lördag 31 oktober 2015

Megola



 Har sagt det förr: Det är nått med framhjulsdrivna hojar som tilltalar mig. Megolan är antagligen den mest kända av dessa. Inte alls en osnygg maskin, inte heller en ointressant maskin rent tekniskt med 640 cc stjärnmotor i hjulet... Dubbla tankar, en stor i ramen som med tyngdkraftens hjälp fyller den lilla på framgaffeln är inte på långa vägar en så smart lösning som Falukorvsringsformad slang i framhjulet, prima fint att kunna laga punkan utan att ta av hjulet!
 Avsaknad av såväl växlar som koppling tyder på skapligt vrid och intressant kökörning... Å dessutom är den tydligen raskast på rakan, säkrast i kurvan o bäst i lutningen.


 Ödmjukt

fredag 30 oktober 2015

Par i SOH

Sune Olsson Hedemora. Den unge Sune började tidigt 50-tal sin karriär på en Puch, gick snart över till HVA och körde på sådana bla ett o annat ISDT med den äran. Sent 50-tal började det smidas på ombyggnadsdelar till Silverpilens fjädring i verkstaden i Grådö (av vissa ansett som den svenska civilisationens vagga) definitivt stället där vaggramar snart skulle skapas.


För, som vanligt när dalmasar är inblandade, blev det så bra att det ledde till ytterligare framgångar. Enligt sägnen ska telefonen ha ringt redan samma kväll som det första kompletta chassiet (1961) testades i skarpt läge på något race i närheten. Matchless, AJS, BSA, Triumph, ESO och Hedlund är stabila puffror som monterats i SOH chassiena genom åren. Bengt Åberg får väl sägas vara en av de stabila chaufförer som ingått i "stallet". Ett tag fanns även planer på att tillsammans med Hedlund kränga mer eller mindre kompletta cyklar, dessa idéer "förstördes" dock av ett gäng ylande tvåtaktares intåg i crossen...
Den vackra röda cykeln här nedan är Fabrikör Sunes egen tjänstecykel, eftersom "fabriken" ännu håller igång behövs en sådan. Den vackra svarta cykeln hade Sätermannen glädjen att få provköra härförleden, pigg enstånka i ett lätt, stabilt chassie är i alla tider helt rätt!


 Ödmjukt


torsdag 29 oktober 2015

Ursäkt

Kunde använt den lösa tråden om schweizaren Rudi till ett intressant inlägg om Sivagnsracing. Kunde blivit ett inlägg om Cresent/Monarks trepipiga båtmotor, den som inte bara drev Rudis vagn utan även en svensk solocykel(!) Kunde handlat om udda, fräna racebussar. Kunde blivit ett seriöst och genusdifferensraderande inlägg om kvinnor inom racing. Men allt det hade ändå bara mynnat i en ursäkt att få visa förra veckans brallis bakifrån.

Ynf

onsdag 28 oktober 2015

Outsiders



Listar ett par cyklar som inte är vana att hamna på listor. Ändock skulle jag vilja påstå att dessa outsiders i topptiolistsammanhang har, väsentligt, förändrat reglerna för framtiden. ESO kom redan tidigt 50-tal med en komplett Speedwaycykel (dock han det bli 60-tal innan den slog) På den här tiden var rundbana en riktigt stor grej, så visserligen hade du många duktiga rambyggare att köpa byggstenarna av, men ändå, helt plötsligt kunde du vara med o leka på allvar med förartalang (o lite slantar förstås) som din enda tillgång. Rakt över disk färdiga tävlingscyklar blev småningom vardag, vill nog hävda att denna var en föregångare.


Honda Monkeybike var inte den första lilla motorcykeln, redan mycket tidigt 1900-tal gjorde nån en skoterns föregångare i halvskala. Men när Monkeyn dök upp i sin första skepnad 1961 blev det också den första "leksaksmotorcykeln" tillverkad på ett löpande band. Om den gjordes för barn eller vuxna med barnasinnet i behåll är än i denna dag lite oklart... Funkar hur som bra för pojkar oavsett ålder! Min teori är att denna modell lade grunden för såväl knattecrossen i alla sina olika varianter som den flodvåg av kinesiska lekfordon vi översköljs av idag.

 Ödmjukt

tisdag 27 oktober 2015

Sprit



Min enpetare har nu testats på E85, med Castrol R40 som groggvirke blev både färg, lukt, smak och smörjegenskaper utsökta. Kanske borde jag inte blivit förvånad när den svarade på spriten på samma sätt som en människa: Lite trög start, behövde en snaps för att komma igång, när det väl tagit sig blev den snart högljudd och ville ha mer, när den fick mer blev den också mer högljudd och suktade efter ännu mer. Strax var den på gång, lättretad, uppe i varv och krävde än mer. Irriterat och otrevligt skrek den efter ännu mer, mer! Snart väsnades och uppförde den sig på ett sätt som var nästintill skrämmande, skrek och levde om. Hotfullt tog den helt enkelt saken i egna händer, vevade upp munstycket tills nålen satt och skramlade utanför gängan och gapade girigt i sig av rusdrycken. Beteendet var gränslöst och oacceptabelt. Aldrig förr har en kall enpetare varvat mer än så. Men precis likt människan kom den också lindrigare undan sviterna än den förtjänade, allt höll ihop.
 Efter att hissat nålen till max och bänt isär stiftgapet (?) fick jag den, om inte trivsamt salongsberusad, så åtminstone att uppföra sig så pass att risken för ett omhändertagande enligt Lagen Om Berusade inte var överhängande. Spännande.

 Ödmjukt

måndag 26 oktober 2015

RD 350 LC



 Att det finns en generationsklyfta mellan Skrotbaronen och Sätermannen har redan visats. Kanske är det den som gör att han missar en av mina toppkandidater på sin lista? RD 350 LC var långt ifrån den första tvåtaktscykeln på marknaden. Små, billiga transportmedel med enkel tvåtaktsmotor hade redan funnits huuur många som helst. Extrema, snabba, komplicerade tvåtaktsraketer hade också funnits i antal. Men den första cykel som var enkel, pålitlig, snabb, busig, multisäljande och drevs av en tvåtaktsmotor kom när Yamaha presenterade sin RD 350 LC.
 I en tid när begreppet radhusbiker myntades å folk trodde att motorcykeln var ett fordon avsett för billig pendling kom RDn och visade in oss på den rätta vägen igen, hoj åker man för att det är kul! Folk som aldrig åkt hoj, folk som trimmade sönder hojar, folk som uppskattade teknik, folk som kunde köra hoj, folk som hade racingambitioner, folk som aldrig borde åkt hoj, alla köpte/stal de en RD 350.
 En enhetsracingklass instiftades. Cykelns vidareutveckling tillverkades på licens i Brasilien nästan tio år efter sin "död". RDn kan nog sägas ligga till grund för att vi fick en era, tyvärr nu utdöd, av roliga, avancerade och allt annat än "förnuftiga" tvåtaktare på våra vägar (RGV, TZ, RS osv). Motorn tillverkades för annat bruk (Banshee) till 2012, alltså drygt trettio år efter debuten. Dessa kvalifikationer borde borga för en plats på listan.
 Det främsta argumentet är dock från den tid det begav sig och kommer av smeknamnet, "Tussilago" (först i diket på vårarna): Har du inte vurpat en RD är du ingen knutte.

 Ödmjukt

söndag 25 oktober 2015

Tio i topp

Har funderat en stund på detta och här är min topplista på vilka motorcyklar jag tycker har haft störst betydelse i historien. Har säkert glömt många och skulle kanske haft med några andra men här är de, ettan, tvåan och trean är i ordning och de efter hamnar alla på plats 4-13.

Honda CB 750
Här kan det pratas om före och efter, satte grunden för den japanska dominansen samt även sista spiken i kistan för engelsmännen.

