Till Finland åkte vi och tävlade mot en Bimota som inte skulle gå att slå enligt många, men tvåa blev vi inte.
På Anderstorp var det en TZ750 som även den inte kunde klås men även där var vi först i mål.
I helgen så ska vi till Årsracet som jag faktiskt brukar vinna i Forgotten för det mesta, har aldrig fått stryk av någon utan har 11 segrar på raken. Fast nu är jag lite orolig själv, i startlistorna står det att Lukas Lindqvist ska köra Yamaha och då gissar jag att det är en TZ350. En välpreppad sån med Lukas på har samma vikteffektförhållande som Vasa har med mig som kusk. Jag har antagligen bättre acceleration ut ur sväng men är egentligen chanslös i bromsningarna mot ett nästan 100 kilo lättare ekipage. Även spårändringar är sånt jag kan glömma, jag får sikta och sen åker vi dit utan korrigeringar. Om du kollar vid ungefär tolv minuter på klippet ovan kan du se hur Kenny jagar mig och de snabba kursändringar han gör. Med 16 kilovevaxel som snurrar och 190 kilo knarr är det helt enkelt inte möjligt att göra såna manövrar. Fast jag tror och hoppas att första hundra metrarna ut ur sväng kommer vara mina och då är det svårt att komma om men inte lika svårt att köra om.
Det som trots allt talar emot mest är att Lukas är mitt uppe i karriären och hans tempo som kusk är helt annat än mitt som var mitt uppe i min karriär för tjugo år sedan. Pappa Robban är även bra på att få saker att funka så Yamahan lär ju röra på sig.
Kom till Årsracet och se hur det går, ska det bli en tolfte och trettonde på rad eller bryts det nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar