Så om du orkar läsa lite mer text än vanligt och även en text som lagts mer omsorg på så varsågod.
Praktikant, Pryo, Prao eller kalla det vad du vill
Var på en av mina döttrars föräldramöte för någon månad sen,
då hon börjat sjuan så handlade det mycket om Pryo eller Prao som de flesta av
oss känner till det som. Nu hette det varken det ena eller andra utan något med
arbetsförberedande ditten och datten och SYOn som inte alls ville kallas SYO
utan Studie- och Yrkesvägledare, (SYV?), det var noga med titlarna.
Annat som var noga är reglerna, vad barnen fick göra på sin
PRAO var enkla och få men reglementet för vad de inte fick var desto mera
fylligt. Min tolkning av det hela var att om eleven absolut inte på något sätt
deltog i arbetet, iklädd brandsäker dräkt med tillhörande hjälm, gasmask,
skyddsglasögon, knä och armbågsskydd, gummihandskar samt hörselproppar så inte
en eventuell svordom från någon vuxen skulle kunna uppfattas av praktikanten så
kanske det skulle kunna vara en lämplig tillräckligt säker placering.
Då jag blivit erbjuden en praktikantplats som krönikör på
denna sida i Classic Bike under den tiden det kommer ta att leta upp en mer
lämplig krönikör än mig så kan en undra hur mycket skyddskläder som erbjuds för
en medelåldersman från Kolsva. Har läst krönikor hela mitt liv, läste Jan Leeks
i Bike redan som tioåring, enkom av hans produktion borde långt över 100 plöjts
igenom.
Av de 3-400 som publicerats i denna tidning så har få
missats du väljer säkert likt mig vilken av kåsörerna som läses först i ett
nytt nummer av Classic Bike, den som skriver intressantast, roligast eller
kanske berör just ditt eller mitt sinne för vad som är bra och på något
underligt vis lyckas med det konststycket var gång.
Vet att min egen uppfattning av författarna på dessa sidor
har i mångt och mycket bildat mig en uppfattning om hur de är som människor,
vad och hur de tänker, om de är intressanta eller inte osv. Vet även att det
oftast inte varit så att mina illusioner stämt med verkligheten efter att ha
träffat och till och med blivit vän med flera av de krönikörer som lästs under
hela halva mitt liv. Har uppfattat en del som dryga och fått motsatsen bevisad,
andra som o- eller kunniga, trista har visats sig vara roliga osv.
Kommer under ett begränsat antal nummer skriva krönikor här
som till största del handlar om vår satsning på att vinna European Classic
Endurance serien. Det blir lägesrapporter om byggandet av två stycken
ISR-racers med Kawasaki Z900 motorer, trimmandet av dem för att försöka skapa
en kompromiss av tillförlitlighet och prestanda. Har under flera säsonger
tävlat med min Peckett & McNab som är bestyckad men Suzuki GS1000 motor i
nordisk Classic Racing, tror i min enfald att det som vi har lärt oss under
åren ska kunna appliceras på Kawasakimotorn och ISR chassit men ännu bättre.
Peckett Suzukin är kanske den mest framgångsrika cykeln i de senaste årens skandinaviska
Classic Racing alla klasser inräknade i alla fall i de klasser som använder
mönstrade däck. Har inte kört alla tävlingar men av de som körts är
vinstprocenten ca åttio och endast ett heat av nästan trettio har brutits och
då på grund av vurpa.
Varför då inte fortsätta med den bevisat väl fungerande
cykeln som inte bara fungerat väl för mig utan även i internationella
sammanhang där till exempel Peter Lindén kör med P&M ram och Suzukimotor
eller Team Alfs som oftast är snabbast men sällan kommer i mål med Kawasaki
mellan ramrören. Varför istället hoppa på en relativt oprövad kombo som
historiskt sett levererat ytterst lite resultat. Det kan en undra men svaret är
Sverige, kalla det nationalism om du vill, eller patriotism kanske men visst
blir det fränt att dyka upp med en svensk racermotorcykel i Europa. Att göra
något annorlunda, se om det går nu det som inte fungerade 1981.
En annan stor anledning är Acke, Acke Rising. Lärde känna
honom för ett par år sedan och han var då likt de tidigare nämnda krönikörerna
en man som jag trodde mig veta lite om efter att ha läst ett otal reportage om
hans bromsar, cyklar och även om Ackes själv. Min uppfattning var redan från
början positiv om honom men verkligheten visade att jag hade haft fel, att vara
lite positiv gällande den mannen är en klar feltolkning.
Att hitta en bättre och härligare människa än herr Rising
går säkert, fast det blir svårt. Sen har han lovat hjälpa till och bättre hjälp
blir svårt att hitta.
Nu blir min uppgift som Praokrönikör att försöka skapa
en illusion om min egen förträfflighet, kunnighet, kvickhet, intressanthet,
smarthet, trevlighet och massor med fler heter som har positiv klang.
Verkligheten kanske inte dock är lika skönmålad så bli inte besviken om den du
träffar i den samma vid något tillfälle är en dryg jävel som visar sig vara
mig.
Måväl
Thomas Grandell, med skyddshjälm på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar