Breddat

 Skulle bara sätta dit en originalsving vilket borde passa direkt men med det flyt jag har just nu så gjorde det inte förståss. Hela bakramen är breddad och svarven fick leta redas på i verktygslådan, två distanser på 17mm vardera gnoddes fram som sen svetsades fast för att få lite bärighet i axeländarna.

Har nu rätt mått och kan fortsätta någon annan dag vilket det kanske ska göras men då jag inte ska köra någon racing på länge ännu så är brådskan ringa. Har annat på gång som lockar mer just nu.

 Har även fått nya bekantskaper i verkstaden, svalorna drar in och flyger extrafort genom hyllor och under balkar bara för att de kan, sen släpper de lite träck här och där under tiden, det gör de för att retas. Kan ändå inte låta bli att imponeras av farten, Ladusvala får bli dagens pippi.

Jag är en struts

 Likt en struts kommer jag lägga huvudet i sanden och låtsas som det regnar, har fått besked idag som gjorde mig minst sagt upprörd och för att inte säga något som ångras senare ska det lekas struts en stund.
En av våra hönor har också fått strutssymptom vilket kan ses med tydlighet på bilden nedan.

Sen är det nog inte så på riktigt att strutsar stoppar ner huvudet i sanden, funkar dåligt mot lejon.

Blev det

En udda pryl från femtiotalet i "barnfind" skick. Tydligen har den lämnats åt sitt öde när gaswiren någon gång för länge sedan gick av och därefter stått bortglömd men lyckligtvis orörd tills den dök upp här alldeles nyligen i ett uthus vid röjningen efter någons morfar...

 Sätermannens projekt blev en helt oanvändbar tingest med ingen funktion alls. Ingen mening alls annat än den viktigaste av meningar, en stunds tidsfördriv för min glädje och mitt välbefinnande.

Lokalt producerad från en liten fiktiv cykeltillverkare var den mycket ovanlig redan när det inte begav sig.

Att döma av det flera gånger riktade styret var den heller inte helt lättkörd. Ändå verkar den ha hållts i ett gott skick så länge den var i drift. Antagligen möttes byns original av en del blickar när han envist fortsatte använda denna i den tid där andra sålde lättviktaren och skaffade en Wolksvagen...

Om en serieproduktion av "replikor" skulle bli aktuell är ett problem att cykel, vapen och sporthandlare Eriksson idag inte längre är i branschen. Huset är rivet och i den nya stora byggnaden på samma plats säljs enbart livsmedel...

 Ödmjukt


 

Smaken är som baken

 Sittplats behövs och den som var där förut gjorde inte mig glad, rotade runt lite och fann först den vita ovan. TD3 fast den har redan än cykel som den är tingad för och så passade den inte.

 Sen kom den röda från Johnny Bengtsson Husqvarnan fram som var bättre men samma där, den har sin plats.

 Slutligen kom det fram en vinnare, Rob North. har visserkigen också ett annat syfte men den var inte så dyr att köpa hos Ingvar Larsson så en ny kan handlas senare, lätt är den också.

 Bakre hålen fick insatsgängor vilket sparar vikt och förenklar montering om det behövs.

 Sen två par snitt med flexen samt lite bank och svets så ramlade bitarna eller i detta fall bakdelen på plats.

Tanken på plats

 Kapa lite, slipa lite, svetsa lite, tillverka fästen lite, sen satt den på plats.

 Remmen bak är fin fast lite lång, ska se om en annan hittas, funkar just nu.

Av

Plockade rent ramen då det är lättare att jobba med den då och jobb behövdes göras.

 Vid nedre vänster motorfäste var ramen nästan av och fästet loss, om sprickan farit närmaste vägen runt skulle den särat rören men nu for den i spiralform istället, ett varv men inte av.

 Lite fogberedning.

 Lite svets, notera början och slutet.

Sen en extra  plåt för att det inte ska hända igen.

Har förövrigt gjort mycket mer denna kväll men det tar vi sen, har arbetat enligt det tillvägagångssätt som på Flygts labb en gång i tiden kallades "Göra en Grandell". Går ut på att inte tänka så mycket utan lösa problemen och det fort, funkar det så tänk inte vidare utan utför.
Det blir mycket resultat med den metoden, kanske inte alltid den absolut bästa lösningen på allt men en duglig sån.
Vid bygget av småHondan har inte den principen använts, där har varje del vänts och vridits ett flertal gånger men på en redan snabb T20 blir det bra.

Avklätt

 Plockade av Suzukin kläderna igår, ser trots allt lite kompetent ut vilket den också är.

 Frambromsen är inte så bra men lätt och snygg, varvtiderna skulle bli bättre med en 210 Fontana än den 180 som sitter där nu, nytillverkad Menani som köptes på Ebay för många år sedan. Skulle må bra av andra bromsband.

 Snygga pippor, näe...

Morgonmeck

Idag gicks det upp då resten av familjen sov för att få ett par njutbara timmar i verkstaden ihop med Suzukin men det fanns ett störomoment. På bänken var det en halvt ihopsatt Norton SS650 med massor med delar som stökade till omkring, blir lätt så då två motorer ska bli till en.

Blev till att montera toppen med allt vad det innebär, ställa ventiler, momentdra och rengöring. Städade sen av bänken även om puffran inte är ihop på riktigt då det ej finns magnet att skruva dit just nu, måste gräva i plånkan för att hitta en sån och då jag inte bara är dryg utan även snål gör det lite ont.
Förövrigt borde det vara enkelt att skruva en motor som är konstruerad 1948ish, det är det inte.

Finfin kanister

 För ganska exakt fem år sedan fick jag ett paket från Custom Tanks & Design, innehöll en T20 tank som beställdes för sju år sedan.

 Billig var den fast lite svårbeställd, fick skicka brev för att få beställa den.

 Nu ska den komma till användning tids nog, kommer bli ännu en fin grej som hamnar på Suzukin.

På bänken

 Nu är T20in på bänken, den är ännu värre än jag minns den. fattar inte att den går så bra och har hållit ihop alla race i stort sett. Tror att jag kört den i 17 heat och varit på pallen i nästan alla och vunnit i alla fall 5-6 gånger med den. Och det var hårdare konkurrens i klassen då för 6-7 år sedan.

 Svingen är äckligast, som det mesta på cykeln är det mycket jobb nerlagt men det är inte så att det blivit bra för det. Excentrarna väger multum och det är så snett så det är ingen idé att försöka få hjulet rakt, vrider till det är bara lite snett åt alla håll sen acceptera och glöm är taktiken, den ska bort nu.

 Tanken sitter fast med skosnören och remmar men sitter ändå inte fast, ska bort.

 Kutsens form gör ingen glad, ska bort.

 Bakbromsen funkar bra, fast det ser så där ut.

Så här blir det då en bara ska prova den lite och det vinns direkt, varför ändra ett vinnande koncept. Nu vanns det turligt nog inte på slutet så mycket då det fanns fyra-fem stycken till snabba Suzukis i klassen och även Penttis Aermacchi så nu kan det ändras friskt.

Blev över

Riktiga Nonshinefreaks har en minnesbild av att Sätermannen någon gång i höstas släpade hem en gammal cykel och startade ett projekt. Som hänt förr och kommer att hända igen tappade det lite farten, det som projektas här på webbens avigsida. Visst är jag en slö jävul emellanåt, o visst är det en hel del av mina projekt som aldrig går i mål (vilket inte gör någonting för även ett avsomnat projekt är ett projekt).
 Men här var det faktiskt vissa delar i processen som behövde lite tid, även om andra delar i processen gick snabbare än förväntat med hjälp av hushållssalt och ekologisk limejuice...
 Nå, nu när ni ser vad som blev över förmodar jag att spekulationerna om vad som kreerats tar ny fart.

 Ödmjukt

Honda XL250

Det är inte bara jag som trimmat XL250, artikeln ovan är från hösten 1972 och även om det bara är första sidan så kan det läsas mycket intressant i denna artikel. Går att söka för den som vill nörda ner sig.

Comeback

Det är tänkt att min T20 ska rejsas lite i år men den kommer som allt annat kräva jobb, sist den kördes vurpades det i regnet på Gelleråsen och sen dess har den i stort sett stått stil, ostartad sen 2011 eller 2012.
Bra hoj detta men ful som stryk, massor med fina bitar som inte är korrekt ihopsatta men ändå fungerar.
Om den ska igång igen så blir det annan sving, annan kåpa, ny tank, annan kuts och förhoppningsvis en annan växeltrumma. Mer om det senare.
Denna hoj är förövrigt bra mycket snabbare än småHondan, kanske skulle borra till 300cc.

Elverket

 I brist på annat att förtälja så tar vi och babblar lite om Hondagrejor. Fick det här elverket av Lasse för kanske 6 år sedan med uppgiften att tanken läckte. Vi plockade isär den och hittade inget men däremot var förgasaren ett svårt fall. Trots idoga försök så är den inte tät, läcker ett par droppar i minuten under gång och boven i dramat är flottörnålssätet som är tillverkat i plast och inte tätar ordentligt mot förgasarhuset. Nålen tätar alltså men inte hjälper det då det flödar omkring hela enheten, om du har en förgasare till en sån här apparat som ligger är vi spekulanter.

Annars gick det utmärkt lät den stå med 750 watts belastning i en och en halv timme utan att mankemang uppstod. Kan vara bra att ha ett funkande elverk för oss som bor på bystan.

Fabriksförare

När det knackar på dörren betyder det att sonen redan backat ner på gatan, öppnat mitt garage, lastat min hoj, mina skydd och min verktygslåda. Nu hoppas han på att hans gamle far åtminstone bryggt en kopp kaffe, men det är också det enda motkrav han har.
 När man har det så väl förspänt, inte bara skjuts till banan utan också prylarna lastade känns det onekligen lite lirigt. Om sedan den gode sonen jobbar på ett ställe som heter nått med fabriken och lastar i en gigantisk tjänstesläpa dragen av en skåpbil med reklam för nämnda snickerifabrik bör man väl kunna kalla sig fabriksförare?

 För övrigt var det riktigt kul på crossbanan igår, första turen i år som var "på riktigt" och inte nått halvfjussigt försök att på en inte riktigt preppad cykel komma igång efter vinterdvalan.
 Nya cykeln jag gav mig själv i julklapp o sedan plockat ihop under trivsamma garagekvällar visade sig, efter några mindre justeringar, inte bara fungera alldeles förträffligt utan också vara en hoj jag kan lära mig att älska. Ett chassie stadigt, snällt och väl anpassat för mig samt en motorkaraktär betydligt mer lik en tändkula än en röjsåg, också det väl avpassat för mig.

 Ödmjukt

Taket

 Ska ju inte skriva om snickerier på denna avigsida men då det var det enda som gjordes igår får det bli så ändå. Får be om ursäkt lite, inte bara för snickrandet utan för att det inte blev något inlägg gjort igår.

 Hursomhelst så efter en för mig som inte är van att ta i så mycket hård arbetsdag är över hälften gjort, ena sidan klar förutom halvpannorna högst upp, baksidan på gång. Vindskivorna hade jag räknat fel på så det får bli lite habrovinkande innan det blir klart.

Vi fick enorm hjälp av Johan, Anton, Vesa, Micke och Martin, utan dessa hade det inte blivit mycket gjort.