Nonshineframgångar

Igår skördade team Nonshine framgångar, Vice Presidenten vann med sin Ducati i tvåfemtio och proppen i Forgotten med Pecketten. Med den sistnämnda var det mycket problem, stannade på träningen och efter mycket felsökande hittades inget som gav förklaring till detta. På racet som startades från sjunde plats så gick inte cykeln alls under 9000 varv vilket är ungefär där jag brukar växla upp, fick köra den på varvtalsområden som aldrig provats förr. Det gick två tre varv innan jag fattade detta och körde sedan på ettan i kurvor som normalt körs på tvåan och så vidare. Kunde efter tag börja köra om konkurrenterna med den nya körstilen och letade mig uppåt i fältet. Seppo Järvinen som hade ryckt vurpade sedan i klar ledning och jag tog täten körde sedan ihärdigt uppvaktad av Sandberg i mål som segrare. 

Ägnade sedan eftermiddagen åt att hitta felet, hade många teorier men ingen visade sig varar rätt. Gjorde en resa till Örebro denna morgon för att hämta tänddelar men inte heller det hjälpte, bestyckad slutligen om vilket fick motorn att gå men utan kraft. Normalt så slutar knarren aldrig dra på rakan men då femman las i så var det som att köra in i en vägg. 

Racet idag vann jag med men Lasse var förbi och ledde många varv innan jag tog honom på sista varvet i sista kurvan. Kul var även att norrmännen Holte och Tin på varsin Guzzi var endast sekunder efter i mål. Hade motorn gått som den ska hade de aldrig kommit så nära, förövrigt första helgen denna cykel har ställt till med problem för mig gällande disfunktionaliet. 

Två segrar samt en andraplats i Svenska Cupen blev årets resultat.

Störst framgångar skördade dock Nonshines International Sales Manager Sätermannen som egenhändigt krängde 20-25 Nonshinetröjor vilket är rekord, vissa storlekar börjar ta slut så beställ innan det är försent.

Nummer 41

Cykeln fungerade bra idag, kusken med, ni som har koll på siffrorna vet vem som brukar ha den nuffran.
Imorgon är det tävling på Gelleråsen Karlskoga motorstadion, kom gärna förbi.

Reservdelar

 Tallisen är lastad och klar, det var en sällsynt händelse idag då cykeln var klar ett helt dygn innan och inte klockan ett på natten som är det normala.

 Behövde lite nya reservdelar och som tur är finns det en stor MC-Demontering runt knuten som hade vad som behövdes. Exempelvis ett kåpstag som hittades i Ducatihyllan, just denna del är en sällan efterfrågad del då den kommer från det emballage som en Ducke (ja, jag vet att det brukar skrivas Ducce men borde inte det uttalas dutche eller liknande med den stavningen) leveraras i, passade perfa efter lite mindre modifiering.

I Hondahyllan hittades sen hylsan som gör att bakfälgen passar, CB 125 T hade nästan en exakt lika bit som behövdes. Vilken tur att Spinnin Wheels finns, billigt var det också.
Imorgon ska knarren luftas av kompetentare kusk än den har haft tidigare, det blir intressant.
På tal om kompetens följ Björn Gunnarssons resa på Isle of Man, igår kom han tolva bland 87 startande. Tycker själv att det är vansinne men tycker om Björn som gör det, länken är  http://www.sporthoj.com/forum/showthread.php?256807-ISLE-Of-MAN-racerapport!
Imorgon fredag är det race igen.

Flygdag

 Min stora flicka Stella fyllde tio i helgen och fick en flygtur med en Cessna i i present av mor och far, det tyckte hon var sådär i söndags men efter att fått sett Gisslarbo ovanifrån så var det så kul.
Nu är ju detta en sida som handlar om annat så nu över till väsentligheter. Motorerna i planen var allahopa som synades boxrar och de hade blocken frästa i aluminium, populärt kallat billet.

 Det fanns gjutna toppar men den på bilden hade även dessa karvade ur en solid klump, undrar varför, känns som en dyr lösning.

 Även dubbeltändning vilket de inte har för att få hög effekt utan mer som en säkerhetsgrej. Jämför med tvåkretssytem på bromsar, fallerar en linje det finns det en backup.

 Under motorn fanns det en Bing av den typen som sitter på BMW R-modeller.

 Öppnades huven på en annan kärra var det inte riktigt lika fint, kopplingarna till regulatorn liknade de som jag brukar hitta på motorcyklarna vi skrotar, de av den modellen som haft 23 ägare eller fler.

Ta det som ett tips från mig, besök ditt lokala sportflygfält och fråga om du får åka med på en tur eller om du som jag har barn som behöver se världen ur ett annat perspektiv.

Dilemma

Köpte på oss en CBX550 förra veckan, tanken är att den ska skrotas men knarren är egentligen riktigt fin och skulle kunna förtjäna ett annat öde. Har sedan länge funderat på just öden som en CBX kan utsättas för men inte fått ihop ett vettigt förslag. Ni kanske minns tidigare inlägg om de ringar som jag tillverkar och säljer för att göra ekerhjul med de nav som just finns på modellen på bilden. Min idé och tanke har varit att med hjälp av snygga hjul kunna få ihop ett kit så att ett fräsigt stuk skulle kunna uppbringas. Problemet är tank-sadel-bakdel kombinationen ej låter sig övertalas till fräsighet och behöver ersättas och där slutar tankeverksamheten gällande prisvärt kit. Visst kan en fin tank och puda frambringas samt en bakskärm snidas till men då måste framskärmen matchas och sen ska det rensas upp i elen som syns då sidkåporna försvinner och så blev allt krångligt. Ska nog tids nog lösa detta problem, börjar nog med vanlig lykta och hjulen. Fast mest troligt är att någon behöver en startmotor så är demonteringen startad.
För de extraintresserade kan jag berätta att mitt tunga körkort bärgades på en CBX550F.

I stora drag

I stora drag ser min vision ut som följer:
 Good ol´ England. 60-tal. Den inhemska MC-industrin är fortfarande välmående (nåja), systemet att jämföra delars storlek i förhållande till sitt tjockaste finger kommer inte att ifrågasättas ännu på många år, tusan, till och med gruvarbetarna går fortfarande till jobbet ibland! Den intresserade men medellöse arbetarklassynglingen går med i lokala Upper Moor Sprint Club (UMSC). De gamla uvarna i klubben bistår med en del entusiasm, lite praktisk hjälp, några överblivna delar o en hel del goda råd. I fars uthus börjar en cykel ta form, 350cc såklart enligt den stolta Brittiska traditionen att utgå ifrån en liten motor när man vill åka fort (å så är den ännu lite billigare). Nu står det snart inte på förrän den kan provköras, på mammas gata först självklart, grannarna får helt enkelt gilla en sportsman i vardande. Men snart så! Efter lite utprovning ska den med till höstens klubbmästerskap på stripen, då jävlar!..
 Ödmjukt

Bakverket

Nej nej, detta är inte en jigg för att jag skall kunna ekra upp bakhjulet, sånt överlåter jag med varm hand till de häxmästare som besitter de krafterna. Detta är bakramen till städbygget. Vännen Picken sitter på ett stort (stort) parti Speedway delar. Dessbättre är han, en av ganska få, som är sämre än mig på att svetsa så denna JAWA bakram kunde jag byta åt mig mot en ganska försiktig arbetsinsats. För att anpassa den till sin nya uppgift behöver den bara övertalas till att bli liiite större i ena änden med hjälp av en gängstångsportopower, o lite större i den andra änden med hjälp av en vinkelkap. Å så trevligt att få stoppa in en öststatsdel i ett projekt!
 Ödmjukt

Preparering

 Sist som det tävlades med Tallisen var på årsracet 2012, bröt det racet med trasigt växleri. Nu ska den luftas igen i helgen på Gelleråsen vilket innebär arbete för mig. Det visade sig när felanalysen gjordes nu 2 år senare att skruven som spänner fast splinesen hade brustit. Lite annan konstruktion än vanligt på denna motor med koniska (typ) räfflor som spänns fast axiellt än den mer vanliga metoden med klämmeri. Drog den säkerligen för hårt efter att ha brutit ett annat race då densamma lossnat och tyckte att den skulle sitta ordentligt, ska dra med momentnyckel nästa gång.

 Eftersom skruven var låst med klister så var den motsträvig men med hjälp av min svets så löste det sig  finemang.

Det är inte jag som ska köra hojen i helgen då jag ej kommer delta alls i tävlingarna på grund av olika omständigheter men det som saknas mest är nog gnistan som behövs för att prestera.
Har även monterat en ny bakfälg idag då den gamla magnesium Marvicen hade gjort sitt, kändes ej längre säker då gängorna hade ärgat bort.
Enligt byggaren av denna knarr så ska den ha gjort varvtider på låga tolvor på åsen vilket skulle vara inofficiellt varvrekord i klassen Det känns ganska troligt då jag själv kört ungefär en och halv sekund långsammare på samma bana med samma hoj och inte ens trivs på varken cykeln eller banan. Snabb är den hursomhelst, till och med märkligt snabb med tanke på hur lite trim det är i puffran. Bortsett från plastad topp, tändning och pipor så finns det inte några delar som inte finns i vilken otrimmad KTM 450 från 2006 som helst.
Tråkigt nog blev cykeln 2 kilo tyngre med nya fälgen men nya kusken är nog 5 kilo lättare så det borde jämna ut sig, min gissning är att om cykeln håller ihop och på hålls på hjulen så blir det vinst.

Bättre o bättre

Nja, kanske inte den här bloggen, återigen ett inlägg om ett jävla däck är väl inte så kul. Men kul för mig! Trodde att ett framdäck var en, av ganska få, detaljer som skulle behöva inköpas till mitt städbygge. Men så! När jag ordentligt lade undan det däck som suttit på det blivande bakhjulet låg där i min däcktrave ett flång (utan kartong) smalt ribbat 21 tums däck av precis den typ jag tänkt mig! Kanske har mitt undermedvetna redan tidigare börjat planera inför det här projektet?
 Ödmjukt

Veckans dekal

 Hittade dessa klistermärken idag, märkena kommer från en man med sina åsikter klara. Rätt eller fel är inte jag man att svara på, exempelvis är kärnkraften en svår nöt att knäcka. Om jag fick välja så skulle den aldrig ha utvecklats men då skulle troligtvis inte luften ens duga till att elda kolkraftverken med idag. Å andra sidan skulle kanske mänskligheten lärt sig att leva med lite mindre energi om det funnits mindre att hämta men det är troligtvis inte så det skulle ha blivit. Troligtvis så skulle vi ha eldat upp allt ända in i kaklet.

Här kan man nog tycka att det i alla fall var en som hade en annan åsikt om vad avveckling med förnuft innebär. Med tanke på att jag knappt var könsmogen då han dog så upplevde jag aldrig det hat som fanns mot Palme särskilt inte i det ultrasocialistiska Finspång där man knappast skulle ha farit runt med denna klibba på Volvon.
Hans rättspatos gällande utrikespolitiken exempelvis gällande USAs Vietnamkrig och annat är beundransvärt även om det kanske inte alltid gagnade Sverige. Angående inrikespolitiken så fick jag och säkert även du höra att arbete inte var mycket värt, världens högsta skattetryck tog nog udden av mångas arbetslust. Astrid Lindgren satte till slut stopp för Olof och hans anhang hösten 1976 med sin saga om häxan som betalade 102 procents skatt på sina inkomster trots att just hon säkerligen inte var en stor anhängare av högern. Sträng tyckte att hon skulle hitta på sina sagor som hon brukade göra och inte ta dem ur verkligheten för det var ju osannolikt att det skulle vara så att Astrid kunde ha rätt men det hade hon.

Hyllvärmare

När jag träffade den trevlige handelsmannen på den där skrotmarknaden visste jag inte riktigt om jag behövde nå mer såna här delar, men de bjöds ju ut för en halv spottstyver. Vid inventeringen visade det sig också vara ett bra köp, innehöll sånär som på en kanna o några muttrar en hel 500 o mycket bra o ha delar därtill! Alldeles uppenbart kommer nått hopplock av AJS/Matchless delar lyftas ner från de hyllor de värmer för att istället ge fart o kraft åt mitt "städbygge".

 Ödmjukt

Skyltat

Hittade en fin väggdekoration i Avesta igår som var för fin för att låta hamna i skrotcontainern så den lastades och fick fara med hem.
Kunde ha haft nytta av denna skylt i ett tidigare liv men nu kommer den mest få göra nytta som glädjehöjare i mitt nuvarande liv, ska bara hitta lämplig vägg.

McIntyre

Ramen till denna knarr kommer från Erik Jävla Anderssons Ducati 450 racer som han röjde hårt med i femhundraklassen på nittiotalet. Figurerar en ganska känd bild på Ekka då han fick toksläpp på Alastaro på den cykeln, det var förövrigt mig han jagade då och han gjorde det med den äran. Ska se om bilden kan hittas någonstans på nätet, Esso Gunnarsson fotograferade. Ramen ska vara byggd med Bob McIntyres G50 ram som förebild.

Lite bra med att handla tillbaka ett av mina byggen är att den är mycket finare nu än då, har blivit lackad och fått en riktigt flådig tankrem i läder.
Min tanke med denna är just nu svävande men det vore trevligt med riktig sång i motorn, ska jobba lite med kolvtillverkning tids nog. Det ihop med ny tändning samt arbete med avgasrör torde ge ett par hästar till, Torpan hade 31 bakhjulshästar i sin topptrimmade Ducati 250, denna hade 28 när jag sålde den för ca 5-6 år sedan. 33-34 borde gå att få ut om varvtaler höjs till 11-12000 varv men om den håller ihop då är en annan fråga.

Vinnare

Visst skulle överblivna delar användas, det var grundidén. Men det är ju så kul att handla raciga prylar! Denna AMC låda, som för övrigt fraktades hem från Skrotbaronens barndomstrakter, har faktiskt vunnit i Röforsbacken. På riktigt alltså, i en riktig tävling där man mätte kortaste, inte likaste, tiden. Tror du mig inte får du bläddra igenom din gamla samling MC-Sport, nånstans -74 figurerar den tom i närbild.
 Ödmjukt

Nygammalt

Har idag handlat på mig ett av mina gamla projekt, har trånat länge efter den och hoppats att Robban skulle få den såld så mina tankar på denna skulle skingras. Nu blev det ändå så att den hamnade i min ägo igen, ringde herr Lavér i ett annat ärende och kallpratade lite, när samtalet var över hade jag på något sätt lyckats lura på mig knarren alldeles själv. Känns bra detta hursomhelst, få cyklar jag provat har gett mig mer glädje än denna, 100 kilogram och 28 hästar, det kan räcka långt.

Moppe

Dök upp ett hjul bakom mekbänken vid en städiver härförleden, blev kanske över vid någon mopedaffär eller möjligen en gåva från garagevännen Bullman... Prima fint! Eftersom det likt bakhjulet manufakturerats vid pianofabriken har naven samma estetiska språk trots en skillnad på några år och 415cc. Naturligtvis skall bromskollimoxet kastas o några lätthål i trumman borras. Kanske kastas hela moppehjulet till förmån för ett Isracinghjul. Garanterat bromslöst o 23 tum har onekligen en viss charm.
 Ödmjukt

Leko-Lasten

Paulas nya trälastbil har annekterats av Sigge, flaket blev direkt en ny favoritplats för sömn på dagarna.
Flakbilen saknar delar av rutramen men passar väl in i samlingen av slitna träfordon, priset 50 kr var likaså passande.

Bestick

Skarpaste gaffeln i lådan

Inte legat så länge i braohahögen, inköpt i våras. Faktiskt av Skrotbaronens kanske bäste vän. En framgaffel vars längd, ålder o framför allt styrinfästning tyder på ett förflutet på Isracingovalerna, hur skulle man kunna motstå den? Å redan verkar denna sköning på väg mot nya uppgfter.

 Ödmjukt

Nästan som film

 Joel fotade lite på Sviesta och jag hittade dessa bilder

 Att bromsa om en TZ350 som väger ungefär hälften av vad min knarr väger är lite jobbigt.

 Men varför inte prova

 Ytterspår är inte vad jag rekommenderar in i esset, Lill-Klas har nog en annan åsikt

 Här kommer Lasse

 Han kan bromsa lite hårdare med sin 102 kilos G50

 Ser nästan ut som han är ifatt men bilden ljuger

Nu är han ifatt, men jag var först ut när Esset lämnades.

Ramverket

Det här fanns i gömmorna hos mor. Lilla mamma har visserligen aldrig varit avigt inställd till motorfordon eller hennes mans o pojkars lek med dem, kanske för att hennes far i begynnelsen var, bland mycket annat, åkare och bilhandlare. (Mer än en gång har historien om hennes inblandning i  Henning Sjöströms vita Mustang cabbe hörts...) Tror ändå med stor säkerhet att denna är ett arv efter far, vill nämligen minnas att han fick med lite prylar vid köp av en Matchless -50, detta är också enda anledningen till att jag tror att ramen är en AJS/Matchless ca 1950 , mitt kunnande om de gamla britthojarna är lågt. Tanken, härstammande från en Monark, kommer dock  troligen inte att användas, har en gammal TWN jordfrästank som funkar bättre...
 Ödmjukt

Lotteri i Gisslarbo

Paula hittade denna affisch när hon rensade en kattvind. Måste ha varit ett stort evenemang då möjligheten att vinna en Ariel Red Hunter på inträdesbiljetten fanns. Jag vet ej vad priset på en slik var 1947 men troligen krävdes det ett par tusen besökare för att det skulle gå ihop sig. men det de förlorade på knarren kanske de tog igen på mjölken.
 Gungor och karuseller.

Rembomarknaden

Åkte till Avesta airport eller Rembo som det heter idag för att hitta fynd som kunde tas hem. Marknaden var utmärkt men inte för mig, hittade endast en trälastbil till Paulas samling. Åkte då istället till Leffe Smedh och fyndade, fyndade så pass att fler resor till Avesta måste företas.
Fikade även med Leif och fick sköna historier berättade, exempelvis hur han hamnade i Spanien 1957 och blev tillfällig fabriksförare åt Montesa samt vann 24-timmarsloppet på Montjuic. Resan ner gjordes i en folka 1200 med en knarr i baksätet och pengar nog för att ta sig ner men inte hem.

På gång

Resan är målet 

När de två första delarna är ihop är projektet igång på riktigt. Fälg och nav är kanske lite för nytt för att estetiskt sitta som en smäck i slutprodukten, men en av de väsentliga ingångarna i denna vision var att få bruk för påsamlade prylar. Dessutom kanske det aldrig blir någon slutprodukt. Att få planera, skissa, leta passande delar, drömma lite o handgripligt fingra på något mekaniskt är den utmaning och det tidsfördriv Sätermannen främst ser i ett projekt. Produkter har han redan mer än tillräckligt av.
 Ödmjukt

Veckans dekal

Man skulle kunna tro att AP är en Ukrainsk tillverkare av bromsar men så är ej fallet, kommer från de Britanska öarna, Suddig bild men snygg logga.

Matchning

Konstigt nog hade detta inte gjorts tidigare, fanns en massa otäcka kanter på gränsen mellan gummit och metallen. Så kan man ju inte ha det, då kan det knappast bli sång i maskin eller fart på rakorna. Efter att detta arbete har gjorts så gissar jag att min P&M kommer bli konkurrenskraftig.

Förvirring

 Rutiner är inte min grej, att göra som det ska göras utan att fundera så mycket är inte heller något som attraherar min person. Som du kanske märkte i förra inlägget är också höger och vänster ett mysterium för mig, hur fan vet man vilket som är vilket bara sådär naturligt som alla andra verkar göra. När exempelvis Jordan pratar om hur den där högern ska tas på bästa vis så måste jag fundera ett par sekunder på vilket håll som det kan vara, chansen att jag ändå gissar fel är dock fortfarande överhängande. Om Pelle istället pratar Bergskurvan då är det enklare, den vet ju alla vilket håll den ska tas åt, hur den ska tas är en annan femma, var enklare förr innan chikanen kom, då bromsade man alldeles försent och desperatsvängde för att inte bromsa ut sig.

Titanium från Techparts

 Detta med riktningar ställer till problem för mig och särskilt då kammar ska ställas, gradskivor som ska vridas, indikatorklockor som snurrar, lobecentrar som ska mätas kedjor som ska på på rätt kuggar, recept som ska följas osv. Förvirringen är alltid stor när detta görs och denna kväll har det snurrat rejält.

 Har även ställt ventiler och äntligen fått dit APE-spännaren, till min oförskämda glädje blir knarren ett tredjedels kilo lättare efter bytet, samt driftsäkrare hoppas jag. Svår att ställa in utan att plocka av ventilkåpan dock.

Vision

Fick en gång ett hjul, ett riktigt snyggt hjul. Djupa fälgkanter o koniskt nav. Tror det var från nån tidig Husqvarnacross, hursom, ett riktigt snyggt hjul.  Det fådda snygga hjulet gav mig en vision, en vision om en ball Caféracer. Nå, den har har ännu inte blivit och hjulet är sålt. Den här gången hittade jag ett däck bakom mors friggebod. Ett däck och en vision. En fantastisk vision om ett snyggt bygge, ett trevligt, roligt och stimulerande tidsfördriv samt en chans att få användning för flera bra o ha prylar som dräller runtomkring! I huvudet är det redan långt gånget...
 Ödmjukt

R5 och S1

Kan inte tycka att modellnamnen på dessa knarrar är sådär speciellt fräna. I Amerika var dess benämningar säkert fräsigare, jämför Suzuki T20 som hette X6 Hustler över där, lite mera schwung i den benämningen.
Vad Yamahan och min favvis Kawasaki S1 hette på amerikanske vets det lite om i Gisslarbo.

Båda cyklarna plåtades på årsracet, min nästansponsor Pejer äger knarren från pianofabriken men trepipens ägare är för mig okänd. Har tidigare skrivit om hur frän och framför allt bred en S1 motor är men vill inte reprisera mig och därigenom tjata ut det lilla fåtal förföljare som trots allt besöker denna plats på webbens skuggsida. Går nog att söka reda på om rätt ord fylls i på Google om du mot all förmodan inte minns det inlägget.
På tal om förföljare, på listan till vänster har det tillkommit tre nya de senaste två åren men besöksantalet per vecka har ökat med det dubbla under samma tid, skummish, linjerna följer inte samma kurvor.