Succé!

 Snygga byggen, fräna byggen, andra byggen och nån udda originalmaskin i depån.

Hedemora Endurance 2014

Hedemora kallas inte för inte för Motorstaden. Redan på 20-talet arrangerades tävlingar på Brunnsjöns is, TT-eran har ni förstås koll på, Sveriges äldsta i bruk varande Gokartbana, Sveriges första Rallycrosstävling, flitiga i Folkracens barndom, VM i Enduro, MC 5-kampen, VM i Cross, Isracingoval med dubbla lag, SM i Sidvagnscross osv... Nå, ännu en gång är Hedemora i teten. Uthållighetstävlan för påhängare, ståpeder och mopeder. Redan detta första försök uppgick antalet deltagare till dryga tjugotalet. Publiken räknades i hundratal, alltså betydligt fler än närmast sörjande flickvänner och medtvingade mekkompisar! I publik"havet" hittades såväl Svenska, Nordiska som Europeiska mästare i varierande MC-grenar, både före detta och regerande. I mekanikerstaben hittades tom ett VM silver. Detta var alltså i högsta grad på allvar. Som vanligt när pojkar leker. Glädjande fanns ändå tvenne tjejer med i deltagarlistan!

Som aktivt deltagande kunde jag tyvärr inte fota uppställningen inför Le Mans starten, inte heller den månghövdade publiken på höjden i bakgrunden. Åtminstone ett foto från den efterföljande fotouppställningen där huvudparten av startfältet återfanns.

Depåaktivitet inför racet.

Somliga anlände väl utrustade.

Maskinmaterialet varierade stort, som brukligt i en ny sports barndom, innan entusiasmen och amatörandan ersatts av ett uniformt producerande av statistiskt beprövade vinnarmaskinskopior... Redan efter sightinglapet fick banan saneras från det bränslespill som uppstod vid en vurpa, detta var som nämnts inte på lek, men snart var allt klart för starten av  Le Mans modell. Deltagarna njöt (åtminstone i början) av det flitga nötandet runt runt runt runt. Publiken verkade njuta av vad de såg (alla satt snällt kvar heela tiden). Tävlingsledningen såg road, förnöjd och lycklig ut. Solen sken. 

Ett av många många seriösa projekt, den här killen kör Ducati när det inte är allvar.

Kön till anmälan.

Gav lite stjärnglans till evenemanget: Arne Lind, deltog här, deltog i än större sammanhang innan du ens var påtänkt. Lärljunge till Professor Lundberger.

Sätermannens kanske bäste vän hade snickrat ihop den här dagen till ära.

Precis som sig bör i ett Endurance droppade maskin efter maskin av pga punkteringar, kedjebrott, värmenyp, flödande förgasare. Precis som förhoppat höll de flesta apparater sig trots påfrestningen troget igång. Precis som sig bör för spänningen kom några team igång igen efter reparationer och vurpor. Team Oveofasa gjorde det kanske onödigt spännande genom att spektakulärt vurpa, slå axeln ur led, dra den rätt, fortsätta och köra sig tillbaks till en hedrande plats. Precis som man kunde vänta sig i ett Endurance visade det sig att lite långsamt också är ganska fort...

Klassisk mark.

Endurancetank.

Säterfolkets racebuss. Körd dit av vännen Picken, körd hem av Godtemplaren Sätermannen.

Tyvärr fanns även den vanliga svansen som mest är ute efter fyllan...

Alla som pröjsat en hundring fick en exklusiv T-shirt. Några enstaka fick gyllene pokaler. 

En liten däckpipare framför huvudläktaren fick efter målgång ersätta den segerburnout vi ser i internationella sammanhang (vi snackar 40cc här). Prisutdelning och lastning vidtogs innan transporten till den efterföljande banketten. En bankett där vinnare hyllades, arrangörer tackades,  god mat avnjöts, den inhyrde stjärnkocken tackades, vänskapsband knöts, vackra kvinnor limmades på, flaskor från baren tömdes och viktiga ämnen (trimning av tvåtaktare) avhandlades. Väl mött nästa år, på läktaren eller asfalten.

Actionbild

Banketten.

Hur det gick för Sätermannen? Jo tack, bara bra.

 Ödmjukt