164, sommarbilen

 Plockade fram Paulas Alfa idag, Stella tvättade den en gång, sen gjorde jag det en gång till. Bilen är en 1997 eller liknande, bra skick men matt i lacken, har det mesta i utrustningsväg och om den inte var sänkt med hård fjädring så skulle den säkert vara som en dröm att köra. Ska klara över 240 km/h i toppfart men då vi är gamla så har vi ej testat fullt ut, saknades ett tiotal procent innan gasen släpptes, fast då accelererade karetan fortfarande.

 Jonta som har CC Motor levererade en ny bakramp i vintras som monterades.

 NOS är skönt, en annan skön grej är Alfas allt annat än PK logga med en orm som äter ett barn, det är annat än Preem det.

 hittade även originalverktygen, aldrig använda.

 Stella gjorde även ett halvdant jobb med läderoljan, den andra halvan smordes av mig.

Slutligen puffran, italienarna lägger ner lite hjärta på att det ska se bra ut, kromade insugsrör kanske inte ökar farten men det glädjer de få gånger som huven måste öppnas, denna gång var det till exempel bara för att beundra. Treliters sexa, 24 ventiler, 232 hästar, mer motor än chassiet egentligen klarar, bilen är trevligare med Twinsparkfyran.
Ska kanske sälja denna men det kan vara en dum idé, ger mycket glädje och värdeminskningen har ändrats till värdeökning, sen är det så att den känslan av designfullkomlighet som upplevdes när jag som sextonåring första gången såg en 164a fortfarande finns där, blir helt enkelt glad av att se den.