Suzuki GSXR750
Här är det också före och efter, Yamaha släppte sin FZ750 samma år, den vägde 40 kilo mer. Suzukin var nog det närmaste en racer som någonsin kommit ut ur en fabrik i mängd. I lilla Finspång fanns det flera stycken och så var det nog överallt.

Triumph Speed Twin
Edward Turners konstruktion från den senare hälften av trettiotalet var förebilden för den största delen av den engelska motorcykelindustrin. I stort sett alla stora märken hade en parallelltwin i produktion ett par år efter kriget, mer eller mindre bra. Tyvärr kunde inte samma industri gå vidare med nya idéer utan dog en efter en på sextio och sjuttiotalet.

Yamaha FZR 1000
Nästan trettio år senare ser en snabb motorcykel i stort sett likadan ut.

DKW RT 125
Har satt flera kontinenter på hjul i olika skepnader, när Tyskland förlorade kriget blev konstruktionen allmän egendom, BSA Bantam, Moto Morini, Harley Davidson, Yamaha och säkert många fler gjorde egna varianter.

Vincent 1000 cc
Mäktigaste motorn i fartigaste hojen, var överlägset snabbaste produktionshoj från 1948 fram till Kawasaki Z1

Honda Cub
Likt RT125 så satte den hjulen i rullning, världens mest sålda motorcykel.

Yamaha XT 500
Offroad

Yamaha TD TR TZ
Bästa racerhojen, privatförare kunde vinna VM-lopp och hela VM med en cykel som gick att beställa hos din lokala Yamahaåterförsäljare för en summa pengar som inte var oöverstigligt hög.

Rondine 500 cc
Som en FZR 1000 men 50 år äldre, MV Agusta och Gileras fyror är varianter av Rondine men den hade även kompressor.

BMW R32 1923
Boxer, kardan, svart med vit randning, 92 år senare finns det fortfarande BMW som har samma grundkoncept.

Steve McQueens Husqvarna
Gissar att alla ville ha en cross efter filmen On any Sunday, startade en våg som fortfarande rullar.

Vespa
Se Honda Cub och DKW RT125 men lägg till Italien så det blir design och flärd i ekvationen. Olika sorters scootrar dominerar trafiken fortfarande på vitt skilda platser i världen men gemensamt är att Vespa är urfadern. 

Harley Davidsson Knucklehead
1936 tror jag den kom och var då toppmodern, har sedan efter det uppdaterats fyra gånger (Panna, Spade, Evo, Dubbelkam), inte längre modern men alltid med i försäljningsstatistiken, mångas dröm.

Men den viktigaste är förstås den första du åkte på antingen du körde själv eller satt på tanken framför farsan och skrek fortare, fortare kanske en Suzuki T250 eller vadsomhelst.

Gör nu en egen lista och lägg den under kommentarer, behöver inte vara så många cyklar, kan räcka med en men motivera valet. Har lagt mycket tanke på detta så ge mig lite tillbaka nu.

lördag 24 oktober 2015

Väggen

 Som alla vet så är det svåraste med att bygga ett hus att montera sista listen, allt annat är enkelt. Nu har det inte byggts ett hus men en verkstad som en vägg aldrig blev klar i men nu är det ordnat.
 Först klistrades två halva biffätare upp för att hålla koll på verksamheten, efter det lite överbliven tapet och lister runt fönstrena samt en bräda så krukväxterna får en plats i verkligheten.
 Hyllor och ljusskyltar ökade trivseln ytterligare. Försökte hitta fina grunkor att plocka in på planen men det var svårare än det troddes. Pokalen är lite speciell, min första seger och även det största priset, vann i Riga 1997 inför tiotusentals åskådare så den kan få stå framme. 
Du vet säkert hur det känns, det där att äntligen få det gjort det som skulle ha fixats för längesen, skönt men ändå lite dumt att det inte ordnats tidigare..

