Exportmodeller

Kawasexan som vi har försökt att sälja en stund hämtades idag. I bilen de hämtade hojen med fanns det redan en Z1300 som hade inköpts på morgonen. Dessa två hojar kommer nu dominant susa fram på finska riksvägar i framtiden. Trots att euron inte är så mycket värd längre så handlas fortfarande intressanta hojar upp i Sverige då priserna här är låga jämfört med vår omvärld. Vad detta beror på är enligt min tro att vi i Sverige lider brist på entusiaster, det finns alldeles för få som önskar ha och tycker det är värt att skaffa sig roliga fordon. Ekonomin sätter stopp för en del men egentligen är det en investering att köpa en gammal hoj eller bil. Den kostar i stort sett inget att äga samt är sannolikt värd avsevärt mer vid en eventuell försäljning. Jämför att köpa en ny Volvo, jag är ganska säker på att om man skulle lägga samma peng på en Ferrari så är den billigare att åka med, och fränare.
En annan svensk egenhet som jag ofta hör är att det ska vara just en speciell modell som är lite bättre efter någon mindre uppdatering. Exempelvis fick jag för ett tag sedan veta att Triumph Daytona inte var något att ha om de var äldre än ett visst årtal pga glidlagrad vev men de senare kunde kanske gå att använda som har ett "riktigt" ramlager. Triumph tillverkade den första varianten säkert 5 år, de vann på Daytona 1966 med sådan puffra. 32 mil fullgas som info, något som håller för det kan inte vara helt kasst och duger säkert för söndagsturen. Min åsikt är inte att man har en gammal knarr för att den är bra, man har en sådan för att man vill ha en sådan. Honda Transalp är en bra hoj men inte vill jag ha en sådan, tråkigt, tråkigt, tråkigt är min uppfattning om upplevelsen att framföra en slik hoj. Ge mig en Yamaha TX750 eller en Suzuki Wankel istället så kommer det alltid att vara spännade. Och om man är riktig vågad en Daytona med glidlager på registersidan.