Har denna dag farit fram med den mäktiga Fiaten på småvägar mellan Kolsva och Finspång. Normalt åker vi den tråkiga snabba vägen via Norrköping men idag kördes det smått över Vingåker. Det är verkligen en lisa för själen att fara fram utan stress genom de svenska höstlandskapen i vackert väder, rekommenderas.
Ni som har åkt vägarna kring Hjälmaresund eller kört förbi Kungsör känner igen kalklinbanan. Att den slutar i Köpings hamn vet alla men var den börjar är mer mystifikt. I skogen mellan Julita och Vingåker hittades starten i dag.
Då en skylt med texten Kalkbrottsutsikt dök upp på vägen bromsades det raskt in efter en snabb flukt i backspegeln innan högersvängen togs med fart. 1 km senare dök den mest vidunderliga vyn upp på en mycket fint anordnad rast och informationsplats. Om du är i krokarna så tveka inte, det är mödan värt att fara dit. Helt klart en mäktig grop som har grävts, fyra mil linbana senare lastades det upptagna av i Mälarhamnen efter att ha korsat Hjälmaren på sin resa
Själv blir jag alltid glad om en Dumper siktas, inte för att det är något som intresserar mig men känslan av att vara liten påminns jag alltid av. Just ett fordon som en Dumper var det fränaste som överhuvudtaget gick att föreställa sig i en viss ganska låg ensiffrig ålder. Det ska egentligen vara en gul med 6 hjul men om jag som vuxen skulle se en som den på bilden skulle även den äldre varianten bli glad.
Konst fanns det med, ca 20 styck målade korgar som har ingått i "Världens längsta rörliga konstutställning"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar