2010 lopput

Ny dans, ny chans.
Har nu knattrat in inlägg på denna blogg under snart ett år. Ofta undrar jag varför, från början fanns det ett syfte då Puchen skulle donas. Det utvecklades mer till en mer allmän plats för beskådande av diverse projekt och har just nu ingen större riktning eller mening mer än att öka på mitt ego.
Då det alltid finns plats för ännu mer egoboostning ska jag fortsätta skriva under 2011, förhoppningsvis blir det mera racing i praktiken än bara snack om racing. Målet ska bli att försöka vinna en cup, har nästan aldrig gjort det och det vore fränt att vara mästare i en klass. Snabbast har jag varit då och då men har aldrig kört hela säsonger så att mästerskapet har rotts hem. Vad som krävs för att vinna är snabbhet, komma i mål samt vara med i de flesta tävlingarna. Det som har felat förr är de två sistnämnda, snabbheten var aldrig ett större problem. Nu kanske snabbheten är det största problemet, att vara med i alla tävlingar och se flaggen i dessa känns som det är lättare att påverka.
Ni som följt med detta år som varit önskas gott nytt år. Skulle även uppskatta om ni skickade en hälsning samt kanske tipsa andra som skulle kunna vara intresserade av Nonshinebloggen, även förslag till förbättringar mottages tacksamt, om de är bra.
2011 blir bättre, kom ihåg det.

Jäärata

Fräsig sport med frän hoj. Om du vill prova att köra så hör av dig, har en extrahoj som kan skos om med riktiga däck.

Nivea

Likt vår förra statsminister är jag inte bara dryg utan även fet. För ett par inlägg sedan skröts det med viktnedgång och liknande framgångshistorier. Har varit och besökt det lokala baderiet denna kväll och julens härjningar hade snabbt och hänsynslöst kastat mig tillbaka till utgångspunkten som är ganska exakt nittio pannor, utan stånd. Man ska inte vara hemma så mycket, det finns kylskåp där, i det finns det mat och öl. På arbetet finns det också kylskåp men i det finns det bara läskeblask och det drickes inte av undertecknad om inte det krävs.

I maj ska vågen visa 85 kilogram, varje månad ska ni följare få info om matchvikt. Om inte målet uppfylls så får ni smäda och förnedra mig som den feta hund jag kommer vara om inte viktometern visar mindre än 86 kg
Veckans dekal kommer säkert många ihåg, funkade den gången men myndigheterna kom igen med kraft senare och lyckades med nya regler i stort sett döda klassen, finns kvar men för en tynande tillvaro. Vi som läser detta och är äldre än 34 år kommer med stor sannolikhet ihåg vår 125-tid. Är du yngre så är chansen mindre.

Tomos

Hittade bild på hur Tomosen ska och har sett ut.

På Youtube finns även en fin film med ett fantastiskt soundtrack, sök på Tomos D5 så hittar ni. Det är lätt att förstå att det första riksmästerskapet 1965 lätt sopades hem med en D5.

Ännu ett projekt som inte blev något

Kreidlern som det samlades delar till har försvunnit ur mina ägor. En spekulant dök upp och tyckte det verkade kul och slantade för moppedelarna. Nu har jag endast en 50cc racer kvar, Tomos produktionsracer D5 1961-63. Hängde på väggen i förra garaget, nu står den på ett skåp. Tomosen är äkta vara, ska göra 120 knutar, med en 12 kg tung chaufför. Tanken är ej original, är gjord för att efterlikna den modernare D6.

Domiracer

Hittade bild på den Norton som har omtalats under kommentarer. Wideline med 500cc Dominator 88 motor, nerkapad manxtank, tror att även gaffeln var Manx. Cykeln finns nu i Borgå i Finland där den luftas ett par ggr om året i diverse uppvisningsarrangemang. Han som äger den har skrivit en bok om sig själv och de motorcyklar som han har och har haft. I den redogör han över hur affären gick till och hur säljaren skötte sig, lyckligtvis så verkade nasaren vara en hyvens grabb som inte döljde något. Skulle ha varit lite tungt att läsa om jag inte hade skött handeln på ett korrekt sätt.
Om ni klickar på Urbans blogg som ni finner om ni letar i stalkerlistan till höger så kan se hans tolkning av den "Döende dandyn", denna gång klädd i rött med luva.

Tomtevarning

Imorron är det dopparedan, hoppas att du får hårda klappar. Om du inte får det så får du önska att det är en likadan skjorta som på bilden i paketet.
God jul eller som alla i motorkretsar brukar skoja till det med, God Hjul. Alltid lika roligt och nydanande, jätteskojigt, hilarius.

Det finns angloentusiaster

Har nu fått bekräftat från 4 st olika håll att det är en Triumphram och från tre håll att det är en Daytona. Att bakhjulet är ett Ariel HS skickade Sture bildbevis på. Tackar för att ni lät mig behålla mina illusioner en stund till.

Vad hände ?

Fick ca 100 besökare på en timme, vadan detta. Det brukar ta minst ett par veckor för att komma upp i dessa hissnande siffror. Om denna takt kunde uppehållas skulle Nonshinebloggen ha 876 000 besök per år, 878 400 under skottår.

Anglostofiler, finns det såna.

Att man inte kan något om japanska motorcyklar det är lätt att förstå, de är överlag ointressanta och alldeles för bra för att finna någon anledning att plocka ner dem för att försöka förbättra och trimma. Däremot har min tro alltid varit att de som håller på med engelska märken har bra koll på prylarna inte bara för att det är ett nödvändigt ont utan för att de är entusiaster. Denna tro har nu fått sig en allvarlig knäck då ingen ens verkar kunna idda en Daytonaram eller förmodat Arielbakhjul. Visa att jag har fel så mina illusioner inte bryts.

Se bild på riktig allvetare, tyvärr så läser han knappast denna blogg.

Fränt gnistverk

Detta system ska slutligen sitta på Bimotan som har flashats med på denna webbens avkrok. Innan det så ska det vara fränt och fräsigt på en annan knarr. Magnettändning med programmerbar CDI tändning, bara att skruva dit på valfri Z1000 motor. Startmotor slipper man montera då det ändå inte går. Bara där sparas nästan 2 kg, sen slipper man batteri vilket ger 2-3 kg till. Själv tycker jag att rödeloxering är fjolligt men på en Bimota kan det funka med rött, havde det varit blått skulle det måstas göras något åt styggelsen, eller blunda.

Själv är bäste dräng, nä inte alltid

Skivor brukar tillverkas i min svarv när det behövs hejdare. Men stopp och belägg, att skivorna på bilden är inte tillverkade i Huddinge kan ju vem som helst se, de är ju från Tumba.

ISR har skapat dessa skönheter som ska hejda Peckettens vilda framfart, 320 mm halvflytande skivor helt i linje med Forgotten era reglementet. Måste tacka Acke med kompani för snabb leverans och vackra saker. Lycka är att få ha prylar som dessa, Dymag, Lockheed, ISR, Avon, blir bra det här.

2011

Har nu troligen bestämt mig för att försöka tävla mera nästa år. De två tävlingar som jag körde 2010 skilde sig mycket från de tävlingar som körts under tiden 2002-2009 då en liten gnutta flyt infann sig i körningen. Tror faktiskt att jag på något varv i någon kurva träffade rätt, inte så att det gick så där fantomsnabbt men i alla fall så att en liten spricka i muren av självinsikt uppstod. Självinsikten säger att det inte någonsin kommer bli så som det en gång var, olika orsaker till det finns men framförallt var viljan större förr. Det behövs en stor dos vilja för att köra fort och tycka det är värt eventuella konsekvenser. Detta kan kompenseras lite med bättre material och mer åkning på bana. En annan del som det går att fila på är kroppen och jag har nu simtränat i ett par månader och efter nyår så ska någon slags diet införas, ca 5-8 kg kan tas bort simningen har skalat av 2 pannor redan och en stor dos uthållighet har tillkommit.

På lördag så ska Husabergen luftas på isen så då kommer det en dos motorcykelåkning som är välkommen.

Tre klasser ska deltas i 2011, återkommer med vilka när någon har berättat för mig vilka det blir.

RG 500 Gamma / VD

Idag har min RG 500 Gamma hamnat på Blocket, köp den innan någon annan gör det.

Publicerar även veckans dekal, det skulle vara bra fräsigt att kunna få trycka lika dekaler med eget namn på. MV Agusta gjorde under ca 20 år de bästa racermotorcyklarna som gick att uppbringa, samtidigt så byggde de gathojar som var allt annat än upphetsande om man bortser från motorn, men för att förstöra anrättningen smacka de dit en kardan. Sjuttiotalarna är lite fräsigare men snabbast var de nog aldrig, bara dyrast. Kardan och fränt är två ord som sällan nämns i samma andetag.

Daytona ?

Ram på bilden ska vara en Triumph Daytona, är det någon som kan bekräfta det. Intresse för avyttring finns. Charlie, Briese, Hilse och ni andra anhängare av anglofilt skrot hör av er.

Hör upp anglofiler !

Hjulet på bilderna har hamnat i min ägo, fint bakhjul i bra skick med ny Akront, engelskt är min gissning. Om du har större kunskaper än mig angående modell hör av dig, även om du vill ha ett dylikt hjul så är du välkommen. Kan vara Ariel HS då det satt på en slik ram.

Utöver detta så bygger vi på mässhojen men kan inte riktigt visa bilder på den, motorcykel av franskt ursprung kommer det bli. Om du läser gamla inlägg så går det att hitta en ledtråd.

Veckans dekal

Den här dekalen har en skojfrisk Firebladeägare klistrat på sin bakdel, sedan klotade han och dekalen hamnade på skroten. Dåliga flickor är ok, dåliga hondapiloter är sämre.

