Efter år av letande så hände det äntligen, hittade en som inte var helt sönderrostad eller vilket verkar vara lika vanligt nästan, söndermodifierad. 1965 köptes den in av civilförsvaret i Västerås och den verkar ha klarat de femtiotvå år som gått sen dess skapligt.
Från början var det en Landrover som söktes men där var det ett ganska stort ekonomiskt hinder, de bra är dyra.
Det fick alltså bli Volvo och denna som hittades i Smedjebacken verkade fin så en tur dit togs. När vi väl kom fram startade inte bilen men efter en kvarts mekande hoppade den till slut igång, ingen bra start för säljaren. Bilen gick inte bra så rejäl prutning gjordes och sen endast nio mil hem i en terrängbil som fungerade bra upp till 20 km/h , hackade sig sen upp till cirka 70 innan den nästan fungerade vid 80.
Mekade vid hemkomst lite tändning med den, ställde brytare, tändning, lödde dit en jordsladd och vips funka den som den nog ska.
Kunde dock inte tro hur kul det vara att köra en sån här, har inte gjort lumpen i Sverige och har ingen erfarenhet av dem. Har redan kört fast med den, ska hämta den imorgon, då kan vinschen testas, det blir spännande.
Sällan som något är riktigt roligt, sådär som när man var barn, det här var dock det, undrar hur kul det skulle vara om man var tolv, Stella sa att det var det roligaste hon gjort efter en skumpig tur på åkern med henne bakom ratten.
