar köra TZ kommer jag läsa instruktionsboken, varför inte.

Gino Bartali

Läste om hjältecyklisten Gino Bartali i DN och att han räddade livet på en massa judar under kriget och att det inte kom fram förrän efter hans död. Han hade uppenbarligen inte så stort ego så att ha tyckte att hans insats var något att skryta om. Fick postumt en utmärkelse av Centret för hågkomsten av förintelsens offer och hjältar. Det var det som stod om i DN och jag kollade vidare och hittade denna fantastiska bild på den tidigare flerfaldiga Girovinnaren Bartali. Bilden är från Tout de France 1950, Pyreneerna.

Som av en händelse läste jag i en Classic Racer från 1993 om Moto Bartali för bara ett par dagar sedan. han startade ett eget märke som hade vissa framgångar men inte kunde rå på MV eller Mondial men var trots det snabba och bra. I den artikeln nämns inga hjältedåd, för då var det inte känt. Inte förrän efter hans död år 2000 kom det fram att han hade hjälpt eventuellt så många som 800 judar att klara sig undan nazisterna. Det är fint på riktigt, han gjorda bara sin plikt som människa ansåg han säkert, men vad vet jag.