Stationärt

Faktiskt merparten av samlingen, jag är ju inte helt störd.

Som min vän Svante mycket riktigt påpekat är Stationära motorer något som nyligen blossat upp som ett större intresse bland södra Dalarnas motormän (även om jag i all min blygsamhet vill framhålla att det tåget klev jag på redan för flera år sedan). För att få en plats i min samling ställs några krav på den kandiderande motorn: Den skall inte vara större än att jag på egen hand kan bära den nerför källartrappan (är i min mysiga lilla källarskruvhörna de iordningställs). Dess topplock skall inte innehålla rörliga delar (undantag härifrån medgives ICKE). De skall inte kosta mer än 300:- (undantag härifrån kan vid trängande behov medges).

Kravet på att topplocket skall vara fritt från rörliga delar utesluter tyvärr i det närmsta en av de tillverkare som smäller högt i stationära kretsar:  Bernard Moteur. Den som till äventyrs sitter på en Sidventilad Bernard vilken även fyller mina övriga kriterier är naturligtvis välkommen att höra av sig.

Eller ja kanske lite då.

Givetvis är det ballt med riktigt stora, gamla stationära monster. Här är det så vist ordnat att min vän Picken (nej, jag talar inte om den lille killen i byxan utan den store killen i gruvan, han har kallats så sedan barnsben, tom hans mor måste måste se efter i anteckningarna om dopnamnet någon gång krävs) har en god sådan samling. Dessutom på gångavstånd från mitt hemmane! Tio cylindrar o knappa femton liters cylindervolym håller, för närvarande, ställningen som störst i hans samling.

  Det taktfasta dunket från en lågvarvig gammal sida är samtidigt ljuv musik, förtroendeingivande/rogivande kuliss och ett alltid gångbart samtals/imponations ämne bland sanna motormän. Att serva, underhålla och i sällsynta fall reparera tekniken i en gammal stationär utgör en stimulerande utmaning just i sin enkelhet. Ju skickligare konstruktör ju färre delar är som bekant en gammal sanning. 

  Ödmjukt Sätermannen.