Felprioritering

Borde inte plocka med Pecketten men det är svårt att motstå lite pillande, det är ju så skönt att sätta ihop då det är nylackat och nydonat. Lovar att skärpa mig och plocka ihop mässrökare istället.

Trumpet

Har fått erbjudande av att köpa en riktig rökarpuffra, Triumph Daytona 500cc, troligen har den varit i USA och vänt. Kan lova att det inte är Svenne banan som trimmat denna. Skulle nästan tro på fabriken själva eller liknande. Motorn ser otroligt frän ut, insugen är svetsade nästan in till ventilerna, massor med hemliga förstärkningar. Man blir sugen på en Buddy Elmore replica, eller ännu hellre en Percy Tait.

Italiensk tröst

I ett tidigare inlägg som handlade om min trosvätarrickman och dess försäljning nämndes att det hade inhandlats en italienare som tröst om saknaden skulle bli stor och smärtsam. Nu kan jag inte säga att saknaden har slagit mig hårt, engelska grejor är inte riktigt mina grejor.

En cykel som gav mig lite ånger efter försäljning var en Bimota YB6 som fick fara då min 250 Honda infördes i mitt garage, nr 80 i bakgrunden bilden nedan.

En egenhet med mig är att jag oftast tycker lite småilla om mina maskiner då de oftast ställer till besvär eller sviker mig då de inte går hela vägen in i mål. Bimotan hann inte bli klar för race innan den avyttrades så den var jag inte färdig med då den såldes. Har sedan letat efter en annan Bimota och hittade en KB1 i utmärkt skick, den kommer säkert svika mig tids nog så jag kan känna mig klar med det märket. Kommer bli en frän forgotten era cykel, motorn är färdigtrimmad, chassit har knappt använts.

Förhinder i verksamheten

Som rubriken säger så kommer Peckettbyggandet få gå på viloläge en stund.
Vi har fått en inbjudan från tidningen MC-Nytt att vara med i någon slags hojbyggartävling på MC-mässan i slutet av januari. Vi ska bygga en frän hoj inför publik under fyra dagar. Som du kanske förstår så är det inte så att man kommer dit och börjar bygga på plats utan man fuskar lite genom att bygga ihop knarren innan för att plocka isär den, sedan förhoppningsvis få ihop en extra taggig cykel på plats. Jag har inte riktigt klart med vad som ska byggas men målet är att alla delarna ska komma från Spinnin´Wheel. Ett hett tips är att det blir tidigt åttiotal blandat med nutid med några egna ideer. Kan även bli sjuttiotal med mest egna grejor, eller kanske båda. Om du ska på mässan måste du komma förbi och heja, både på mig och hojen om den faller dig i smaken.

Grönt är skönt

Ramverket är lackat och fint nu. Stor eloge till Fredrik och Stockholmsindustrilack som alltid levererar snabbt och med kvalite. De fixar med blästring samt lack av ram för ca 2000-3000 kr. Färgen blev inte alls som det var tänkt, alla som har tittat på färgkartor vet hur svårt det är att få rätt nyans, alla blir som samma efter att man har stirrat sig blind under svår beslutsvånda. Som tur var så blev det ännu fräsigare med denna nyans, är nöjd.
www.stockholmsindustrilack.se för mer info.

Koni

Nu har Steve fixat bakstudsarna till Pecketten, har varit lite sugen på att skaffa såna därna fräna Öhlins men då Koni är gamla favoriter i min värld och att dessa med stor sannolikhet är original så behåller jag dem gärna.

Det finns en bra och en dålig sak med Konidämpare. Det som är kasst är att de går sönder om de förvaras med fjädern monterad eller om de är obelastade när de är monterade. Det som är bra är att det går att renovera och att endast en teflonbricka behöver bytas. Egentligen två stycken då det är två dämpare.

Tänk på det när du vinterförvarar din fräsiga knarr att om du ställer den på centralstödet så kommer inte konisarna tycka att det är en god ide. Förövrigt så har du inte en fräsig knarr om den har centralstöd så detta bör inte vara ett problem för dig. Centralstöd är för BMW-åkare, de har inte ens en kedja att smörja och då undrar man verkligen vad det ska vara bra för.

Lackarn har ringt så snart vänder bygget, sätta ihop är kul.

Veckans dekal

Jack Findlay, mycket känd okänd racerförare. Hör till en av de där riktigt bra som aldrig tog ett VM, körde 500 cc mest och om inte skrevet vilade på en MV så vann man helt enkelt inte VM under den tiden som Jack körde som mest.

Det finns en hel film som handlar om en säsong med Jack, gick på bio i Sverige men troligen var det inte den som var det årets kassavältare. Ganska trist film med musiken som största genomgående behållning, kommer inte ihåg om det var för att den bra eller om det var för att den var smått komiskt. Även om filmen var en långdragen historia så är den sevärd som tidsdokument.

Det som Findlay troligen är mest känd för idag är nog att han var de första som vann ett 500 GP med en tvåtaktare, eventuellt 1971 men däromkring var det.

Verkade på senare år inom GP-cirkusen som säkerhetsgubbe men gick tyvärr bort för några år sedan. Står staty i sin hemstad i Australien, undrar om Kent Andersson får ett sådant minnesmärke i Göteborg eller Saarinen i Åbo. Vissa länder har mer kultur än andra.

Vad är nu detta för ädelt skrot

Text kommer, kanske.
Det som syns på bilden är en hoj tillverkad i Tumba, motorn är från Hamamatsu, tanken från Ösmo (?), dämpare från Väsby. Skicket är inte det bästa men hittar man något man tycker man vill ha så ska köpa det.

Diverse dementier och annat ordbajseri

Idag har det kommit ni order från högre instans, i detta fall den dödsföraktande duccepiloten Torpan. Igår skulle filmen visas 4/2 men idag så ska den visas 11/2. Imorgon kanske den redan har visats vi får se vad Torpan beordrar för nya tider i framtiden. Dit ska vi i alla fall för att åse spektaklet, i vi ingår du bara så du vet.
Motorcykeln som denna bloggs skapare igår påstod var randig är rutig, filmen är från 1935 men på den bild jag har sett på utskicket ser det ut att vara en sur gammal sida från AJS, med gammal menar jag att den var gammal redan trettiofem kanske 8-10 år redan då. De körde nog med tight budget i filmbranschen. Tänk han som skrev spektaklet som säkert hade funderat ut en bra grej för att få tag i salt knarr att impa på ladiesarna med, snurrade runt på en International eller en Ulster i sin skalle mellan tagningarna. Sen dyker den där snåla scenografen upp med en rutig relik med ventilerna uppåner. Som att drömma om en Aston men få en Volvo 360.

Filmtajm 2

Har fått order av Torpan att sprida ut att det är den 4/2 nästa år som Brappa Pasta visar film igen. I år så kommer de ha en stor salong med 300 bänkar, detta innebär att du kan ta med din kompis eller din mamma då det kommer finnas plats, även din kompis mamma är välkommen.
Filmen som ska uppvisas är No limits från 1935, har antagligen inte visats på duk sedan Vasa klippte skägget. Själv såg jag den på TV som regnmatine nån gång på åttiotalet, tror jag i alla fall men det kan inte finnas hur många filmer som helst som handlar om Isle of Man och randiga motorcyklar. Det finns säkert en plats på nätet som ger mer info om programmet men min kunskap om denna plats är ringa.

Istiden kommer

Nu ska det bli kallt står det i den lokala avisan. Detta innebär att du måsta byta däck på din ishoj och se till att den är färdig för racing. Om du inte har en lämplig hoj så skaffa en snarast, det finns massor med ursäkter men ingen av dem duger för att inte köra på isen.
Husan på bilden köptes ca 2004 och den ser oförskämt fräsch ut på bilden, idag är den minst sagt mer sliten. Joel ser också mer sliten ut idag då han har blivit dubbelt så gammal sen bilden togs, elva år för att vara exakt. Cykeln och ungen är båda 99or (inte riktigt hundra, Joel älskar att höra det skämtet).
Vill även passa på att tacka Robban Laver för att han tog tag i förarmötet som blev mycket lyckat vilket min övertygelse är att alla inblandade håller med om. Tänk om förarmötena på Sviesta vore lika lyckade varje år, gula linjen ska respekteras.

Förarmötet

Nu har adressen till var årets förarmöte ska hållas kommit till min kännedom så nu sticker jag dit snart.
Lovade bild på RG500, en av de absolut fränaste och fräsigaste gathojar som någonsin byggts i fler än ett fåtal exemplar. Om detta vore en blogg som läsarna hade för vana att kommentera på så skulle det säkert komma in massor med mothugg på ännu fräsigare och fränare modeller men jag känner mig trygg. Du kommer inte komma på en tuffare hoj, vad kan va fränare en en 500cc replica som faktiskt har likheter med originalet. Fyra slidmatade tvåtaktscylindrar i fyrkant förpackat i en aluram och med två pipor som kommer ut under arschlet. 153 kg och 95 hkr från fabrik. Har det förövrigt gjorts någon annan modell som är mer lik GP-förlagan, Desmoseidici kanske men det är inte tänkt för vanligt folk.

Veckans dekal

Kreidler har jag faktiskt köpt en i år, finns betitta på tidigare inlägg på detta sidospår till blogg som du inspekterar exakt just nu. Min ska vara en kopia på en Van Veen Kreidler 1972, då blev de säkert världsmästare i moppeklassen. Kanske dekalen är från tiden, ser ut som den är bestyckad med trumbroms i framhjulet så gammalt är det. Angående min 50cc racer så ligger den ganska lågt på priolistan och om du känner dig sugen på att bygga en dylik tingest så är den till salu.

Sidospåret fortsätter

Har hittat kuts från VFR750RR mer känd som RC30. Kommer funka bra då den är tidsenligt rätt. Snart kommer bakhjulet dit sen är det nästan klart. Bara lite småkrafs som att få dit plast och tillverkande av kåpstag, även att hitta en kåpa ingår i framtidens uppgifter. Söker fortfarande efter pipa, hitta en sån åt mig.

Vilken härva

Om ett racekit till en standardknarr inhandlas så ingår en kabelhärva som är rensad på allt onödigt som inte behövs på just en racehoj. Vi ringde till Honda Racing Corporation mer känt som HRC men de hade slut på VFR-sladdar och kunde inte bistå med någon hjälp. Eftersom Yosef är en särdeles elkunnig mekaniker så kopplade han ihop en egen "kithärva", väger mindre än hälften av original med bara det viktigaste kvar som behövs för att framföra ekipaget i maximal fart.
Om du själv behöver hjälp med att tillverka ett nytt elsystem så hör av dig till mig så löser vi det problemet.

VFR 750

Det finns vissa modeller av motorcyklar som är riktigt kassa om man skrotare av motorcyklar till proffesionen. Bland de allra sämsta är VFR 750 1986 och framåt. Skiten går aldrig sönder förutom plast och lack som fallerar, som inte det är nog körs de oftast av förnuftiga motorcyklister som inte har den goda smaken att plocka sönder sin pärla i tid och otid. Det är alltså en i min värld kass modell som på sin höjd bränner någon regulator då och då, men det gör ju nästan alla hojar.
En sak som är bra är att det är en snabb hoj fast på ett lite konstigt sätt, V4-motorn känns hur slö som helst men det går fort ändå, man blir liksom överaskad när hastighetsmätaren granskas. På Spinnin`Wheel har det stått en VFR 750 86-87 i ett år som inte en pinal har sålts ifrån, vi har fått den av en annan skrot som inte ville se den längre. Saknade delar, plast och CDI när den kom och förutsättningar för kommers på den är små.
Vi startade upp den idag och den gick bra efter förgasarrengöring. Vi kommer byta gaffel och framhjul som vi tar från Yamaha FZR 600, bakhjul kommer nog hittas på Suzukihyllan, detta kommer ge bra bromsar och 17 tum fram och bak. Kåpa ska vi hitta och kuts likaså. Det som inte alls finns är ett bra avgassystem så om du vet av en fräsig pipa till en VFR hör av dig. Yosef har redan kopplat ett nytt elsystem som bara innehåller det nödvändigaste, elstart och generator ska bort, bakram ska rensas, ny varvräknare har provats och en nyare modell av bakstötdämpare ska rotas fram. Detta kommer förhoppningsvis ge en relativt kapabel och lätt racehoj som är pålitligare än tåget, nu verkar ju inte tåg vara pålitligt men ni klykar vad som menas. Denna är inte något som jag själv har tänkt åka på så om du känner dig manad att skaffa dig en Formula 80-87 racer för en billig peng tycker jag att du ska höra av dig.
Som extra info så är Kawasaki Z400-500-550 den sämsta hojen som gjorts, där går inte ens regulatorn sönder.

Vad är nu detta

I stöten

Har idag lämnat in Konidämparna från Pecketten till Steve Tell. Koni är bra grejor som går att renovera, Steve är också bra men vet ej om han går att renovera. Tror knappast det behövs, är troligen södra Stockholm konditionsstarkaste pensionär.

Veckans dekal

Dekalen kommer från RD klubben tror jag.

Håller med fullt och totalt i denna åsikt, har aldrig fattat det fräna med att åka fort rakt fram.

Grönt

Var idag iväg på morgonen och lämnade in ram och lite andra delar till Stockholms Industrilack. Om ni ska ha målat med pulver och bor i närheten så ska ni vända er dit, bra folk som ordnar med blästring och målning till bra priser. I mitt fall var det extra bra pris då det på min vägg hänger ett presentkort på lackering av ram, det vanns förra året i Stockholmsrallyt. Även utan det dokumentet hade ramen blivit färglagd av Stockholms Industrilack i Högdalen.
Det hör inte till mina vanliga rutiner att få lackat men då Pecketten ska bli snygg och inte bara snabb så fick jag krypa till korset, den är förövrigt dyster i svart. Ramar ska inte vara svarta berättade Henke Nyberg en gång för mig, man ser inte smutsen vilket gör det svårt att hålla rent samt om den spricker eller annat otyg inträffar syns inte det heller, den gången hade Henke rätt.
Grönt ska det bli, jag tycker om den färgen BRG hade varit ok då hojen är engelsk men det blir en grönare variant eller nyans som det nog kallas när färger kommer på tals.

Rykrör

Har fortsatt smida på avloppet till den engelska superbiken. Ursprungligen är det ett originalrör från en Suzuki RF900 ca 1994, olika skäl finns till att det har valts just ett sådant bl a att det är i rostfritt, det fanns fler en två på Spinnin`Wheels lager, är snyggare tillverkade än konkurrenternas pipor, det är ett 4-2-1 system, det kommer finnas ljuddämpare som inte låter om det behövs. Skälen är många men viktigt är att RF900 är en hoj som går riktigt fort utan att ens göra anspråk på att vara en snabb hoj vilket med största säkerhet kommer smitta av sig på min GS motor. Troligtvis är det den modell som är snabbast 0-100 fortfarande över 12 år sedan den gick ur produktion. Det finns säkert någon superchaufför som kan få en 1000R, R1 eller nya BMWn att gå lite snabbare men sanningen är visst att med den gamla Suzukin är att kusken behöver inte vara expert för att avverka tider under 3 sekunder. Det är väldigt få som klarar det på en sporthoj.
Märkligt är att vid jämförelse mellan olika system från olika år och märken så finns det inte någon klar linje. Det finns 4-1, 4-2-1, den sistnämnda kan ettan och fyran läggas ihop i första kollektorn men även ettan och tvåan som på bilden, dessa har radikalt olika tändföljder 180 kontra 360 grader. Det finns även förbindelserör mellan olika krökar som även de kopplas på olika sätt, ibland endast mellan 2 krökar. Diametern på rören kan även skilja radikalt, RF 900 har 35mm med ZX9R med mer 10% mer effekt har ca 30mm. Om någon hade frågat mig så hade jag trott att det fanns en formel som var bäst men mina studier visar att det inte verkar finnas en självklar väg att vandra. Tänk på det när någon tvärsäkert förklarar vad som gäller och vad som är bäst och sämst. Inte ens Honda, Suzuki, Kawasaki eller Yamaha verkar ha koll på läget utan behandlar olika motorer som olika individer.
Den pipa som hamnar på min hoj kommer vara myckat väl anpassad, det är jag helt och fullkomligt säker på.

Flänsar

Ibland biter man sig själv i svansen, spolarna på bilden kommer vara första biten som röken ska färdas i i det 4-2-1 system som byggs/moddas till P&M hojen. Eftersom det inte fanns lämpligt material på hyllan och med det menas med lagom stort hål ini och ytterdiameter av passande karaktär, endast massivt järn. Då det inte bara finns ett par motorcyklar i min ägo utan t o m en hel MC-skrot som bara inte är stor utan störst i norra Europa så tyckte undertecknad att det borde finnas lämpligt utgångsläge att finna. Helt korrekt fanns det bra utgångsläge för modifiering, inkorrekt var att de som skulle ha fungerat satt på schyssta pipor som folk faktiskt vill betala bra pengar för. Jakten fortsatte i skrotens yttre skrothög där det hittades ett rejält kraschat 4-1 som motvilligt lämnade ifrån sig flänsar av vad jag trodde korrekt storlek. Svarven fixade till ytterdiameter och längd, när det kom till innerdian så visade sig den vara för stor efter rensvarvning. Med en suck plockades den massiva järnbiten fram, ca 30 minuter senare var det klart. Letandet och arbetet innan ödade säkert 3-4 timmar av mitt liv till ingen nytta. Den omtalade järnbiten är förövrigt spill från trapetsstänger till cirkusartister som TGR Teknik (det är jag det med) har tillverkat, SS2244 på gammalt språk.

RG 500

Bilden är tagen långfredagen 1997 tror jag, cykeln är min 500 Gamma. Något modifierad standardhoj.
I onsdag så inhandlades en RG500 i bra originalskick, bilder kommer.

Veckans dekal

Ska försöka införa ett nytt spänningsmoment på denna nätets avkrok. I tidigare inlägg så skrevs det om "Bojkotta Lelles" dekalen och här verkar samma verbala fantast varit framme. Nästa vecka ska ny dekal letas fram som vi kan småle åt.

Trosvätarrickman är borta

Trots att annonsen togs bort på min Rickmantriumph för flera veckor sedan blev den idag såld. Det som är bra med det är att jag kan leva vidare rent ekonomiskt, det som inte är bra räcker det med att titta på bilden för att förstå. Lennart som inhandlade hojen byggde den på sjuttiotalet så cykeln kom hem till fadershuset igen, det är ett faktum som lindrar saknaden. Jag är säker på att den kommer få den omvårdnad som den förtjänar och inte alltid har fått hos mig. Redan förra veckan tröstköptes i förebyggande syfte en annan hård knarr som kommer låta höra om sig senare. Den är från Italien.

Spillolja

I en kommentar som kom in angående lilla Ducatin klagades det högljutt angånde val av oljeburk till vevhusventilationen. Som parantes så hade en tysk inte fattat problemet med en ölburk för att ta hand om oljan.
Bilden är är svår att förstå om man inte vet vad som avporträttiserats, det är underdelen av kutsen på PM Suzukin, i den finns det en ingjuten vevhusventilationsspilloljeupptagare. Just detaljer som denna förenklar mitt liv, sparar mig flera timmar som det skulle ha tagit att hitta rätt märke på bärs, dricka upp den samt montera på ett tveksamt sätt för den rätta looken.

Magnesiumlycka

En del tror på gud, andra på rättvisa, den tredje vet att en storbildsteve kommer göra en lycklig, en fjärde satsar på Big mac, en femte hoppas på ett dåligt fruntimmer, den sjätte köper Volvo, den åttonde tror att en Barcelonastol fixar biffen, den nionde astrologi och hokus pokus, osv. De är felunderrättade hela bunten, det är magnesium som bringar glädje i livet. Om man inte bli lycklig av att ta fram och klämma på ett par nylackade Dymag så måste det vara knas i bollen på bollens ägare.
Fälgarna ska sitta på PM Suzukin, lackade i Campagnolo originalkulör, inte rätt men just denna nyans av guld är guld. Pråligt men snyggt.

Provmonterat

Notera extra fräsig Lockheedmagnesiumbromsvätskebehållare, sånt blir man glad av. Idag har det blivit tvåsiffrigt på stalkerlistan vilket känns stort, jag fick be frugan snällt.

Fotstöd

Vid torrbrytning av Pecketten så kändes inte allt rätt. Fotpinnar i stål som kändes lite vilse, jag plockade snabbt fram min fräsmaskin ur verktygslådan och började snida till nya fotpinneplattor. Hittade sedan lite icke använda fotpinnar från T20 racern som såg ganska rätt ut, förövrigt ser fotpinnar nästan alltid ganska rätt ut, runda och pinniga. Bredvid låsringstängerna i verktygslådan ligger min svarv som också togs fram, efter lite gnidande med 2.2 tonssvarven så blev de inte bara passande utan reglementsenliga med plastplugg i ändan (detta är en mening som en bekant som bor söder om söder kommer tolka på ett för vanliga medborgare ekivokt sätt, Klas kommer tolka på samma sätt) de bantade även ner sig till halva vikten.

Bilden blev sådär men det kanske var meningen, de vänstra prylarna är det gamla arrangemanget. De högra är då uppenbarligen frukten av en eftermiddags snidande. Växel och bromspedal är laserskurna delar som jag gjorde ett gäng av för två år sedan då just dessa är så tråkiga att tillverka manuellt. Plattorna ger lite justeringsmöjligheter då 2 st olika fotpinnehål finns samt att de går att vända uppåner så fyra olika postioner finns nu, alla är längre bak än förut. För seutens skull hade fler lätthål varit bra i plattorna men det provades redan 1996 och erfarenheten visade att jag behövde stabila plattor som inte böjer sig.
Den skarpögda ser att det finns tre pinnar och den som kan se bortom det uppenbara kan även se 3 st plattor. Har det månne varit så att verkmästaren inte kan räkna eller är det så att han är trebent (kan också feltolkas). Läs tidigare inlägg där jag försöker nasa hjälmar så förstår du varför det finns ett överflöd.

Olaglig substans II

Ni som har föjlt med på denna avkrok av nätet har läst om tidigare upptäckta aluminiumaxlar till hjulen och min något skeptiska inställning till detta material till denna uppgift. Till dess försvar så fanns det i alla fall en ide om att lätt är bra.
Hittade en ny axel då jag kikade i reservdelarna som kom med till Suzukin, denna är tillverkad i lagerbrons. Vad var tanken här, lätt är det inte, bra som axelmaterial är det inte heller. Snygg färg har det dock, kanske var tänkt så att lagra navet direkt mot metallen och därigenom slippa kullager. Om någon har en seriös och bra teori om varför denna axel har tillverkats i brons så skulle den tesen få ett idelt öra från min sida.

Läläge

Lyckades ordna med lite tid denna dag och tillbringade den i min verkstad. När Peckett&McNab prätken köptes så var den en naken hoj med vanlig rund lykta monterad på gaffelbenen. Det kom med en kåpa och lite fästen på sidan om, dessa detaljer har jag aldrig tittat på tidigare utan de har mest varit i vägen de senaste åren. Efter provmontering idag så är glädjen stor över dessa ivägenliggande delar. Passar bra och är helt korrekta på denna racerhojsmodell. Tullarn kommer få plasta igen lite hål för lyktor och annat oväsentligt. Kåpfästen fungerar bra men hantverket är inte i toppklass, kommer behöva lite puts och svets men det sitter på rätt plats. Det är positivt då montering av kåpor med tillverkande av fästen inte är min favvis bland uppgifter. Hann även med lite annat, häng tätt så kommer nytt P&M skvaller inom en snar framtid.

Förarmötet har det kommit in lite info om men har ej fått adressen ännu, är det någon som vet mer.

Monobajken

En monocykel är inte en enhjuling, det som är ensamt är cylindern.

Det finns bakåtsträvare inom de flesta branscher och inom classic racing kan man nästan påstå att hela bunten ingår i kategorin.

De som kör supermono är något slags framåtsträvande traditionalister. Man kan bygga jordens fräsigaste båge med kolfiber och titan som enda byggnadsmaterial, när sedan sedan hela chassit är klart så läggs sedan en anakronism som en encylindrig motor i space age chassit. Ungefär som en Formula yksi bil med B18 under scoopet.

Reglerna är enkla, minst 95 kg och max 800cc, det som gör att det blir ännu enklare är att så länge det är en cylle och lite ventiler i toppen så bryr sig ingen om att bry sig om resten av reglerna.

Personligen har min tanke vara att aldrig börja med denna klass då det inte finns någon klass som det skruvas så mycket i, läs rasar. Ryktet säger dock att KTM ska hålla ihop och då jag inte bara är dryg utan även korkad så gick jag på den enkla och köpte Tallis hoj. Att det sedan var Tallis som sa att den är tillförlitlig visar väl även det att om man bara vill så kan man luras till vad som helst. En annan dag ska jag berätta om hur den är byggd och vilken filosofi som ligger bakom.

Imorrn ska P&M tas hem för att få lite fart på byggandet.

Östgötska

Och nu något helt annat.

Ulf Lundkvist är en östgöte som gör serier t ex den utmärkta Assar som jag avnjuter var dag i den lokala avisan DN. Börjar vara en riktig favorit då jag äntligen har börjat fatta grejen vilket har tagit sin tid då jag inte bara är dryg utan även trög.

Läs kommentaren som grabben med den stora munnen levererar, den hamnade framför mina ögon denna morgon, är glad fortfarande.

Bakände

Har meckat fast en ny bakände på min Bakker Suzuki, den som var monterad innan var nog en avgjutning på en ZX9R och var så ful att tillfällig blindhet uppstod redan efter ett par sekunders kikande. Då min andra Bakker ankom så fanns denna kuts lägligt med bredvid och den är helt korrekt på just denna Suzuki. På bilder från tiden då den var modern så har den just en slik plastbit i aktern. Tullarn håller på att gjuta ny kåpa så förhoppningsvis så kommer det vara en tidsenlig hoj som återuppstår i verkstan. Sen är det inte så mycket kvar att göra, fotpinnar ska flyttas, ljuddämpare ska packas, lack ska lackas, däck ska skaffas. Det som är bra med denna knarr är att den går utav bara helvete så trimma behövs inte, annan sak som är bra är att det är en 750R motor i den och de brukar inte gå sönder och om den gör det så är det enkelt att skaffa ny puffra.

Förarmöte

Är det någon som har info om var årets förarmöte ska hålla hus. Tidigare år så har det varit i Huddinge men pga kraftig klagan bland deltagarna ifjol angående lokalernas beskaffenhet samt temperatur så har Svemo dömt ut lokalen som otjänlig. Jag vet ej vem som lämnade in officiell protest förra året men pga detta så måste förarmötet hållas på av förbundet godkänd plats. Förarmöte är obligatoriskt så jag vill inte missa detta så informera gärna om tid och plats så dyker jag upp.

Huvudsaken

Det är inte tänkt att denna plats ska vara en handelsplats men detta ska ändå förmedlas.

Vi har fått in hjälmar från en grossist som säljer ut lagret, de är tillverkade i glasfiber och kevlar. Hjälmarna är alltså inte gjorda av plast/polykarbonat utan uppbyggda på riktigt som en hjälm ska vara tillverkad. Vi säljer dessa för 750 kr styck vilket gör att man kan ha en reserv med sig när man åker till racerbanan för att dominera men inte riktigt lyckas med uppsåtet. Alla som har sprungit runt i en depå och jagat en reservkruka då ens egen har repats sönder vid närkontakt med asfalten vet vad jag menar. Hör av er om ni behöver eller tipsa vurpsugna polare, finns i T-Fordfärg i olika storlekar.

Analogt internet

Har nu äntligen införskaffat fler av Mick Walkers racingmotorcykelböcker som är uppdelade på nationaliteter. Har tidigare endast haft den japanska men har nu Europa täckt med. I min ägo finns ca 8-10 böcker skrivna av denne mr Walker som verkar vara en fantom på att skriva just böcker. Han har skrivit ca 200 böcker om olika motorcykelmärken, förare, och annat som berör såna som oss, 200 böcker är en uppgift som är ett par år gammal så nu har nog skrivit ca 400 böcker och innan du har läst detta inlägg så har han utgett ännu en, den handlar visst om tillverkare av expansionskammare till Vespa racingvespor baserade i Polen.

Böckerna är bra skrivna inte övernördiga bara lagom nördiga. Fördelen med böcker kontra internet är att det faktiskt inte finns så mycket att hämta på nätet om olika räcerknarrar som man vill tro. Åtminstone 2 av de böckerna är köpta för att jag inte har hittat vettig info på annat sätt, och ja infon fanns. Det finns en som slår Walker på fingrarna när det gäller kvalitet och det är Colin MacKellar, han har gett ut 4 böcker vad jag vet. Han kan beskriva hur portiderna ändrades på en Yamaha YZ80 mellan 80 och 81 och få det att verka intressant. Men när det gäller kvantitet då är det Mick Walker som gäller. Ge dig själv en present köp böckerna, kan köpas direkt från förlaget www.redlinebooks.co.uk