Husaberg FS650, made in Sweden

 När Husorna är nya är de dyra, sen blir de billigare fast vissa saker på dessa racers kommer aldrig kännas just billiga.

 Exempelvis de frästa kronorna med stolpe och muttrar i alu.

 Motorn är också fin, kompakt, den på bilden är aldrig startad efter renovering. Ska bygga en snabb en till nästa vinter, kanske av den här.

Precisionsinstrument

 Få saker använder jag så ofta som skjutmått, säkert 20-30 ggr om dagen kommer det fram för allt möjligt som ska kollas och mätas, genial grej det där. I de nu snart till leda omtalade Suzukilådorna fanns det ett som gömde på botten med finesser så fina så att en enkel snubbe från Finspång inte är värdig att äga ett slikt då han inte fattar alls.

 Svårt att få med på bild men om du vet vad siffrorna säger kan du säkert förklara det på ett pedagogiskt och fint sätt så att även mindre vetande som exempelvis er skribent förstår.

 Vinkelhaken var lättare att klyka, även linjalen trots att den både är graderad med metersystem och det där andra som är baserat på kroppsdelar och bråk i en stor röra.

 Emil Olsson från Eskilstuna, vad hände med honom kan en undra.

Ny bild

Mer trim

 Rotade igenom alla lådorna och hittade förutom en uppsättning Suzuki GSXR750 1985-87 förgasare även annat gott. Suzukipåsarna ovan innehåller NOS lyftare, konstigt nog fanns det endast sju, borde vara åtta, en kanske blev restnoterad.

 APE är annars leverantören som anförtrotts här, bra grejor. Ställbara drev är fint men fick ett tips av en känd trimmare att först testa med originaldrev, om en har tur så blir det rätt och då sparas slanten för ställbara samt förenklar framtida skruvande.

Trim

Hittade grejor på den stora annonssidan som är bra att ha om en vass GSX snurra ska byggas. Hade egentligen inga såna funderingar men nu kanske det finns slika. Nya RS36, nya kammar från Web, kolvarna är däremot visserligen nya men inte så vidare värst om en storpuffra kommer knåpas ihop då de är bigbore för en 750 och således mindre än 1100 original.
Snabb budgivning och säljaren fanns i närheten, sen var det klart.

 Har både Harris och ISR som skulle kunna utrustas med dessa grejor, även en 1100EF motor finns nästan lös. Synd bara att det inte funkar att tävla med dessa cyklar, hur det än trimmas så är det svårt att hänga med en FZR eller GSXR i Formula 80-87.

 Rosa kammar, slipning 223.

Utseendefixerad

Har ni hängt här ett tag vet ni att jag anser Kawasaki vara motorcyklarnas motsvarighet till Champions taffliga försök i gnistbranschen. Bra nog så lika faktiskt: Onödigt tveksam funktion men trots det ibland nån enstaka som lyckas åka fort med bitarna, och faktiskt allt som oftast en design så lyckad att den förlåter en god del av funktionsbristerna. Men nu så, nu är en Kawa tydligen inte ens snygg längre. Gårdagens eländigt formgivna kolfiberhoj lyckas se ut som den oönskade avkomman mellan Darth Vader och en BMW knarr.  

 Nej tacka vet jag ovanstående Kawasaki, också skitful, men på ett vis och av en anledning som gör den vacker för varje motorman.

 Ödmjukt

Ett annat djur

 H1R ryktas det om att det har hittats en i Sverige den senaste tiden, tror jag vet vilken det är och den har varit känd ett par år men det kan vara en annan nyupptäckning. Det fanns även en H2R som kanske dök upp runt 1972-73, 750cc och torde vara den tidens snabbaste knarr som gick att köpa om den nu gick att just köpa, Kawasaki tillverkade den hursomhelst. Suzukis TR750 kan kanske ha något att säga till om i denna match men min vetskap i ämnet är ringa, har aldrig snöat in på dessa Flexiflyers.

I Tyskland fanns det en annan H2R än den som vi tänker på, har inte mycket gemensamt med det trippeltvåtaktaren från 1970. 300 hästar, kompressor och en design som får det mesta att se enkelt och stilfullt ut.

 Det här är den snabbaste motorcykeln som tillverkats som vem som helst med en lite halvtjock plånbok kan beställa. Tror att en har gjort strippen på under 9 sekunder med orörd motor men utrustad med förlängd sving.

