Italien

 Har funderat lite på Italien de senaste dagarna, om en flyttar till en liten by i Moliseregionen och startar en verksamhet får man bidrag, 700 euro i månaden under tre år.

 Det vore något det, synd att en har det så bra här hemma i Gisslarbo annars skulle vi dra direkt. Tänk en motor- och cykelverkstad i en liten bergsby där inga kunder kommer och stör.

Och när det inte finns annat att pyssla med skulle vi leta motorcyklar som exempelvis Moto Morinis, de är bra snygga.

Moto Morini ?

 Vet inte vad som har handlats, gissar på ca 1956 och 175 kubik.

 Köpte den i stort sett osedd, hade noterat den på Eskilstunamarknaden men inte mer än att tanken slog mig att Moto Morini är fint. Sen kollades det vidare på annat.

 Pratade sen ett par dagar med en väl bekant som hjälpt Pjotr som sålde den med språket och så var den mitt i allt min.

Exakt modell är svårt, med en enorm tur är det en Settobello men en sån som jag har inte tur, en sån som jag brukar mest sitta mellan näven och väggen.

Västeråsmarknaden

Förhoppningarna då man åker till inomhusmarknader brukar ej vara höga och tyvärr  så brukar det vara så att det visar sig att det är vist att inte hoppas för mycket.

 Gjorde ändock ett fynd i form av ca 30 st Classic Racer tidningar från 80-talet i bra skick för 100kr, hade kunnat slanta femdubbelt för dessa.

 Utöver tröjor, korvar, godis, poslinspottor och modellbilar det var det mest nya mopeddelar till gamla svenska/svensksålda mopeder. För ett par år sedan fanns det 2-3 stycken som sålde slika varor, nu kändes det som att det var tio stånd, begagnade delar var det sämre med.

 Mopparna på bilderna är ej svenska även om säljaren vill sälja dem i Sverige. Racermopparna vet jag ej vad de var syftade för men en viss charm hade de. Gröngula Guazzonin hade fräck färgsättning och fräsig frambroms, Motomracern river knappast i som en björn när trean slås i en men vem vet, båda hade förövrigt hastighetsmätare.
Moto Morinin är en 125cc, fanns svenska papper på den och skulle nog vara en bra början på en romans med Italien och dess motorcykelindustri, fanns än en Corsarino hos annan nasare, de är extrafina, vågade inte fråga om pris. Om den hade kostat under 10 000 hade jag blivit ännu fattigare.

Garelli är klassiskt märke, gjorde mycket fina racers på tjugotalet och åttiotalet, åren emellan kanske de vilade.

Lektyr

Moto Morini faschinerar, skaffade lite litteratur om märket så min törst av nyfikenhet ska släckas. Tyvärr var båda böckerna ganska knastriga och trista så detta gav inte mersmak. Mick Walkers bok trodde jag på då hans böcker brukar vara läsvärda men i detta fall gav de inte så mycket gällande V-twinnarna, hela historien om märket finns där men just söks det efter trimtips. Specialarna lyste med sin frånvaro.
 Performance Portfolio är egentligen ett antal tester som sammansatts i en bok, blir lite enahanda att läsa samma sak om och om igen. Slående är att de som skriver artiklarna är överlag mycket positiva angående 3½ modellen men 500an är de inte så entusiastiska över. Den 250 som jag har är en nertagen 350 med 239cc vilket gör att den passligt hamnade under en skattegräns på 240cc som fanns i Frankrike. Priset på en C2 var rejält tilltaget, man fick en avsevärt vassare hoj för nästan halva priset om en Yamaha RD 250 eller Suzuki GT 250. Men som en Walker skriver så skulle man inte se det på det sättet utan känslan och körglädjen måste inräknas i affären, sen jämför han med att Harley Davidson inte säljer för att de är bra eller billiga utan att det är ett känslomässigt köp. Moto Morinin var åtminstone bra. Måste även ge den nyss hädangångna mr Walker en eloge för utseendet på omslaget, toppklass.

1972

Efter lite efterforskningar så visade det sig att det visst fanns Moto Morini 3½ 1972 så det ska inte vara omöjligt att klassa in den i classic racing. Fabriken satsade på ett modulsystem där de mesta bitarna skulle passa på de flesta modellerna med så lite delar som möjligt. Fanns t ex encylindriga halva V2or på 125 eller 175cc, de lyckades få till ett helt sortiment med cyklar från 125 till 500 med samma toppar, cylindrar, växellådor osv. Smartex det där, innebär även att den hoj som jag har har lika block som en 1972 3½ och då går den in i reglementet även fast den är från början av åttiotalet. Andra bra saker är att en trefemti väger 125 kg i gattrim och en C2 är lite lättare, torrkoppling har den med samt det ska finnas en extra finfin kam att tillgå som ger massor med effekt. Det roligaste med nya byggen är att bygga dem i skallen. Puchen är ett bra exempel.

Moto Martin mani

Efter att ha varit på mässan i fyra dagar är min lekamen och likaså min knopp trött. Har ändå varit roligt att vara med på ett evenemang som detta och att träffa människor som aldrig har träffats förr. Många kunder från Spinnin´Wheel har varit förbi och hälsat och även läsare av denna blogg. Vill tacka för den uppskattning vi fick av er för bygget samt personligen för berömmet angånde denna blogg.
Det verkar dock finnas en kategori människor som är överlägsna i antal nämligen Moto Martin ägarna. Det var som en aldrig sinande ström av ägare eller framförallt före detta innehavare till dessa tingestar. Statistiskt sett borde det vara en av de vanligaste hojarna i detta rike, kan det verkligen vara så.

Bastardbygge = Blandknarr

Det dyker upp nya problem som hela tiden ska lösas, den gamla bakfälgen var krokig och fräsigare fälgar från KTM hittades. Drevhållare hittades dock inte men då en större MC-skrot ingår i min utrustning så letades det snabbt fram ett surrogat. Hållare samt gummin kommer från Kawasaki KLE600 från åttiotalet och passar nu bra efter lite övertalning från Martinsvarven.
Som ni kan se på bilden används endast den senaste digitala tekniken vid nykontruktion.