Att köra Fischereihafenrennen innebar något nytt, att fara runt på en racerbana är en sak men som här bland husen på asfalt som tusentals långtradare har knöglat till så att förgasarna slutar fungera och flödar över av allt skakande. Motorcykeln drog ungefär två liter på tre varv vilket ger ca tre per mil, båda dagarna hade det tankats för lite.
Sen var det det där med bromspunkter, normalt så kan en se kurvan lätt, där gräset börjar slutar bana typ. Här så skulle det svängas i ett vägskäl, eller mot en vägg av halmbalar, bromsade för sent hela tiden i början, inte förrän sista racet så fick jag till det med den saken.
Halmbalarna var förövrigt skrämmande, de är inte alls mjuka och fluffiga, de snabba körde med väldigt liten marginal mot dessa på utgångarna, själv fegade jag ur av sunt förnuft och körde således inte så fort.
Nåväl, efter söndagens fiasko med BSAns växellådsras och alldeles för lite körning pga regn och rödflaggat så startade jag som 10 på gridden, låg åtta då jag bröt då cykeln gick illa. Analysen sa att choken hade kommit på under en av de hårigare inbromsningarna vilket fixades till dagen efter, även 2-3 liter mer soppa hälldes i tanken.
Race två som bilderna är tagna ifrån gick bättre lyckades nästan hänga med trean och fyran på de två första varven men backade av på farten, igen ett förnuftsbeslut, kom femma med hackande motor.
Bilden nedan är från startrakan, visste vilket brunnslock som det skulle bromsas vid men det var lättare i teorin, , fullt sjå med att hålla i sig då hejdarna anbringas, sen att börja räkna brunnar samtidigt gick över min förmåga. Denna bromsning och i stort sett alla andra så är bakhjulet i luften halva tiden, guppen i vägen skickar upp det hela tiden samtidigt som gaffeln bottnar. Konstigt nog så vande jag mig med detta, tror faktiskt att jag lärde mig mer på denna helg om racing än vad som jag lärt mig de senaste tio åren, ska fundera lite på att köra igen sen i vinter.
Slutligen så måste chikanerna avhandlas, den snabbaste av dessa flögs det i, vet inte hur mycket er bloggare svävade men det kändes som om markkontakten tog slut då och då. Sättet att åka igenom första chikanen var alltså att broms hårt in i den, vinkla lite åt höger, sen vänster samtidigt som det gasades fullt för att sen flyga igen sista högerknicken, fränt, javisst om en bara skulle vågat ordentligt.
Kan inte rekommendera någon att åka denna tävling, det är ett beslut som en får ta själv, kan hända att det återkoms.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar