Finspång, eller vad är det för fel på Rejmyre

Jag är från Finspång i Östergötland och varit lokalpatriot enda sedan flytten därifrån 1995, ville inte flytta då men jobb fanns på annan ort vilket fick mig att packa mitt pick och pack och dra. Med tiden har väl lusten att flytta tillbaka försvunnit gradvis innan den bleknade helt.
Trots det var Paula och jag beredda att flytta till Rejmyre i år med familj och företag då vi hittade en kanonlokal där som inte bara skulle rymma Spinnin Wheel utan även innehöll tolv stycken andra hyresgäster som genererade en sjusiffrig hyresintäkt.
Med ett företag i medvind, möjlighet att finansiera köpet av fastigheten med ca 40% så trodde vi inte att det skulle bli ett problem med köpet. Döm om vår förvåning då de lokala bankerna i Finspång visade ett sådant ointresse så de inte ens ville träffa oss för att diskutera möjligheten att låna ut en slant till oss. Förklaringen var väl i stora drag att ingen kunde väl vara så dum att man vill flytta till Rejmyre och vore det inte bättre om vi hyrde istället, och vad skulle vi göra om alla tolv hyresgästerna skulle säga upp kontraktet. Detta med en eller många hyresgäster är något som dessa bankirer inte gör skillnad på, att det är risk med en stor förstår både du och jag men att risken är ringa att ett dussin försvinner på en gång förstår vi lika väl.
En bank i Norrköping gick med på att träffa oss då den nuvarande ägaren av fastigheten var kund där, i Norrköping så tycker man nog inte heller att det är någon större skillnad på Rejmyre eller Finspång, håla som håla. Trots att vi kunde putta in en rejäl slant så fick vi slutligen avslag då banken inte lånade ut pengar till nya kunder och absolut inte till fastighetsköp utanför större städer vilket i detta fall borde vara Norr- och Linköping. Detta är förövrigt en bank som har kört stora annonskampanjer om hur bra de är på att stödja såna som oss vilket har känts som ett hån när man slagit upp tidningen.
Om vi fått detta lån så hade vi bott i Rejmyre nu, med oss och vårt företag hade det följt fem stycken skattebetalare och två stycken barn, troligen även ett eller två nya arbetstillfällen med till orten. Om ni som läser detta kanske tror att det var ett stort lån som söktes så skulle vi med stor sannolikhet betalat av det på mindre än fem år, om vi skulle haft samma takt på amorteringarna som vi haft för inköpet av SW så skulle det gå på tre år. Med tanke på de nuvarande inflödet av stålar på hyrorna i den lokalen så hade vi nog inte behövt knappt den tiden.
Detta är en verklighet som Paula och jag stött på ständigt och jämt i våra många och långa kontakter med banker, förra året så var det nästan klart att vi skulle köpa lokalen i Tumba innan vår bankman fick ett bättre jobb och nästa siffernisse inte på något sätt kan föreställa sig hur företagare arbetar. Verkar förövrigt svårt för dessa som arbetar på bank att förstå överhuvudtaget hur man kan klara sig utan en enorm lön såvida man inte ska köpa en lägenhet i stan. Lyckligtvis har vi nu hittat en bank i en helt annan del av Sverige som har förståelse för entreprenörer och företagare så dit ska vi. Tyvärr så är det ekonomiskt inte i närheten så bra som i Rejmyre fast vad gör det då vi är välkomna till deras område.
Å vem fan kan vara så dum att man vill flytta till Rejmyre...