fredag 23 oktober 2015

Solsken

Det var fint väder för att travestera på skivan från 1994. Det innebar provkörning ab FZR1000 1989 samt Rickman från 1977. Slutsatsen blev att Yamahan var bekväm och snabb men den 12 år äldre engelska knarren var snabbare även om den inte var fullt lika komfortabel.
Fick fart på Kawasakisnurran efter lite arbete, Mikuni smoothbore har en tendens att sätta igen sig i hålen bakåt, de där som en inte vet vad de är till för. Spenderade en helg förra året på Karlskoga med problemet på Pecketten samt även en helg i år med samma innan det löste sig, sammanlagt fyra dagars intensiv problemlösning innan orsaken koms på. Turligt nog visstes det att det kunde vara felet på Rickmannens motor så denna gång gick det fort att hitta felet, tryckluft och bromsrengörning fixade biffen.
Om den gick fort och drog hårt? Den FZR som provades samtidigt kändes hursomhelst lite lam.





torsdag 22 oktober 2015

EXUP

På tal om ventiler så har det meckats femventilare idag, eller tjugo sammanlagt på fyra cylindrar. FZR 1000 var en bomb när den kom 1987 och var avsevärt mycket snabbare på ett varv runt en bana än oppositionen. Själv så skulle jag sätta den som kanske trea på listan över de tekniskt viktigaste motorcyklarna genom tiderna eller i alla fall topp fem. Konceptet med en vattenkyld rak fyra i en balkram håller ännu nästan trettio år senare, kolla på Rossis M1 eller Sykes ZX10 om du tycker det är fel av mig.

1989 kom efterföljaren men blev aldrig samma hit, den var dyr och gick inte speciellt mycket fortare. Om föregångaren var som GNR så var efterföljaren mer Metallica, kanske lika bra men aldrig lika hårt utan mer sofistikerat. Samma cykel ansågs vara en sporttourer vid nästa modellbyte 1991.
Priset som var högt ihop med lanseringen av den troligtvis långsammare men nya modellen av GSX1100R gör att dessa är ovanlingar. 
Att priset var högt kan en förstå, mycket fina detaljer, syna exempelvis ram och sving eller den vita lacken som har en lyster som troligtvis var fantastisk som ny. 
 EXUP var även det en nyhet för året, eftersom den gjorde nytta i mellanregistret så ansåg nog de flesta knuttar då som nu att det var onödig pryl. Vet inte om det berodde på patenträttigheter eller annat för Honda och de andra fick inte dit samma ventil förrän i början av detta sekel. Exupventilen kan sägas bygga om avgassystemet från 4-2-1 till rent 4-1 när det varvas mera. Kakan kan både has och ätas. 
En sak som inte blev bra på den första modellen och knappt heller på andra är växellådan, har jobbat ett flertal timmar med denna knarr idag för att kunna prova om tvåan håller i läget på fullt pådrag. Sen när det är kollat vilket tar ett par sekunder kan den skrotas.

Vilka cyklar tror du är de viktigaste två modellerna enligt mig med tanke på att denna skulle komma trea eller sämre, vilka tycker du. tran, fyran, femman osv är svårare att rangordna.

onsdag 21 oktober 2015

Quattro Valvole

Rudge var först med att sälja motorcyklar med fyrventilsteknik i mängd. Vet inte hur många Ricardo Triumph som tillverkades men knappast något större antal.
Vem som var först vets det lite ( eller mycket) om men racerbilar på tiotalet och tidigare hade fyrcylindriga motorer på 10 - 15 liter som nog hade minst fyra ventiler per cylle, krävdes liksom ett sånt arrangemang med en cylinderdiameter på 2 dm. Bugatti byggde många racerbilar med samma teknik efter första världskriget, även Bentley och Alfa höll på med framgång då.
Peugeot hade fyrventilade racerknarrar redan runt 1914, parallelltwin med överliggande kammar, den motorn är nog det mest avancerade som byggdes innan kompressorer började användas på trettiotalet. Indian kanske var något år före det med boardtrackmotor fast jämfört med Pegasnurran var det som en gräsklipparmotor gällande teknik.
När det gäller standardmotorer som inte satt i tävlingsfordon, båtar eller flygplan var det nog endast Rudge som byggde fyrventilat. Dusenberg, Rolls Royce, Mercedes K, Offenhauser och liknande kan nog inte räknas in bland standardmodeller.
Finns även lite andra udda varianter, exempelvis Wanderer, Ariel, Excelsior och kanske BSA som testade och övergav konceptet.
Enligt mig så är Rudge den enda firman som byggde och utvecklade fyrventilare mer än som en parantes, en enstaka konstruktion som inte var speciellt bra, när fabriken slogs igen 1939 så gick det 33 år innan en annan tillverkare fortsatte där de slutade. Sen att det kanske byggdes massor med olika motorer under tiden emellan så var det ingen av dessa som byggdes massor av. Troligen ingen i fler än 20-30 ex, Ford DFV kanske fler.
 Här är bilderna som efterfrågades, Rudge 1932.
 Sen har det även gjorts 5 och 6-ventilade varianter men de har nog mest varit en gimmick för att sälja inte sämre men heller inte bättre. Yamaha gav upp konceptet efter över 20 framgångsrika år och skippade slutligen den tredje insugsventilen på R1 2007.
Hondas åttaventilare med ovala kolvar kan nog endast ses som ett stort fiasko. De byggde slutligen en produktionsmodell men i begränsad upplaga och med ett pris så att ingen skulle komma på tanken att använda den i större utsträckning, alla har i stort sett hamnat på samlarhyllan. Tvivlar på att den skulle fungera ett helt år om den kördes som en vanlig Fireblade med bankörningar, åka till jobbet var dag, semester till Ringen med ett par timmars hård autobahnkörning osv. En annan tillverkare hade svalt förtreten av att ha misslyckats och gjort som Suzuki sägs ska ha gjort med vankeläventyret, sänkt hela produktionsapparaten i havet och gått vidare.

tisdag 20 oktober 2015

Tändande gnistan

Jobbar mest med annat, demontering, säljning och sånt, har inte så mycket att berätta. Gjorde ett jobb som sällan görs i helgen dock.  
 Startade en Rudge från 1932 men innan det small i rören var det ganska mycket annat som fick ordnas. Stift saknades bland annat och då endast NGK hittades och de inte hade varit till mer hjälp än att ställa till med förtret så fick en annan lösning hittas på. Trots att det säkert finns över tusen tändstift i min ägo så var bristen på slika med 18mm gänga besvärande men hittade slutligen en låda Fordstift. De har som all vet konisk tätning som inte funkar i Rudgetoppar så det fick justeras i Martinsvarven. Just detta med att svarva stift känns lite lustigt men det ordnade sig, startade fint.

måndag 19 oktober 2015

Veckans Brallis

Här kommer en riktig goding för er sidovagnsfetischister fast i just detta fall räcker det med att uppskatta en bra bild på en snygg brutta. Kan vara den mest kända burkslaven inom racingen, kanske finns någon tysk som är ännu kändigare men vem bryr sig när Dane Rowe finns att kika på. Ska visst även ha varit och fortfarande är en klipsk en.


Hade och har ihop det med schweizaren Rudi som inte tänkte inom ramarna, knåpade ihop Monarks oortodoxa 500 cc racer och även denna ultrafräna racebuss som jag tror byggdes på ett Citroen DS chassi, trehjulingen är fin den med.
 

söndag 18 oktober 2015

Fel

Gissar att du nu är hemskt nyfiken om hur det var, puttade alla himlens änglar på, blev bloggarn skraj av det oerhörda draget, drog den hårt och bryskt. Svaret är att upp till 6000 varv var det fart, sen blev det dött, ska leta lite fel, har mina misstankar, i alla fall två saker som ligger högt upp på listan och saknar alibi.
Utöver det så är det nog den mest högljudda cykeln som körts av mig samt att den verkade vara riktigt bekväm att köra med fart, milslukare.

