Fint väder, skitdag

Lyckades komma i tid till Sviesta på morgonen, solen lyste, Bakkern startade, första passen kördes och fjädring fick börja justeras då den var klart mystisk i sitt uppförande. Efter skruvande på rattarna bak så blev de bättre och bättre och lite mer tempo kunde dras upp, kallt i asfalten som det var samt ovanan med att ha så mycket effekt gjorde att jag skyndade långsamt. Min tanke var att det skulle kunna läggas ett par snabba varv de sista passen men tyvärr blev det inte så. Klas på sin ESV RD350 som han vunnit cupen på och jag på Bakkern for runt och mysåkte i lagom långsamt tempo som ökade lite varv för varv. In i esset så blir Klas ombromsad av en alltför hårt satsande Formulaåkare, olyckligtvis så ligger jag framför Klas och blir torpederad vilket innebär vurpa för oss båda. Cykeln klarade sig skapligt, nya kåpor och ett gaffelben så funkar den igen, hjälmen blev kass, stället likaså. Själv kan jag med nöd och näppe röra mig men inget är brutet men ont som fan har jag.
 Blev jävligt grinig över detta och är fortfarande det, banträff är inte tävling och att köra som en idiot tjänar ingen på varken på träning eller tävling även om det kan kännas mer befogat under race. Trots att Klas och jag körde lugnt så kanske tanken att börja bromsa om oss båda samtidigt in i esset inte den smartaste grejen då vi inte bromsar speciellt tidigt. Hade vi kört i riktigt tempo hade inte detta hänt då vi knappast hade blivit ifattkörda men det var inte riktigt tanken med denna dag.
Har en riktig glimt ur just nu, ska fundera lite mer på detta med racing, de senaste vurporna har oftast varit pga omständgheter som inte jag själv kunnat rå över utan vållade av andra. Jag kör så säkert som möjligt, aldrig riktigt fullt utan med marginaler, när jag var yngre så gick det på fullt och då var det värt det men inte längre, det som är mest värt nu är att åka hem med en hel kropp. Har endast kört på gränsen/fullt (Jurva förra året i 500) en gång de senaste 12 åren och det ska förhoppningsvis inte upprepas.