Magura Ölfix

 Var hos Roffes för ett par veckor sedan och handlade, köpte då denna fina kabelsmörjare, inte för att den behövdes utan för att den fanns.

Fungerar så att en ska snitta kabelhöljet, skruva fast den oljefyllda wiresmörjaren och pressa in olja, sen lagas höljet med en orange tejpremsa.
Världsklass.

Kopplar du?

Junior tillbringar en hel del tid i sitt garage. Eftersom sällskapet är trevligt, garaget är uppvärmt och det finns kaffe hänger också jag där ganska frekvent. Vid ett besök nyligen visade han upp en instruktion som medföljt den del som behövde bytas efter en marksyning i endurospåret. Intressant instruktion med många bilder och mängder och fler mängder av text.
 Vad han skulle byta? Kopplingshandtaget.

 Ödmjukt

Bromsolja?

 Ödmjukt

Bokar

Så här under vintersäsongen är det ännu trevligare än vanligt att få ett platt paket med posten. Ett platt paket innehållande några nya böcker till det privata biblioteket. Internet har sina fördelar, till exempel att man kan lita på att har man hittat det där så är det sant.
 Men en bok. En bok som gör att man i godan ro kan luta sig i läsfåtöljen, sörpla lite färskvärmt kaffe och förkovra sig, det är grejer det! Gammeldags faktasökning i ett tryckt verk är så på riktigt. Ett uppdrag, en sysselsättning, en glädje och ett ansvar. Dimensioner ifrån att via Smartphonen fråga Google efter det populistiska svaret.
 Naturligtvis blir det ännu bättre när ämnet anses smalt, närmast obskyrt, när man frågar Kreti, Pleti eller någon annan ur pöbeln efter deras åsikt.

 Ödmjukt

Stämningsbild

 Ödmjukt

Mål syfte

BUT är franska och betyder just mål, mening. Syftet med denna hoj var alltså att vinna rejs, svårare än så var det inte. Två takter, två cylindrar, två förgasare till varje cylinder och världens fulaste framgaffel trodde man var knepet för att uppnå detta.
 Chassiekonstruktören, magnesiumhjulsfabrikören och förre Kawa trepips chauffören Eric Offenstadt byggde sent 70-tal denna hoj enbart av franskproducerade delar. Efter tester som lämnade piloten besviken ersattes puffran av en TZ 350, i detta utförande plockades som bäst en fjärde plats i ett storrace (Frankrikes GP 1979). Hojen fick sedan tjänstgöra i 24 timmars endurance.
 Den fantastiska gaffeln hade tydligen goda sidor, Eric fick senare sälja fjädringsideér till både Aprilia och WP.

 Ödmjukt
 
 

 

Prima fint

Svägerskan min påminner lite om Skrotbaronen, saknar vissa av de sociala färdigheter vi vant oss vid hos våra medmänniskor. Men sy det kan hon. En färdighet som jag saknar, även om ett visst intresse  finns för ämnet. Det vore inte bara ibland bra att kunna utan framstår också som ett ganska trevligt pyssel.
 Lämnade över sadeln till min Rickson och fick tillbaka den i detta skick, ser inte ens nylagat ut! Då återstår bara att få fart på cykeln efter den fleråriga dvalan, och framför allt komma mig för att använda den. För närvarande ligger detta på nästa (eller kanske nästnästa) års plan...

 Ödmjukt

Död mans grepp

En sån här borde team Pyjamas crew cheif Enöga skaffat till pappsmällan innan tävlingen förra helgen så skulle det gått lite bättre.
Hittade denna för ett par veckor sedan i Roffes fyndlåda.
Köpte två så en har en i reserv om det går sönder eller korken villas.

Snygg

Besökte Lelles idag på väg hem från ett arbetsuppdrag, trevliga lirare som plockar fram förvånansvärt mycket direkt från sitt lager. Trots att jag väl knappast är killen som skulle köpa nytt rätt upp och ner hindrar det ju inte att man kikar lite på vad som bjuds. Denna modell är förvånansvärt snygg för att vara en rakturlådanhoj.
 Kanske för att den är retro, allt var ju bättre förr? Kanske för att stora bromsskivor är ball? Kanske för att plain red är snyggt? Kanske för att Öhlins grejer alltid tilltalar?
 Nå, låt höra, varför är den snygg?