Egentligen var den första H1R snabbare, kiwin Ginger Molloy kom tvåa i 500 VM 1970 (tror jag) med en slik knarr och med den nya varianten kommer man inte tvåa någonstans.

Imorgon kommer mannen från Säter vara er värd på denna webbens baksida.

Saktare än Lennart

Fick ett uppmuntrande samtal från Lennart idag, menade att det nog snart skulle gå bra och att det var inget att oroa sig för då en trippel alltid skulle vara bra bara den börjar gå bra, typ evighetsmaskin. Sen undrade han även fast han säkert visste hur fort det hade gått på Jurva och menade sen att han själv kört minst en sekund snabbare och det på den tiden då det ej var ny asfalt. Tjena mittbena både tänkte jag och sa att det var nog inte så troligt då min tro var att det ändå gick lite fort.
Ett par timmar senare plingar det till i Nokian ( skicka inte SMS till mig förövrigt, hoppas fortfarande att den flugan ska dö) med bildbevis på varvtider från 2007.
Nu är det tungt.

För att muntra upp mig åkte vi på shoppingtur till vår utmärkta järnhandlare MBM i Köping, som sålde ut lite gammalt och då allt var bättre förr så handlades det. Exempelvis 20 stycken limited edition kapskivor av den sort som har avhandlats en gång här på Nonshine för länge sedan. Även en massa andra grejor hamnade i korgen men ska ärligt säga att det fortfarande trots köpbonanzan känns tungt, skittungt som Doris skulle säga.

Haverikommisionsrapport

Trodde, var till och med säker på att rotorn till tändningen hade lossnat på BSAn men så var det inte. Kikade runt lite här och där utan att se något suspekt, skruvade sen ur stiften som alla tre var fina och med bra färg utan kladd vilket inte heller det gav något att gissa på. Ögnade sen igenom motorn samtidigt som den snurrades med hjälp av startmotorn och det verkade som att avgasventilen på den cylinder jag kallar ettan men anglofilerna benämner trean inte rörde sig alls. Av med ventillocket och där fanns felet, lös justeringsmutter med efterföljande stötstångshaveri. Borde ju gå att laga kan tyckas, då kanske den går på alla tre ordentligt och då ska det förhoppningsvis inte behöva vara så illa att det kommer vara segt att köra om Pelle på rakan som det var i Finland.

Ska nu även försöka täta de förhatliga skruvarna som inte vill vara just täta, se på bilden hur mittenpipan ser ut, blankt hör inte hemma på denna webbens avigsida.

Har även lurat ut ett annat eventuellt fel, ska ringa till öarna i morgon, det kan visa sig att mannen från Motala hade rätt och jag fel. det vore inte första gången det händer för någon av oss.

Gissa karetan

 När vi åkte över till Travemünde för ett tiotal dagar sedan hade vi sällskap på bildäck av en extrafräsig bil. Sällskapet var på väg ner till Italien för deltagning i Mille Miglia och skulle köra 120 mil dagen efter, ganska hårt faktiskt då det inte ens fanns sufflett och rutan var högre än en tändsticksask men knappast två på höjden.

 Känns trots det som om bilfolket lirar i en annan liga då deras följebil var en inte allt för gammal italienare, den såg bekväm ut.

Den blåvita var hursomhelst snygg och lät fantastiskt, du kan ju fundera på vad det är för märke på denna och hur det trots det kommer sig att den inte alls är ful. Kände till att det finns såna och tror till och med att det kan vara så att det fortfarande är en aktiv fabrik.
Var ej blyg, skryt med din vetskap.

Suomi perkele

Förra året åkte jag till min favorittävling i Jurva Finland och båda cyklarna rasade innan tävlingarna började samt att det regnade mest hela tiden.
I år var det mycket bättre då solen sken oftast men annars lika som 2015.
småHondan skar i cylindern trots eller kanske utav 5 hundradelar större spel mellan kolv och foder än rekommenderat. Med hjälp av Pelle Jordan så byttes cylindern till förra årets 250cc variant på rekordtid eftersom tiden som var avsatt för det gick åt till den alltmer trilskande BSAn.
Körde i trefemtio båda dagarna och bröt båda då frambromsen slutade antingen funka eller funkade för mycket, troligen vatten i bromsvätskan. Igår så fanns det absolut ingen broms alls efter en raka, fick lägga i ettan för att få ner farten innan sandfållan som kördes rakt igenom.
BSAn byttes det växellåda i vilket skulle vara en enkel sak enligt kunnigt folk, det var det inte. tog jättelång tid och strulade rejält, fattades även en detalj som turligt nog Morten Rygh hade med sig och lånade ut snäll som han är. Tackade för lånet genom att slå honom i racet som var blött/upptorkande, i torrt skulle jag inte haft en chans. Kom tvåa efter Ari på Manxen.
Igår så stannade det med en smäll, inte en mekanisk sån utan en som kanske sa att topplockspackningen gett upp.
Sen åkte vi hem.
Detta var trots allt en bra tävling, bra arrangerat, bra väder, fin bana och båtarna under motorerna som jag propagerat för verkade fungera finfint då det inte mig veterligen inte blev någon oljesanering alls.

Veckans slid

I takt med att den här bloggen falnar i intresse kommer de desperata åtgärderna att bli fler. Snart går det väl från veckans Brallis till Veckans slida. Å då vill jag vara först, för att försöka upprätthålla någon slags anständighet! Denna ryska mopedmotor har nämligen en underfundig variant av slidmatning. Förgasaren ansluter direkt mot vevaxeln som helt enkelt är plattfilad en liten bit av varvet, å på så sätt suger förbi lite färdigblandade färskgaser rätt in i vevhuset för vidare transport upp till förbränningsrummet. Finurligt va?
 Ödmjukt

Minns ni Lage?

Fick ett mail angående inlägget 927 sidor som man kunde hitta här på webbens baksida för ett tag sedan. Sätermannen köpte sig en bok nästan 1000 sidor tjock, och av alla hundratals personer valde han Servicemannen Lage att förevisa i bild... Lages son hörde av sig och berättade att han hittat denna blogg och sin fars bild av en slump. Lages motorintresse har bestått, motorcyklar börjar bli några år sedan men still going strong kör han ännu vid fyllda 90 bil med glädje. Någon Scramble tävling blev det aldrig men istället såväl Tillförlitlighet som Trial enligt sonen som säger sig sakna eget motorintresse.

 Intresset gick ändå vidare i släkten, Aspgren har sedan tidigt 90-tal varit ett bekant namn för den Speedway-intresserade. Bla har två av Lages släktingar kört hem juniorguld i lag tillsammans med släkt till Sätermannens egen dotter. Vi lever i en liten värld.

 Ödmjukt

Eiber

Inte min på bilden, men precis likadan. 

Fast en annan färg. Å ett annat skick. Och en annan utrustning.

Inte för att det saknas projekt direkt. Hade nog kunnat låtit bli att köpa en tandem, trots att det är roliga prylar. Hade nog kunnat låtit bli att köpa en tandemcykel trots att cyklar är prylen att ha i mina bekantskapskretsar numer. Hade nog kunnat låtit bli att köpa en tandem trots att det medföljde en Victoria påhäng. Men när en tandem med tillhörande påhäng i princip spottstyvrades bort gick det inte att låta bli.
 Mina irrfärder runt riket i tjänsten förde mig häromdagen till krokarna av Örkelljunga där denna fanns. Den visade sig närmare bestämt finnas exakt i den gamla fabrik där Nils Eiber under 1920-talet tillverkade de ca 350 stycken motorcyklar som senare alla mytomspanns tack vare att Professor Lundberger valde att tävla med en av dem.
 Se där, jag inte bara fick köpa mig ett nytt projekt, jag fick också träffa en trevlig prick, lära mig lite historia och insupa atmosfären av ett stycke klassisk mark. Handla mer roliga saker, det är bra på alla vis.

En betydligt mer känd hoj från Eiberfabriken.

 Ödmjukt

Mot moderslandet

 Motorn ihop, olja ihälld.

 Motorfäste ihop, motor på plats, motor startad, motor lät fint.

Ny klass nya färger

 Engelskt paket ankom vid lunch.

Innehåll en Quaife till BSAn, ska monteras i depån i morgon.
Nu ska det provköras Honda samt åkas mot Kapellskär.

Racerbana, typ

 Att köra Fischereihafenrennen innebar något nytt, att fara runt på en racerbana är en sak men som här bland husen på asfalt som tusentals långtradare har knöglat till så att förgasarna slutar fungera och flödar över av allt skakande. Motorcykeln drog ungefär två liter på tre varv vilket ger ca tre per mil, båda dagarna hade det tankats för lite.

 Sen var det det där med bromspunkter, normalt så kan en se kurvan lätt, där gräset börjar slutar bana typ. Här så skulle det svängas i ett vägskäl, eller mot en vägg av halmbalar, bromsade för sent hela tiden i början, inte förrän sista racet så fick jag till det med den saken.

 Halmbalarna var förövrigt skrämmande, de är inte alls mjuka och fluffiga, de snabba körde med väldigt liten marginal mot dessa på utgångarna, själv fegade jag ur av sunt förnuft och körde således inte så fort.

 Nåväl, efter söndagens fiasko med BSAns växellådsras och alldeles för lite körning pga regn och rödflaggat så startade jag som 10 på gridden, låg åtta då jag bröt då cykeln gick illa. Analysen sa att choken hade kommit på under en av de hårigare inbromsningarna vilket fixades till dagen efter, även 2-3 liter mer soppa hälldes i tanken.

Race två som bilderna är tagna ifrån gick bättre lyckades nästan hänga med trean och fyran på de två första varven men backade av på farten, igen ett förnuftsbeslut, kom femma med hackande motor.

 Bilden nedan är från startrakan, visste vilket brunnslock som det skulle bromsas vid men det var lättare i teorin, , fullt sjå med att hålla i sig då hejdarna anbringas, sen att börja räkna brunnar samtidigt gick över min förmåga. Denna bromsning och i stort sett alla andra så är bakhjulet i luften halva tiden, guppen i vägen skickar upp det hela tiden samtidigt som gaffeln bottnar. Konstigt nog så vande jag mig med detta, tror faktiskt att jag lärde mig mer på denna helg om racing än vad som jag lärt mig de senaste tio åren, ska fundera lite på att köra igen sen i vinter.

Slutligen så måste chikanerna avhandlas, den snabbaste av dessa flögs det i, vet inte hur mycket er bloggare svävade men det kändes som om markkontakten tog slut då och då. Sättet att åka igenom första chikanen var alltså att broms hårt in i den, vinkla lite åt höger, sen vänster samtidigt som det gasades fullt för att sen flyga igen sista högerknicken, fränt, javisst om en bara skulle vågat ordentligt.

 Kan inte rekommendera någon att åka denna tävling, det är ett beslut som en får ta själv, kan hända att det återkoms.

Windzentrum Bremerhaven

 Min teamkamrat Micke hade inte trivts i Bremerhaven då hans aversion mot blåst inte är liten, brukar inte själv tycka det är så farligt med lite vind men här handlade det inte om lite vind.

På nätterna haglade det men för det mesta var det torrt på dagarna, bilden ovan visar hur det ser ut men det visar inte hur gropig asfalten är, mer om det en annan dag.

 Tror att vi turligt nog hittade det minst blåsiga stället som kunde hittas trots att det var hav åt andra sidan. Det fanns sammanlagt 4 stycken olika fahrerlager eller depåer som vi säger här för det heter det ju.

Innan race fick det åkas på kajen ca 200 meter, en som åkte mer var hen på Ducatin, observera att det av mig bannlysta ordet på denna webbens avigsida används men detta är undantaget. den rödhåriga personen hade säkert D-kupor i BHn, 1,90 lång och vad det såg ut som en drule i den röda tajta overallen med tofsar och nylonstrumpbyxorna som hade gjort Tommy och Annikas pappa avis. Välkommen till Tyskland.

 Mycket folk var det, räknade på hur många som gick på bron och kom fram till att det rörde sig om att kanske 70-80 personer gick över den varje minut, alltså kanske 3-4000 i timmen. Vet inte åskådarsiffrorna men 20000 besökare känns inte otroligt.

 Bästa maten åts hos Svineriet, öl fanns överallt, kaffet var kasst.

Ska skriva lite om racingen i morgon, det var annorlunda mot hemma minst sagt.
Under tiden kan ni kika in på http://grogger.blogspot.se/ där det finns mer att läsa om resan, vill redan nu tacka Grogg för hjälpen, hade varit svårt och trist utan dig.