Peppning

 Har nog börjat dra det här med bitterheten för långt och vänner som jag har hör av sig och undrar hur det mås, en trodde till och med att dödssjukan knackade på dörren. Bara så du vet, sjukdom lider jag inte av, latmask kanske eller dryghet (absolut) men inte sjuklighet.

 Ska sluta vara så bitter och låta det bli som det blir, tävlar vidare om det är så att de som bestämmer vill det och om de inte vill det så tävlas det inte mer. Är inte riktigt mitt beslut längre och det som jag inte råder över det ska jag inte bry den lilla hjärnkapacitet som det innehavs med.
Har kollat lite omkring mig och funnit annat på väggarna som gör mig glad och stursk, mina barn är till största del till besvär men det övervägs med råge av dem bara genom att de finns till. Sen att de gärna överdriver om sin fars förmåga hjälper även det till.

 Vinner mäst är en fin felstavning.