Behövde ha lite olja idag till en gammal knarr och hittade gammal smörja som dög för uppgiften. Utombordsolja behövdes dock inte men passade bra då detta stilleben arrangerades.

lördag 17 oktober 2015

Flames

video
Har fått igång min Rickman idag efter lite förgasarjobb. Riktigt rent kan jag inte påstå att den går men vass låter den, och högt. Cykeln ska ha klarat strippen på 11 blankt och det är imponerande, puffran kan inte vara helt orkeslös. Ska dra på mig töjet imorgon och känna efter hur en elvablanktknarr känns när den trycker på rumpan, kanske blir som att alla himlens änglar puttar på, på en gång.
 Burkarna var mer sympatiska förr.
Fick inte reda på om rörliga bilder funkade så bra förra försöket, en sa nej och den andra så ja. Har därför sålt Lohmannen idag då den var svår att både starta samt kommentera. Kawan startar lätt så den borde vara en enklare kommentera, ge mig info om denna grej, funkar det eller inte.

fredag 16 oktober 2015

Paton

Tror att den lite runde mannen i mitten är farbror Paton eller Guiseppe Pattoni som det korrekta namnet nog är. Nu är ju det intressant och samtidigt lite trist att en så begåvad man fick trimma CB500or för att överleva men som Jan skriver, först kommer krubbet, sen kommer moralen. Anledningen till att den bild är dock inte något av detta som nämnts, vad kan det vara då undrar en och var, säg det.
Det handlar om en grundläggande ingrediens i all Italiensk racing mellan 1968 till ca 1988.

torsdag 15 oktober 2015

Rolf Biland


Gläder mig att Klockaren visar intresse för sivagnsracing! Å precis som han säger, Rolf Biland, mannen som vunnit fler vagnrace än någon annan och dessutom sägs ha förnyat roadracing sidvagnarna mer än någon annan, byggde mycket riktigt en pryl som borde gått på B-kort. Bilden här ovan visar ju också tydligt att den ser ganska bil ut... BEO som den kallades hjälpte inte bara Roffe och burkslaven Kurt Waltisperg till VM guldet 1978, den hjälpte också till att få nya regler och två klasser till säsongen -79. De många nya idéerna var för många och för nya för FIM, som visserligen gick tillbaks till bara en klass från 1980, men ändå fick se sig besegrade av den finurlige schweizaren som sträckte vände och vred på regelverket för att fortsätta skapa vinnarvagnar. Vinnarvagnar som hjälpte honom till ytterligare sex VM tecken innan han lade hjälmen på hyllan efter över 20 aktiva år.

 Navstyrning, diffad bakaxel och tre spår i snön.
 Ödmjukt

Gärna Ford på vår gård

 I alla fall en Ford som denna. Siktades på Sviesta för ett par veckor sedan, frän, javisst.




onsdag 14 oktober 2015

Ramsned


 Nåja, egentligen var den bara lite ramböjd efter Skrotbaronens ystra framfart över stock och sten på herrgårdsägorna. Som gammal eparaggare o folkraceåkare fanns lämplig utrustning att låna i bekantskapskretsen så ingen fara med det. Får mig dock att tänka på när den första rysscykeln skulle svenskreggas o jag försökte få klarhet i om/hur det tack vare de tre hjulen var möjligt att regga för B-kort. Fick tag på en mycket trevlig och kunnig man på Bilprovningens informationsavdelning. Han rabblade vinklar, inbördes förhållanden, parallellitet och annat i luren. Min långa tystnad tolkade han, helt korrekt, som att jag inte hängde med.
- Vi säger så här då, för att kunna B-reggas måste den lämna tre spår i snön.
Sen tillade han, som om han känt mig.
- Å ramsned gills inte.

 Ödmjukt

tisdag 13 oktober 2015

Bonus

Fick med lite extragrejor då min kosa var styrd mot Dalarna och en Rickman handlades, egentligen var det till och med detta som var det avgörande för att resan gjordes.
 Nytt är det, flång i kartong till och med. Artontums Dymags med ISR skiva och ok bak monterat i en JMC sving eller liknade märke. Det går att bygga en hel knarr runt detta och den blir fränt i stort sett oavsett hur det görs, som kattpiss.
 Mmm som i magnesium, inte lika snygga som Campagnolo men det är ju å andra sidan inga andra fälgar, men de är nog bättre.