 Ödmjukt

Husqvarna WR 240 1985

1985 byggde Husqvarna motorcyklar med trumbroms, två tre år senare kursade firman eller i alla fall såldes till Italien.

Trots bromsarna som säkert inte alls var dåliga, tror till och med att den dubbelverkande framhejdaren ska vara känd för bra bett så var detta kanske det bästa som gick att uppbringaför skogskörning. Troligen var de ännu bättre året innan med dubbla dämpare bak men vem ville köpa en luftkyld veteranhoj utan centraldämpare, utan kylare och sadel som inte gick upp på tanken. Husqvarna var lite skeptiska då det kom till olika flugor som de bara trodde var just det, en fluga, de var de som sen blev flugan och försvann från Sverige sorgligt nog. Ägs idag av KTM som kanske var en mindre tillverkare då denna tillverkades men de är inte små idag.
Har hittat denna och kommer sälja den i delar tids nog.

Fälg

Beställde hem ny bakfälg till ett Husaberghjul som finns i min ägo. Det är i risigt skick och 18 tum och 19" är den vanliga dimensionen vid isåkning så fälg och ekrar kom i ett paket.
Tyckte att fälgen kändes  lätt och då min kunskap om vikt på olika fälgmärken är nästan överdriven i alla fall gällande artontummare vilket kan läsas om under några tidigare inlägg på denna webbens avigsida.
Har liksom inte ens tänkt på crossfälgar då de enligt mig torde vara extra robusta men nittontummaren väger inte mer än var en sextiotals Borrani som är den lättaste hittills och då är denna Excel en tum större. Försökte beställa hem 18" från samma katalog vilket behövs till småHondan men de var slut.
Återkommer om detta någon annan gång, fast turligt nog så finns det en ny Borrani att tillgå under tiden som det väntas på en crossring.

Kolsva Vattenskärning igen

Alltid toppresultat för min favvisfirma.
Om du minns bra som minns du kanske svarvningen av kopparring i somras, det var knepigt men nu har det skurits ut nya lockpackningar med korrekt mått, även ett par till 250 borr.

Om du minns ännu bättre så kanske även nersvarvning av cylinder finns i minnesbanken, nu med nya veven behövs materialet tillbaka. Skar ut 3 mm spacerplatta och vips är deckhöjden som den ska vara.

Classic Bike på riktigt

 Om en jämför hur intressant det är att läsa tidningen Bike från 1979 och resten av åttiotalet med det intresse som dagens blaskor väcker så kan den sistnämnda lektyren anses lite mer spännande än att stå och observera landhöjningen, lite i alla fall.

 Har börjat sortera bland mina äldre exemplar som det har samlats på i många många år och en del nummer finns det inte bara dubbletter av utan tripletter och kvadrupler. Det allra första numret kan det till och med vara så att det finns en kvintett av.
Nr 9 1984 finns inte alls.

 Kolla exempelvis på vilket fantastiskt reportage det är om Daytona 200 1986.

 Tre och ett halvt uppslag med racing, bilder och text i toppklass, idag ser det inte ut så här såvida inte den senaste BMW äventyrsoffroaden ska testas. På åttiotalet redaktionen grusrace mellan Ystad och Treriksröset på de senaste offroadhundratjugofemmorna, plågsamt var det säkert och tradigt men bra reportage blev det och äventyr på riktigt.

 Kommer sortera ut alla dubbletter och försöka sälja dessa, hör av dig om du vill ha, 5 tidningar 100kr

 Det tar som du säkert lätt förstår tid att sortera dessa då arbetet hindras av att det är så mycket läsvärt som måste kollas.

Stroker

 Har jobbat lite med småHondan och just nå så går det bra, den lite större veven på bilden ovan har 13mm längre slag än vad 250-axeln mäktar med.

