Lektyr

Moto Morini faschinerar, skaffade lite litteratur om märket så min törst av nyfikenhet ska släckas. Tyvärr var båda böckerna ganska knastriga och trista så detta gav inte mersmak. Mick Walkers bok trodde jag på då hans böcker brukar vara läsvärda men i detta fall gav de inte så mycket gällande V-twinnarna, hela historien om märket finns där men just söks det efter trimtips. Specialarna lyste med sin frånvaro.
 Performance Portfolio är egentligen ett antal tester som sammansatts i en bok, blir lite enahanda att läsa samma sak om och om igen. Slående är att de som skriver artiklarna är överlag mycket positiva angående 3½ modellen men 500an är de inte så entusiastiska över. Den 250 som jag har är en nertagen 350 med 239cc vilket gör att den passligt hamnade under en skattegräns på 240cc som fanns i Frankrike. Priset på en C2 var rejält tilltaget, man fick en avsevärt vassare hoj för nästan halva priset om en Yamaha RD 250 eller Suzuki GT 250. Men som en Walker skriver så skulle man inte se det på det sättet utan känslan och körglädjen måste inräknas i affären, sen jämför han med att Harley Davidson inte säljer för att de är bra eller billiga utan att det är ett känslomässigt köp. Moto Morinin var åtminstone bra. Måste även ge den nyss hädangångna mr Walker en eloge för utseendet på omslaget, toppklass.