18/10

Jajamensann! Om exakt veckan är det dags för årets stora begivenhet i Södra Dalarna, Pickens uppstartardag. Knepiga män, nån enstaka kvinna, någon vilsen turist o en hel del motorer o motoriserade knepigheter. Någon gång under förmiddagen samlas vi vid Pul-Leifs gamla verkstad  (nej inte heller i år har den stackars kvinnan som hyr lägenhet där förvarnats om pådraget). Första byggnaden inom Säters tullar när du kommer söderifrån skulle man kunna säga, ljudet leder dig rätt. Ta med nått skit som inte varit igång på ett tag, en stiftnyckel, en skvätt bränsle o ditt goda humör, svårare än så är det inte! Sätermannen dyker upp med något som är mycket ovanligt för hans del, en motor som putsats o polerats! Därtill har den för det genuina utseendets skull försetts med ett flång privatimporterat stift från rätt tid och ursprungsland (Nej, naturligtvis inte från champinjonens fabrik). Men vem har minsta, största, ljudligaste, ovanligaste, lägst tomgångade, uddaste o fränaste prylen i år?

 Ödmjukt

Rött

 Lite fränt är det med belyst rödmarkering, det tyckte i alla fall de ledningsgruppen på Kawasaki Heavy Industries som godkände den gimmicken på Z1000J. Troligtvis hade de sett för mycket på Knight Rider och Kit och blivit inspirerade. Känns som att en rejält stor rödlykta i nian inte är det som behövs vid mörkerkörning. Saab som hade många goda idéer men kanske ännu fler som borde ha ratats hade i sin 900 Turbo ett slags natt läge (night panel) då allt utan hastighetsmätaren på intrumentpanelen släcktes ner för att hålla synen alert vid mörkerkörning. Denna grej lånades från flygdivisionen, Kawasaki gjorde/gör också plan men de satsade mer på upplysning gällande bågarna.

Är inte 8500 rpm lite klent.
Night rider fanns nog förövrigt inte 1981 då Z1000J presenterades på verkligheten.

Äntligen

Se och lär Lennart

Har gjort en massa modifikationer på denna webbens avigsida idag, första som händer på den fronten sen starten 2009 i stort sett. Precis som de flesta andra äldre män så sätter jag stort  värde i att påpeka min usel och okunnighet gällande datorer men stoltheten pyrde trots allt efter att ha lyckats knäcka allt motstånd som rubriken och dess bakgrund bjöd på. När brallorna ändå var nere fortsattes det med reklamruta för www.pejer.com som säljer skinn och läderattiraljer, kan ses till höger.
Bilden som visar mig i töj från Pejer har beställts av Bengt Johannesson som har en fin hemsida där bilder kan beställas, www.pargusbild.com kolla den, om du har kört Road Racing de senaste tio åren är det stor chans att du finns med.
Fotografiet är från utgången av esset på Gelleråsen, notera att jag är på väg mot apex. Tycker om de där bilderna då kanten är nära men just här finns det en halvmeter tillgodo.

Strax över en timme

Så lång tid tog det att få TX Yamahan såld på den stora annonssidan. 20.05 var annonsen ute och kvart över nio var den såld. Blir kvar i Sverige, var säker på att den skulle brumma iväg till något av våra grannländer. Nu måste något annat köpas, undrar vad.

Miljövänligt

 I dessa tider så behöver luften renas för ett längre leverne. Handlade på mig luftfilter från England som träs över trattarna, kommer även funka på Pecketten där det egentligen är för trångt mellan ram och förgasare men dessa går att knöla dit.

Visa trattarna, nä inte längre.

Bakker igen

Hann även dra ett par repor med Suzuki 750R Bakkern på lördagen som var. Då jag inte bara är dryg utan även smart så sågs det till att två knarrar fanns med till Sviesta i skåpet utifall att något skulle fallera. Lyckligtvis nog så brakade bakhjulet på XLen samtidigt som det hade torkat upp på på banan så ett och ett halvt pass kunde hinnas med. Björn Gunnarsson sålde en uppsättning mönstrade däck till mig i somras som inte dög längre åt honom men för mig passade de bra, det passade till och med så bra att det blev riktigt roligt med Bakkern på ett sätt som det aldrig varit förut med slicks. Bakdämparen fungerar i stort sett inte alls men när den blir i skick så kommer tiderna bli såna så att man inte behöver skämmas längre, ser fram emot det.

Etthundratvå pannor

 Körde med 250 Hondan igår på Sviesta, tog en liten stund innan den började fungera ungefär samtidigt så slutade den funka. Ett par drevbultar och även två ekrar i bakhjulet gav upp efter att ha utsatts för enorma krafter då gaswiren spändes på rakan. Inget storras direkt men det satte stopp för vidare tester, 142 km/h gickden som snabbast på rakan, tidsmässigt på halvtorr bana 1,16, om det går att köra 1,10 så borde den gå att vinna med, gissar att jag hade kört ca 3 sekunder snabbare igår om det varit torrt. Har alltså tre sekunder till som måste kapas på varvet men det ska nog ordna sig om det blir klang i maskin och lite vikt skalas av.

Vikten som inte är så hög kontrollerades idag, hissade upp knarren i min motorlyft och kopplade på spannmålsvågen, utan bensin väger den ca 102 kilo, målet kommer sättas till under hundra. Kommer byta hela bakhjulet vilket kanske ökar vikten men har lite andra tricks på G som kommer ordna biffen hoppas jag. Det var kul att köra denna igen men lite ovant, Pecketten går 70 km/h fortare på samma raka, känns ovant att hålla fullt förbi 100 metersskylten med Hondan då jag knappt törs åka förbi 200 meterskylten med Forgottenhojen med huvudet under kåpglaset. Bromsträckan är 100 meter kortare.

Fegis

Talang i önskad omfattning saknas tyvärr. Detta till trots leker jag ju gärna med nån gammal mc emellanåt. Cross kör jag med förtjusning, i mitt tempo då förstås. Enduro undviker jag numer, bära motorcykel genom skogen känns inte värdigt en man som passerat fyrtio. Inom Road Racingen har jag tagit de första staplande stegen. Några varv på Speedway ovalen, check. Någon sväng på Isracinghojen, check. Trial har nog egentligen aldrig lockat, även om min farthunger inte är särdeles stor så är den med råge större än mitt balanssinne. Nån liten tjuvtur på fars Trialhoj blev det förstås ändå i ungdomen. Supermotard, check. Minimoto, check. En Dragracingcykel skulle jag knappast våga köra på full trottelhiss men skulle prova en. Stubbrace, check. Isbana, check. Sidvagn på asfalt har tack vare min mycket gode vän och Gröna faran redan testats. Vid det här laget har jag vid ett par tillfällen köpt ekipage i ambition att testa Crossbanan med sivagn, förhoppningsvis får jag snart ihop det senaste försöket... Endurance, jo tack, med framgång. Men Hillclimb, nä där har vi en mc-sport jag aldrig varit sugen att prova själv.

 Ödmjukt

Redo för test

 Bytte ut de usla NGK grejorna till bättre amerikanska pryttlar, den svarta tändhatten hölls endast på plats av gravitationen så den var nödvändig att ta bort och till min stora glädje hittades ett lämpligt stift så att ingen onödig oro ska finnas i kroppen vid test imorgon.

 Bytte även bromspumpen då det nog var för stor kolv i den gamla, minns att bromsen var träig 2007 då jag senast for fram på denna knarr. Då ok och bromshandtag kom från samma Laverda så förutsattes att grejorna skulle lira ihop, tänkte inte då på att saker byts ut lite hur som helst, gäller särskilt 125or. Troligtvis har någon läst ordet Brembo och ansett att det måste funka vilket det även gjorde om än inte så bra.
Har en låda med aluminiumbanjos som inhandlades billigt i Falun, viktminskningen kontra stålet är inte enorm men skön.

 Provstartad och klar, gav järnet på tvåan och det kändes som om det fattades ett par tre cyllar, får nog programmera om knoppen efter två år med 1000cc.
Kom gärna till Linköping och kika imorgon.

Hur det ska se ut

 Angående kommentarer i förra inlägget. Bilderna är på originalbyggen som Drixl gjorde på sextiotalet, de har snygga kutsar. Den svartvita är garanterat en "riktig" Drixton och de i färg är nog det med.

Att jag inte har en kuts som denna är helt enkelt för att det inte har blivit av samt inte har hittat någon, snyggare skulle det bli om mitt arsle kom loss från kärran. Sen får jag ju plats på Drixtonen vilket inte var fallet med tvåfemtion, var där med nödd och tvungen.