Ungefär 85,96 pannor

Huddinge simhall en måndagskväll i slutet av mars, en naken man kliver upp på vågen, väntar tålmodigt på att mätaren ska stabilisera sig, ett belåtet leende kan synas på mannens läppar, de digitala siffrorna visar 85,96 kg.
Målet med att se 85 pannor har uppnåtts, sedan början av förra månaden har 4 kg tappats. Detta kommer innebära att om man använder alla de gängse räkneformlerna av senaste rön så kommer det ekipage som min figur belastar röra sig framåt snabbare. Hur mycket vets ej exakt men totalvikten minskar med ca 2 procent, om vi för enkelhetens skull säger att hälften av effekten går åt för att klyva luften och den andra hälften går till acceleration. Med den formeln så kommer man komma ca 15 meter längre per minut på Sviesta vilket är 150 meter på ett race. Den största vinsten är dock omkörningar, lättare att komma förbi hårda konkurrenter och svårare att passeras av de samma.
När jag tävlade på riktigt vägde kroppen in på 77-78kg, min startvikt var även ca 90 kg innan nedskalning. Tror inte att samma resultat kommer uppnås i år.

Temat fortsätter, sexdebuten

I brist på annat så kör jag vidare på sextemat för att hålla bloggen vid liv.
Bilden visar den mig veterligen första sexcylindriga motorn som tävlats med på GP nivå. Det fanns säkerligen många sexor innan den som tävlats med men denna var först i VM. Honda var inte heller denna gång först på banan men med sedvanlig japansk grundforskning så lyckades de ett par år senare bättre än sina föregångare.
MV Agusta 1957 500cc, tävlades med en gång i ett GP men kom inte i mål, historien känns igen från förra inlägget. I och med att Gilera och Moto Guzzi drog sig ur VM efter 1957 så fortsatte ej greva Agusta med sextemat då det inte behövdes. 1969-70 gjorde helikopterfabriken nytt försök med en trefemti sexa men den gjorde inte heller något större väsen av sig, men den lät nog mycket.

Ignitech och sextema

Det är fan inte lätt att hålla denna avkrok på nätet uppdaterad med något nytt racingaktigt när arbetet och annat oväsentligt står ivägen för kärnverksamheten. Tar då tillfället att skriva om andra som inte behöver arbeta så hårt och kreativt som jag.
Lill-Klas som är en hejare på att framföra motorcyklar i rasande fart har beställt hem en pall med Ignitechtändningar. Bra grejor som går mot batteri och programmeras med dator. Inställning av tändning på olika varvtal, varvtalsregulator, SMS och Donkey Kong finns även det på nya varianten. Hör av dig till honom om du vill ha dessa grunkor, finns på två av mina egna hojar.
Klas arbetar förövrigt med att borra ett par tusen hål om dagen, sen tittar han noggrant på skäret och spånorna. Kliar sedan sig fundersamt på hakan, hmmmar tyst, skriver sedan tre siffror och en bokstav i ett protokoll innan han spänner upp ett till lika borr. Vid samma tid nästa dag kliar han sig på hakan igen.

Fortsätter lite på sextemat med en italiensk V6a med kardan, som tidigare nämnts så blir det aldrig fränt eller bra med kardan. Skvätter man i ett par liter sås i denna så väger den ett kvarts ton och ska man framföra den i 24 timmar så blir det nog lite väl tungt både för man/män och maskin. Om denna hoj kan nog uttrycket "mycket snack och lite verkstad" passa bra. Framfördes ett par timmar under ett dygnsrace 1978 innan Laverdan och Laverda tröttnade, tror inte att den tävlades med mer någonsin.

Veckans dekal

Denna dekal är inte varken snygg eller av något annat intresse gällande motoroljemärke och att det är en GSXR struntas det i från min sida. Anledningen till att den får vara med är att den jag har stått och tittat på bilden massor med gånger. Föraren som för mig är okänd har min fulla beundran, att köra på bakhjulet samtidigt som han har ett rejält nerlägg visar på att han inte är så blyg när det gäller gasandet. Tänk att kunna behandla en hoj på det sättet som bilden visar, då mina vänner är man frän och hård utöver det mänskliga. Fundera själv på hur du skulle göra om det var du som kom med fullt nerlägg och 150 kusar på slangen, att vrida rullen mot stoppet kan jag lova att du inte skulle göra.

Sexa på franskt vis

Internetsökningarnas okrönte härskare Kung Sture hittade denna tvåtaktssexa, han hittade doch inte några stora bilder. 3 st Sachs skotermotorer på vardera 440cc ger en annan slags 1300 sexa än Kawaski mer berömda variant. Varför denna har byggts vet jag ej, men det är fransmän som har plockat ihop åbäket och det landets invånare verkar inte behöva någon speciell anledning för att göra det svårt för sig. om man läser om någon helt otroligt svår och märklig prestation som exempelvis att åka roddbåt över Atlanten eller gå på händerna uppför Kilimanjaro så är det frassar som ligger bakom spektaklet. Andra mer motorcykelbaserade tokerier är 24-timmarsracing på Le Mans eller köra till Dakar från Paris. En av de allra märkligaste jag har hört om är en som fick för sig att köra 30000 (trettiotusen) mil under ett år med en och samma Citroen B11 på trettiotalet, i mitten av december var han klar.

Stoppare

Han som byggde den sexcylindriga racern verkar inte haft något knas på sin kreativitet. Möjligtvis att den var lite väl välsmord. Kolla detta framhjul som kommer från samma hoj men i senare version. Två stycken kolvar på varje sida om fälgen, skivan som centrum som sedan bultats i ekrarna. Faktiskt ganska fränt tycker undertecknad, om det är bra vet i fan men annorlunda.
Denna senare version har förövrigt Mikunisar, han snackade säkert med Steve. Ni få som inte vet vad det är för fabrikat på racern ska inte behöva vara okunniga länge till. det är en Wagner-Six 350cc ca 1973, 16500 rpm, effekt eller framgångsrikhet okänd.

Sexblogg

Hittade denna sköning, att betrakta denna är en tröst om man ibland tycker att det kan vara så att projekten blir multipla, stora och krångliga. Jämför man med denna skapelse och vill toppa det så får blir nästa projekt bli månraket.
Min kunskap om det tyska språket är ringa men i förra inläggets rubrik så stoltserades det med ett av de sköna ord som faktiskt finns i min germanska vokabulär. Läs denna strof från texten angående förgasarna "Sechs 27er Bing-Sportvergaser mit getrennter Schwimmerkammer" teknik är vackert på tyska även om inte tekniken alltid är vacker för att den är tysk. Faktiskt ganska ovanligt.
Steve Tell som körde fabrikssachsar och fabrikshusqvarnor och fabriksossor samt säkert annat som tillverkades i fabriker berättade för mig att den största förbättringen på hans Husqvarna som gjordes var att ta bort Bingen och montera Mikuni. Bingen var att jämställa med en bensinkran enligt Steve, på den avbildade knarren finns det 6 st Bing, det finns 6 st av det mesta i motorn. Men det visste du redan om du förstår tyska.

Auspuffanlage

Snodde ett par dyrbara familjetimmar idag för att få något gjort i den alltför sällan visiterade verkstaden. Drixtonen ska som du vet om du är en återkommande läsare få nya pipor. Nya flänsar mot toppen svarvades, dessa kommer senare slipas/portas ihop med avgaskanalen.
Rören hittade jag från en Suzuki RF 900 som förövrigt även är donator av grenrör till Pecketten. De är i rostfritt och byter även diameter (steppade) till större efter ca 200mm. Om detta är bra eller inte vet inte jag men någon anledning måste väl den mäktiga fabriken i Hamamatsu haft att göra dena fördyrande gimmick. Rören som användes på knarren innan var mycket grövre med innerdiameter ca 39mm men min åsikt är att dessa med diameter 33-36 mm ska räcka gott. Längd vet jag ungeför vad som ska vara men om detta kommer uppnås tvivlar jag på då det inte kommer gå att få det kort nog. Blir till att köpa bandage på bilbuttericks för längdkompensering. Det finns faktiskt en anledning till att linda rören, inte bara att det ser fräsigt ut som nog är anledningen för de flesta, mer bandage = kortare rör.

Veckans dekal

Dekal från gammal hjälte från fäderneslandet. Tepi kör classic racing ibland och det känns alltid mäktigt att köra om honom och läsa namnet Länsivouri på ryggen av hans töj. Tror han kom tvåa totalt i 500 GP som bäst, vann massor med race i massor med olika klasser på högsta nivå.

GP-hjul

Pillade lite förra veckan med att få dit ett Speedwayhjul på min Husaberg. Hjulet är väl lämpat för isåkning vilket kanske inte kan sägas om originalet som är väl lämpat för cross eller enduro. Dimensionerat för sjumilahopp och körning över stockar och stenar utan föregående bromsning. Det nya hjulet är vackert och kommer utföra sin uppgift med bravur, förhoppningsvis kommer det fungera lika bra för mig som för dess tidigare ägare. Har varit lite jobb med tillverkning av distans för drev och drev, skivan var svårfunnen men fram från en Suzuki GT 125 verkar lovande. Även ett nytt däck har införskaffats och en betraktelse om hur de snabba grabbarna i Finland kör har jag fått mig berättad idag, det fanns lite att fundera på om hur hojen ska framföras på ett vinnande sätt. Hoppas att det finns is kvar så allt får provas innan den försvinner. Hjulets förra ägare var Fredrik Lindgren, en rundbanefantom av högsta klass, känd från TV.

Exportmodeller

Kawasexan som vi har försökt att sälja en stund hämtades idag. I bilen de hämtade hojen med fanns det redan en Z1300 som hade inköpts på morgonen. Dessa två hojar kommer nu dominant susa fram på finska riksvägar i framtiden. Trots att euron inte är så mycket värd längre så handlas fortfarande intressanta hojar upp i Sverige då priserna här är låga jämfört med vår omvärld. Vad detta beror på är enligt min tro att vi i Sverige lider brist på entusiaster, det finns alldeles för få som önskar ha och tycker det är värt att skaffa sig roliga fordon. Ekonomin sätter stopp för en del men egentligen är det en investering att köpa en gammal hoj eller bil. Den kostar i stort sett inget att äga samt är sannolikt värd avsevärt mer vid en eventuell försäljning. Jämför att köpa en ny Volvo, jag är ganska säker på att om man skulle lägga samma peng på en Ferrari så är den billigare att åka med, och fränare.
En annan svensk egenhet som jag ofta hör är att det ska vara just en speciell modell som är lite bättre efter någon mindre uppdatering. Exempelvis fick jag för ett tag sedan veta att Triumph Daytona inte var något att ha om de var äldre än ett visst årtal pga glidlagrad vev men de senare kunde kanske gå att använda som har ett "riktigt" ramlager. Triumph tillverkade den första varianten säkert 5 år, de vann på Daytona 1966 med sådan puffra. 32 mil fullgas som info, något som håller för det kan inte vara helt kasst och duger säkert för söndagsturen. Min åsikt är inte att man har en gammal knarr för att den är bra, man har en sådan för att man vill ha en sådan. Honda Transalp är en bra hoj men inte vill jag ha en sådan, tråkigt, tråkigt, tråkigt är min uppfattning om upplevelsen att framföra en slik hoj. Ge mig en Yamaha TX750 eller en Suzuki Wankel istället så kommer det alltid att vara spännade. Och om man är riktig vågad en Daytona med glidlager på registersidan.

Z1300

Har inget vettigt att berätta då ingenting av värde görs som rör racingverksamheten. På bilden så porträtteras en av de maffigaste hojarna som har byggts i större upplaga. Kultförklarad och ej glömd av de som sett eller hört en gå. Honda byggde även de en sexa som heter CBX 1000 men i jämförelse med en Z1300 så är den nästan att betrakta som en påhängsmotor. Knarren på bilden är till salu, vi har haft den länge och nu ska den bort, troligen far den till Finland snart då Artos framförningar av dessa småhojar fortfarande är i gott minne där. Även här förövrigt, historierna om denna något motorcykelframförningsöverbegåvade herre är många och troligtvis sanna. Karln ska visst inneha ett backhoppsrekord i Finland, satt på en cross och inte skidor eller trettonhundra, den vet jag ej om den är sann hela vägen men min förvåning skulle ej vara stor om så är fallet.