Det första som hände var att vi åkte till Herz för att hämta vår medium sized car som visade sig vara en Jaguar, fränt att det var en Jagga men lite sorgligt att det är så att märket har hamnat i mellanklassen. Flådigt värre hursomhelst och värt en extra tusing för fyra dagar. Irene som körde bilen hade dock inte mycket gott att säga om den, inget var som Caddyn hemma, nackstöd som skymde sikten, liten bakruta, breda rutramar mm mm. Herr och fru Grandell åkte fint som passagerare dock och hade inget att klaga på.
Huvudmålet med resan var Skerries 100 som även visade sig innehålla Classic racing, extra intressant för mig. Nortonen ovan såg potent ut med Seeleyram och Maneyrör, var dock inte en hoj som visade sig vara i fronten på tävlingarna.
Annars var det i depån som vid en vanlig svensk tävling fast trevligare, gräs under fötterna och mindre bussar och tält hos teamen. Cyklarna var som vanlig men extramånga Drixtonhondor, kan bero på att Bartel tillverkar ramarna på ön.
Det som skilde var att det var massor med folk, stora försäljningsstånd med mat , tröjor, öl, glass och annat av intresse beroende på smak.
Brudar i kroppsstrumpor är inte heller vanligt förekommande här i Svedala, på Irland tillhandahölls paraplyflickor till första ledet, bara det innebär ju att Pole Position borde vara ett måste.
Sen kommer vi till den stora skillnaden, banan. Risig landsväg med häckar, vallar, murar och fort går det emellan dessa. Inte så mycket raksträckor men heller inte tillräckligt med sväng för att slå av på gasen. Bilden ovan är från "Sams tunnel" Som publik kan man sitta någon meter från banan där de modernare hojarna susar förbi i flera hundra kilometer i timmen.
Svårt att se på en rörlig bild men i den långsamma kurvan vid start och mål så var asfalten så dålig så att cyklarna mer eller mindre studsade igen böjen. Notera att en Marshal står parkerad i på insidan, vid varje start så for två stycken efter hela fältetför att snabbt vara framme om olyckan skulle ske, de verkade förövrigt vara minst sagt kompetenta kuskar då de utan större åthävor verkade kunna haka på i alla fall den långsammare delen av fältet.
Kan rekommendera en tripp till en tävling på Irland, värt att se minst en gång i livet och inte så svårtillgängligt och tidkrävande som exempelvis Isle of Man samt att en dag räcker men det vore nog värt att satsa även en dag på träningen. Kanske ta sig ett helt varv runt banan så det är lättare att förstå vansinnigheten i denna typ av racing. Skulle gärna testa själv fast då med en Classichoj som inte går så där fort, småHondan skulle vara lagom.
Fin dag som troligen alltid kommer finnas i vårt minne.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar