Sätermannen hade i morse en filosofisk stund strax efter uppvaknandet. Jag insåg att min kropp är väldigt lik en ungdomskörd Volvo 740... Det mesta funkar, men man måste ha haft den ett tag för att kunna de trix o knep som behövs för att få gång på vissa funktioner, man måste också ha haft den ett tag för att inte längre tycka att det är ett problem att vissa grejer inte funkar ens med trix o knep. Å förvisso känner man själv viss stolthet över modifieringarna och egenarterna som gör att den är speciell o ganska ball, men för den utomstående betraktaren är det kanske lite lättare att se det sunkiga än det storslagna?
Grunden till de filosofiska grubblerierna var förstås att sviterna efter förra helgens crosslek och gårdagens löprunda ännu inte helt hade lämnat min kropp i morse. Nåväl, beslut togs ändå att min gamla kropp, likt en gammal bruksbil, också den är avsedd att användas o likt en gammal bruksbil tuffar det också på ganska så pålitligt även med vissa skavanker. Alltså bar det efter den mycket snabba överläggningen med mig själv iväg mot Vanbo crossbana. Ett beslut som fick allt att kännas så bra!
Ödmjukt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar