Vänster

 Tänk att det i världens till ytan överlägset största land var så illa ställt att det till och med provocerade med högergänga så kommunisterna i ett beslut i presidiet beslöt att i alla fall större gängor skulle dras åt åt vänster. Exempel på detta kan upplevas av Dnepr- eller Uralägare då de ska byta framdäck och framaxeln ska loss. Märkte turligt nog att det var så tokigt ställt idag då den skulle bort och provade att dra åt för vilken normal kapitalistisk människa som helst åt rätt håll innan det satsades på fel vilket var rätt denna gånga.

 Även svetsning av extra viktiga detaljer lagstadgades det om att fogningen endast fick utföras med vänster hand.

 Förgasarna var trevliga, flattisar. Konstigt nog så får Spinnin Wheel ett otal förfrågningar om andra förgasare av ägare som till slut gett upp, det är helt tomt i RD350 förgasarbacken, troligtvis har det sålts 50 par av dessa till ryssvänliga  motorcyklister som gett upp med originalen.

 Undrar varför...

Sätermannen klantar till det

Det sägs att en bild säger mer än tusen ord. Nå, här följer då en berättelse på mer än fjorton tusen ord om hur det gick när Sätermannen fick låna en stor släpvagn.

 Ödmjukt

Höstlov

Barnen är lediga och det innebär annat än det normala att göra, har semestrat i huvudstaden ett par dagar därav av stiltjen.
Har inte så mycket för mig, ska plocka isär Börjes ryss och sen ska det tas beslut om vad som kommer sen på att göra listan.
Har ett flertal olika hötappar som drar, vilken lockar mest, den som innebär en helt ny racer, den som fixar en racer som finns, den hötapp som ordnar pengar, en som skriker om Norrtälje 2017, borde trimma Husaberg, tysk racer, och den som kanske drar mest, slappa och ha det slött.

Junior Lohmann

 Minns ni att det kördes Lohmann i Gisslarbo för ungefär ett år sedan. När jag höll på med den så lästes det lite om ämnet och trots att de i stort sett aldrig fungerade så gjordes de på licens i flera olika länder exempelvis i Österrike där Steyr svarvade ihop dem tror jag.
En så hängde i taket på musséet i Krems Egelsee, charmigt ekipage.

Klämd

 Demonterade en ZXR750 1995 i ok skick för inte alls för länge sedan, hann inte provstarta den innan kylare, kåpa, lysen försvann i somras. Hade en viss fundering på att spara den då hela knarren var i ok skick men inte startade enligt förra ägaren.

 Modellen är inte vanlig, den japanska yenens värde ökade enormt dessa år och en cykel som denna blev kanske 50 % dyrare än vad den var 1993 som förövrigt är lika dan men kanske har annan färgsättning, blev inte många sålda. Just -93 så vann Scott Russel World Superbike  med en ZXR750 och det är den enda gång en radfyra på 750cc lyckades med den bedriften, sen tog det 20 år till innan de vann igen.

Vad var då felet som gjorde att den inte gick och till slut skrotades, felet var en klämd bensinslang, det är de små detaljer som gör att man bryter i racen oftast, denna gång blev det game over pga en lite granna felmonterad tank.
Funderar förövrigt dagligen på att köpa en nästan likadan åt mig själv men då med prefixet RR.

Ovanligt är att

 det på denna webbens sida börjar talas positivt om sånt som alltid setts snett på av vettigt folk och fä som BMW eller snickerier.
På Bumsemuséet i Österrike fanns det en särdeles tuff manick som både hade kardan och stödhjul men ändå var tuff som få.

Två minus blir plus i matematiken så är det även har, maskinen var byggd på trettiotalet eller i alla fall så var motorn det. Notera att han som körde var så opålitlig så att grabben i vagnen bredvid vägrade att åka med utan dubbelkommando i form av en ratt att styra med.
Toppen i föregående inlägg har visat sig vara en svår nöt att knäcka, klarar det inte själv, Christer har skickat en hint om vad det är men kan inte kontrollera det då boken ej finns i min ägo, finns dock att köpa för 185 dollar på antikvariat över där men så vetgirigt nyfiken är jag inte.

Förstlingen

 Ämnet har varit uppe förr angående fyrventilarna, detta är vad jag tror den första serietillverkade varianten som monterades på motorcykel. Det fanns innan denna modell säkerligen men troligen bara på racers från exempelvis franska Peugeot eller vissa amerikanska som Indian eller Harley. Årtalen gällande jänkarna kan jag inte men pepparkvarnsfabrikanten hade en Twin med 8 ventiler redan innan det stora kriget som de tävlade med.

Toppen på bilderna hittades i Mannheim, köpte den inte trots ett visst habegär fanns i tarmen.

Trappen

 Börje är för jävla bra på det där med snickerier, inte nog med att han skruvade ihop en trapp som kommer hålla längre än vad vi alla kommer leva nu har han även fräst fram stolpar till densamma så att en inte ramler av.

Blev kopior på de gjutjärnsstolpar som stora entrén har men då i lärk istället. Stolpar och räcken kommer målas svarta och resten av trappen kommer bli grå med tiden likt graniten(?) vilket kommer göra att vi får två trappor som harmonierar fint hoppas jag.
Nu bryter jag lite mot Nonshines etikettregler genom att beskriva snickerier i positiva ordalag men det är ok då det inte är den vanliga klåparen som utför detta hantverk utan en som faktiskt kan det.
Snart så hoppas troligen inte bara bloggaren själv utan även läsarna på att det blir lite byggande av hojar istället men det är lite segt just nu, planer finns men den där latmasken som äter ryggraden måste väck först.

Nästa års cupvinnare

fångade på samma bild. Magnus kommer lätt plocka hem 175cc med sin nyinköpta finska dräpar Bridgestone, Börje brukar vinna med sin inte alls lika dräpande BSA och Pelle har fått till en kortslaging till sin Seeley och borde väl ta hem 750 enligt Trisslogiken att en dag händer det. Under tiden fram till dess kroppsbygger de sig med de modernaste och finaste redskapen som exempelvis Gisslarbos dyngvagn. Dyngvagnen är förövrigt till salu om du behöver träna lite extra eller bara behöver ha en i största allmänhet.

Lass efter lass med bråte hamnade obarmhärtigt i brasan som Kol-Isa höll rätt och ordning på. Själv tittade jag mest på och pekade med hela handen samt drack öl.

Suzuki GR650

 I USA kallades modellen Tempter men om den var lockande egentligen vets det lite om. Här såldes de 1983 och 84 med det lite tristare namnet GR650, tror att de även var rejält billiga och även faktiskt modern för sin tid med centralfjädring vilket inte ens Suzukis toppmodeller hade 1983 men populär blev den inte för det, ovanling.

 Motorn har en frän gimmick, ett svänghjul som roterar på låga varv men släpper veven vid lite högre, i teorin ska detta ge bra lågvarvsegenskaper och likaså bra högvarvsdito. Trolig fungerade det då de ändå monterade denna fördyrande konstruktion bakom svänghjulet fast egentligen tror vi nog att de som köpte en hoj som denna mest brydde sig om de låga varven överhuvudtaget.

Att modellen inte blev mer poppis är antagligen på grund av tidensförsäkringssystem, 650cc innebar dyr premie och om det ändå skulle kosta så varför inte köpa stor hoj direkt.
Detta är den andra som vi skrotar på 5 år, gissar att det inte kommer fler sen.

Ryss

 Hjälper en god vän med att nasa delar från en Dnepr, det är en glädje stor som Kebnekaise att få hjälpa till men framförallt att få bort en sån från verkligehten.

 Nackdelen är att den enes död kan vara den andres bröd och i och med detta kanske det kommer ut fler Sovjeter på vägarna än den som försvann. 80 mil har den gått innan den mötte sitt öde i Gisslarbos egen McCarthy.

Även en sidsnurra finns i paketet, om du trots mina skarpaste orekommendationer vill köpa slika kommunistgrejor så hör av dig, bilda kö, det var de bra på förr i cykelns fädernesland men nu när en varit på ställen som det även funnits gamla sovjetmedborgare vid så verkar de ha glömt allt om köandet.

Idka handel

Tänk att åka ända till södra Tyskland, på Europas största marknad och komma hem med endast en halv back med regulatorer, förgasarbryggor och CDI-boxar. Låter ju inte så kul detta så lite annat handlades trots allt.

 Som exempelvis tre stycken nya 35mm Paoligafflar som enligt säljaren var tänkta att hamna på sista Ducati Pantah modellen men vid det laget var nog både Pantahn och 35 mm något som hörde till det förgångna.

 Nu håller en del stofiler på med det som varit och just 35 mm är gränsen för hur grov en får var där fram inom Classic racing så alla tre gafflar som fanns köptes efter hårda förhandlingar. Slutade med att jag sa att mitt bud skulle gälla den tid det skulle ta att gå marknadsrakan fram och tillbaka och sen gick jag. 20 minuter senare remmades gafflarna fast på vår pirra.

Även en lika men Marzocchi med lite längre gaffelben hittades begagnad för ett gott pris, hittade även en annan beggad men den kostade nästan sånär på 50 euro lika mycket som de tre nya gjorde ihop.

Gamling och extrafräning

 Vet inte riktigt vad detta var för knarr men skulle gissa på att den till verkades på förra milleniets sista sekels först decennium.

 På framskärmen huserade denna parvel med horn, svans och stånd, ungefär sådär som han ser kan jag känna mig ibland då jag vill ha något och är beredd att göra lite extra för att få det. Kan gälla olika saker, ett bra fynd, en bra försäljning eller och framförallt då en vinst på banan är inom räckhåll, då kan armarna bli längre, hornen växa ut och en vissupphetsning nalkas inför målet.

 Av alla fräna grejor så fanns det en som jag endast sett på bilder från dåtidens annonser förut, nästan trott att det inte ens var på riktigt men nu har även en i verkliga livet skådats. Cykeln under ska se ut sådär, är ej ett bygge och ursprunget är förvånande med tanke på vad den fabriken är kända för.

Guldstjärna till dig om du fixar svaret utan Google, trodde även att de endast fanns som moppe men den här verkar vara en hundratjugofemma, om en vetat detta 1988 så skulle det nog inte körts Honda. Cykeln saknar den meterhöga originalsissyn så egentligen ser den ganska diskret ut.

Veterama Mannheim

 På vår europaresa hann vi även med att åka till marknaden i Mannheim som ska vara störst i Europa. där fanns det grejor, vi gick runt i kanske sammanlagt 12-13 timmar men hann inte med mer än ca 60-70% av utbudet.

 Utbudet var annat än i Sverige, otroligt mycket fina orenoverade cyklar fanns där och mycket annat av allt annat med förutom kanske efterkrigscyklar med mer kubik än 250cc som är vanliga här.

Denna rejält tidiga HD kan ha varit en så kallad Grey silent fellow men jag vet ej säkert, ca 50-60 000 euro. fanns även en helt nytillverkad i annat stånd.

Indianen nedan var lite billigare

 Denna Cleveland (?) var kanske dubbelt pris på mot rödskinnet ovan men ändå billig jämfört med

 Boardtrack Indianen som kostade ca 110 00 euro att plocka hem.

Marknaden var bra men jobbig, två hela dagar behövs för att klara av den, tre dagar skulle vara bättre men själv var jag mätt på detta efter två och fick hemlängtan.