 Problemet var  att den inte får plats i den mycket välpackade XL250in och även att ramlagerlägen och diametrar behöver flyttas och ändras. Mätte först upp den och endast 2 hundradelars orakhet är bra.

 Svarvade om ramlagertappen samt även minskade diametern på skinkorna med 7 mm. Vän av ordning kan tycka att den nu borde balanseras då det har ändrats ganska rejält på balansfaktorn men det är ett problem som jag inte kommer lägga ner tid på. Om det visar sig vara ett skakmonster vid uppstart så kommer det problemet återupptas.
Balansfaktorer är en kompromiss och en teoretisk önskan om att det ska bli rätt, en gissning kan tyckas, en illusion om att det blir bra om exempelvis den sätts till 50 procent. Nu så kommer jag inte bli besviken om illusionen spricker då den inte fanns i mitt huvud. Sen behöver heller inte tid läggas på problemet som högst troligt inte blir ett slikt.

På plats, klapp på axeln på både mig och i motorn.

Bromsfästen igen

I och med fiaskot med PVM bromsarna så fick det göras nya fästen till de fina ISR oken vilket förra kvällen ägnades åt. Som vanligt skar Kolsvas utmärkta vattenskärningsfirma ut stagen, gjorde en uppdatering på utförandet så Acke hade kritik att ge om hur de förra såg ut.

Drama i Gisslarbo, vem var offret

I förrgår ca kl 22 00 var det en massa djurskrik i skogen som hördes då hunden rastades snabbt innan läggning. Då öronen funkar sådär just nu just nu hördes det inte så bra men i går morse på morgonen så kunde dramat följas i snön i form av spår och blod.

Min gissning är denna, rovdjur som borde vara en räv enligt spår har tagit ett annat djur vid iskanten på ån där blodspåren börjar, detta djur har gjort mycket motstånd men blivit uppsläpat upp på banvallen, kampen har nog fortsatt vidare då det inte är ett rakt spår och olika mycket blod på olika platser. Offret har släpats vidare sammanlagt 150-200 meter innan det  har öppnats upp och ”rensats” då endast inälvorna fanns kvar, skulle tro att vikten på dessa borde vara ca ett halvt kilo. Bytet har sedan forslats vidare.

Vad var offret, kan en räv ta en bäver exempelvis då det finns såna i ån. Det verkar ha varit ett relativt tungt och stort byte då släpspåren i snön är ca 20 cm breda. Vi har ofta sett räven förövrigt och spåren syns dagligen.

Jag tog lite bilder på morgonen ännu ett dygn senare då frågan gnager i mitt huvud.

Bilden vid vattnet är där det börjar, igår fanns det mer blod just där men iskanten har flyttat på sig

Släpspåret ser ut som om det har släpats en pulka ungefär, bredd 20-25cm med 5 cm breda medar.

Inälvorna var mer igår innan fåglarna var där, de har krympt nu.

Gillet Herstal

 Var och tittade på en belgare förra veckan, eller kanske rättare sagt flera belgare men endast denna fotades.

 Denna Gillet som är en slags replika på en ca 1952 motocross var fin.

 Kunde dock hålla mig och då det redan fanns fyra stycken andra cyklar i skåpt fick denna sköning stå kvar.

Fin är den i alla fall.

Gungvilde

Honda har visst en modell som heter så. Att det här var en sån visste vi inte, visst visste vi att dämpningen inte var ombyggd/preppad för Isbana, men att det var en standarddämpning i standard skick trodde vi nog. Det var det inte.
 Redan en bit in i den första träningen började bakhjulet frekvent pendla mellan spår som hade det gemensamt att de inte var rakt bakom framhjulet.
 Att däckssponsorn, tillika tillverkaren och försäljaren av desamma, gett tips om drivriktning och däcktryck som mycket få av rävarna i depån höll med om var kanske inte avgörande. Men lägg därtill att gossens teamchef/mekaniker/far hade lyckats montera dödmansgreppet på ett sånt sätt att det sprack, föll av och bröt tändningen... Nå, den bakskjutna placeringen obeaktad, tävling är den bästa träningen.

Teamet handlar frukost på tappen i Hofors.

 

Totalt sett en trevlig tillställning att vara en liten del av. Tävlingsformen är nog så snabb, intensiv och publikvänlig. Organisationen väl fungerande med bra parkering, kiosk/grill och bajamajjor.
 Depåatmosfären prima, den trevlige killen som tog sig tid att vissa de glada nykomlingarna var man hittade bes och anmälan visade sig vara ruskigt snabb och rutinerad vagnpilot. Snälla "motståndare" lånade glatt ut delar som med hjälp av plaststrippor kunde sammanfogas till en "ny" nödstopp. Andra glada amatörer att ljuga med fanns bara man vände sig om.
 Dagens Parc Fermé visar dessutom att detta ännu är en tävlingsart där man kan leka med lite av varje snarare än att en enda modell utkristalliserat sig som möjlig vinnare.

Nästa Istävling krockar, vad det verkar, med Vintercupen i enduro, gossens egentliga disciplin. Dessutom tyckte kanske gossen, givet sin enduroerfarenhet, att det saknades en dimension i en tävling på platt bana. Vi får helt enkelt se om "Team Pyjamas" återuppstår någonstans i någon form.

 Ödmjukt

Duktigt

 När småHondan byggdes åt Classic Bike för nästan tio år sedan så monterades en vevaxel från en 1977 i 1972 motorn, den är inte helt lika utan måstes svarvas om för att passa i gamla motorn. Stora skillnaden är ramlagren, rullager i den äldre och kullager i den yngre. Då detta gjordes förra gången så ritade jag upp hur den skulle moddas och det var bra det, nu ska en ungefär likadan vevaxel användas igen och ritningsarbetet som gjordes då 2007 återbetalas nu 2017.

Har lite tid över och då min hörsel ändå är nedsatt till hälften på grund av öroninflammation så varför inte svarva lite i min ganska högljudda Martinsvarv.
Fortsättning följer.

Bussat

Hade finbesök från Närke häromdagen, en hel buss med gubbar och ett tretal damer var på tur och passade på att kika in hos oss. Det är så att det går att komma på besök om det meddelas i förväg och helst inte i början av veckorna.

Då jag inte bara är dryg utan även långsam glömdes det bort att föreviga de besökande men hann i alla fall med de två sista, den lite kortare i gul mössa är en vida bekant man förövrigt, gissa vem.
Tackar Hasse och company för besöket och hoppas det i alla fall var något som var av intresse.

Fortare

Inför racedebuten måste självklart cykeln preppas en aning. Att höja farten är alltid en bra åtgärd på en tävlingsmotorcykel. Ett mindre drev där bak höjer farten, så minsta uppbringbara drevet beställdes.
 Denna enkla ekvation med mindre drev = högre fart försvåras av att motorns effekt inverkar, orkar cykeln inte trycka upp farten med högre utväxling, saknas pulvret att hålla flåset uppe genom motvinden faller idén.
 Så bra då att vi åker Pappsmälla! Mos i maskin är en av de många fördelarna med stora tvåtaktare.

 Naturligtvis finns en alldeles ofelbar och därtill enkel metod att få grejjerna att gå fortare. Klistermärken.

 Å vad kan göra mer nytta än tvättäkta sponsordekaler? Cykeln är redo!

 Ödmjukt

Inställt

Hela veckan har jag velat om det skulle köras SM i Isbana denna helg, har inte varit sjuk denna vecka men heller inte frisk och väntat på att kroppen ska bli bra men så blev det inte. Mitt debuttävlande i denna gren får alltså vänta vilket grämer mig mycket.

Enögas pojke Max får nu hålla ställningarna i Hofors, lycka till säger vi i Gisslarbo.

Ägaren

Micke som äger cykeln var nöjd med modifieringen vad det verkade, hoppas han är det efter provkörning också.

Bromsarna

Har varit och hämtat ett bromsok till Hondan idag i Tumba, det andra kommer finnas om en vecka. Han som äger hojen och jag var överens fast på varsitt håll om att fyrkolvsoken skulle passa bäst på sexan. Ska nu fixa fästen så det är klart för montering. Fint blir det, som fnöske.