Berinimannen

Har skrivit en liten grej om Sätermannen, nu får vi vänta till december på vad som präntats ner.

Minns ni att Ljungen skrev ganska mycket här förut, då var det mer fart på bloggen.

Ledtråd

Titta mamma, inga kablar!

Trots rötterna i istiden blir detta projekt en kick i en ny riktning.

  Ödmjukt

Projekt

All work and no play makes Jack a dull boy.  

Den senaste tiden har det för min del varit lite för mycket arbete för det mentala välbefinnandet. Nå då det verkar för sent att gifta mig rikt, den rätta kvinnan är hittad men trots att jag nu väntat i 16 år ser jag ännu inga tecken på att hon kommer att bli förmögen, har jag fått lov att välja kneg före lek en period.

 

Nu lättar det dock här framöver och lite fritid stundar. Delar har redan samlats, bla dessa från Kanada o lite annat från andra håll. Själva grundobjektet har stått i mina förråd ett tag och planer har smitts. För att använda ett favoritcitat: "Jo för fan! Det är färdigt, nu ska det bara göras!"

Någon som har några teorier om vad som skall "smidas"? Naturligtvis när Sätermannen håller på är det mer ett litet tidsfördriv för det höga nöjet än något storslaget och långdraget.

 Ödmjukt

Livstecken från Dalarna

Träffade en gammal bekant vid den lokala motorsportanläggningen. En bekant som till sitt CV med mycket god enduromotionär och veterancrossförare nu också kan tillföra testförare. Vi kan i Dalarna också, seriöst och väl uppbackat är det mesta vi masar och kullor får till, så denne medelålders yngling hade fått uppdraget att på bar backe försöka spöa skiten ur den modell av dubbdäck som skall äga marknaden om ett par månader om planen håller.
 Det hela gick ganska bra, han hade kul, åkte fort och snackade skit med likasinnade i depån. Bra var också att han misslyckades med sitt uppdrag, inte bara dubben utan också gummit höll envist.
 På tal om dubb så har Sätermannen lagt in order på Finndäck, och därtill nyligen hämtat hem det preppade chassiet som lämnades hos den egne fjädringsgurun redan förra hösten. Till denna säsong har jag ännu chansen att ha allt klart i tid!

 Ödmjukt

Idioter

Personerna på bilden har ingenting med texten att göra. Eller kanske.

Den självgode Sätermannen kan inte undvika att reflektera över underligheter när han besöker årets upplaga av DAK marknaden på Lugnet.

Äldre man med presumtiv kund:
- "Det här lagret av dekaler har jag haft i källaren i fyrtio år, nu jäklar ska de bort!"
-  "Ok, jag bjuder en Tjuga för alla fyra"
- "Nej! Nej. Det kan jag inte!"
På vilket vis skulle de fyra gamla dekaler som nån stackars arvinge får slänga vid städningen av fars förråd efter hans frånfälle vara bättre än de ca 1,5 liter mjölk tjugan skulle kunna omvandlas till? ?

Vän till junior med främre och bakre stötfångare/spoilers till halvmodern BMW till salu:
- "Dom här prylarna har jag haft till salu på Blocket flera gånger i flera år. Ingen, INGEN, har ens hört av sig. Nu skall dom bort"
Så ingen, INGEN, har sökt på den den gigantiska annonssidan för att de behövt dessa? Men nu skulle alltså nån traska förbi och spontanshoppa? För att det känns som en trevlig helgsysselsättning att kånka runt en fjärdedels bil på ett lerigt gärde i Faluns utkant? ?

Dessa båda överhörningskonversationer är tyvärr inga extrema exempel. Rent allmänt verkar många handlare stå immuna mot marknadslagarna... FÖR I HELVETE! Världsöverskottet på rostiga cykelstyren, buliga moppeljuddämpare och halvtrasiga kinesminimotos har en anledning! Släng skiten.

 Ödmjukt?

Semester

Semester, den tid på året då det är alldeles ok att bege sig till sin lokala favoritskrotnasare, strosa runt lite, hitta och bjuda en onödigt generös slant för en begagnad oljekanna. En röd oljekanna.
  Sedan bege sig hemåt för att marinera kannan i bromsolja och fyra dagar senare lägga orimligt mycket tid på att skrapa, gnugga, bräjkleena och putsa bort den röda färgen.
  För att därefter medelst mässingsborste putsa kannans beståndsdelar och med glädje montera ihop dem igen.
  Vidare, med ännu större glädje, fylla upp den med rak 30 och konstatera att den fungerar.
  Slutligen njuta av att det inte bara gav ett trevligt tidsfördriv utan också resultatet att i min bod står kvarterets tveklöst snyggaste oljekanna!

 Ödmjukt

Lättsålt 2

Tidsfördriv, impuls, snygg och frän var anledningarna bakom inköpet av Prässebos gamla postiljoncykel här under försommaren. Någon minns kanske inlägget.

Nå, när man ändå har en pryl är ju nån typ av användning kul, här i Säter är en självklar användning för en gammal trampjonne den cykelcruising som arrangeras i samband med vår nostalgihelg. Planen blev alltså att cruisa lite runt Salutorget och sedan, via den stora annonssidan, leta på någon idiot, med fördel en stockholmare, som köpte cykeln så jag slapp uppbringa utrymme åt nåt som ändå var använt och klart.

Redan förmiddagen efter cruisingen stötte jag på en bekanting, definitivt en stolle, en trevlig djävla stolle. Stollen hade i sällskap en annan stolle, verkade också vara en trevlig stolle, dessutom stockholmare! Stockholmaren (visserligen utflyttad, men sånt flyttar man inte ifrån) och jag presenterades, vi hade tydligen ett gemensamt cykelintresse... Därtill var liraren gammal Förstepostiljon!

Halva timmen senare var cykeln såld, slantarna i fickan, köparen nöjd, säljaren nöjd och cykeln på väg att levereras eftersom den kanske bäste vännen ända just hade vägarna förbi hojens nya hem.

Snabbt, elegant och utan inblandning från den stora annonssidan stod TVÅ idioter hemma på gården, Sätermannen gjorde en ny bekantskap och nån snygging (hundralapp) på sin hobby! Erbjuder man högintressanta kvalitetsprodukter blir det tydligen lättsålt.

 Ödmjukt
 

Träsprit

"Metanol, även benämnt metylalkohol, karbinol eller träsprit, är den enklaste av alla alkoholer och är akut giftig vid förtäring men orsakar inte genetiska skador. Metanol skulle efter små förändringar kunna användas i dagens bensinmotorer, den har dock ett lägre energiinnehåll vilket innebär att på metanol skulle det dra ungefär dubbelt så mycket jämfört med om man kör på bensin "

Bingo! Den ökade förbrukningen är just vad jag sökte! Min SvänJii schascykel har stått sedan jag ryckte pluggen ur ABG:n nån gång i våras och det visade sig att världen inte är bekant med det faktum att Zenith (för evigt förknippade med "Starholken" till Volvos B 18) även tillverkat mopedförgasare... När min andra schascykel så såldes så lättvindigt blev det läge att aktualisera sökandet efter ett munstycke i rätt storlek.

Men nej. Letande på webbens framsida, hos den lokala cykeltanten, hos vänner, gav inget. Ett för stort, väldigt för stort, munstycke fanns dock i mina egna samlingar. Varande Isracingentusiast står naturligtvis nån dunk metanol i boden, och en slatt ricinbaserad racingolja finns i varje välartat hem. Problemet löst!

 Ödmjukt

Köpstopp

Om man på vardaglig basis köper påhängsmotorer från den stora auktionssidan blir detta snart en vardaglig utgift. Å när de vardagliga utgifterna nöter på blir det svårt att få något till sparolek kontot...
 För de flesta medelålders motormän rullar det ändå på så pass att det inte är någon egentligen fara att behöva lämna hus och hem på grund av ekonomin, det är snarare så att utrymmet är den begränsande faktor vi till slut får svårt att blunda för. Införandet av ett köpstopp kan vara en av fler möjliga åtgärder, mer slantar kvar och mindre krav på ytterligare utrymmen.

 Som alla vet fungerar köpstopp som att sluta med ett missbruk, det kan bli något bara om tanken kommer från individen själv.
 Nå, en Velmo verkade mycket mycket svårt att klara sig utan, framhjulsdrivna två o tre hjulingar har en svårförklarlig fascination på mig, när det dessutom sägs vara en ganska kass pryl med tveksam funktion är jag bortkollrad, en sån måste det bli. Onödigt tidigt i sökandet dök faktiskt en upp å nu när den köpts kan jag införa ett köpstopp, jag har allt det jag vill ha.

 Ytterligare en finess med att jag givit mig köpstoppet är att jag är den som har mandat att upphäva samma köpstopp. Om jag skulle komma på nån liten sak till jag är lite sugen på...

 Ödmjukt

Ekonomi

En längre tid här under vintern/våren gick Sätermannens slantar åt i lite för stor omfattning i förhållande till den glädje de gav. Att behöva använda kronor och ören till så banala saker som vardagliga utgifter bär emot för en omogen man. Alltså alla motormän och de flesta män...
 Diskuterade detta med en vän i samma fåtölj, tyvärr längre nersjunken i den. Visst fylls kontot sakta på lite hela tiden, det gör det. Problemet är att det emellanåt töms på en större mängd i ett svep.
 Ett konstant, ganska sparsamt, tillflöde, momentana rejäla tömningar i andra änden.
Begreppet toalettstolsekomomi var fött.

 Ödmjukt

Blev det

En udda pryl från femtiotalet i "barnfind" skick. Tydligen har den lämnats åt sitt öde när gaswiren någon gång för länge sedan gick av och därefter stått bortglömd men lyckligtvis orörd tills den dök upp här alldeles nyligen i ett uthus vid röjningen efter någons morfar...

 Sätermannens projekt blev en helt oanvändbar tingest med ingen funktion alls. Ingen mening alls annat än den viktigaste av meningar, en stunds tidsfördriv för min glädje och mitt välbefinnande.

Lokalt producerad från en liten fiktiv cykeltillverkare var den mycket ovanlig redan när det inte begav sig.

Att döma av det flera gånger riktade styret var den heller inte helt lättkörd. Ändå verkar den ha hållts i ett gott skick så länge den var i drift. Antagligen möttes byns original av en del blickar när han envist fortsatte använda denna i den tid där andra sålde lättviktaren och skaffade en Wolksvagen...

Om en serieproduktion av "replikor" skulle bli aktuell är ett problem att cykel, vapen och sporthandlare Eriksson idag inte längre är i branschen. Huset är rivet och i den nya stora byggnaden på samma plats säljs enbart livsmedel...

 Ödmjukt


 

Blev över

Riktiga Nonshinefreaks har en minnesbild av att Sätermannen någon gång i höstas släpade hem en gammal cykel och startade ett projekt. Som hänt förr och kommer att hända igen tappade det lite farten, det som projektas här på webbens avigsida. Visst är jag en slö jävul emellanåt, o visst är det en hel del av mina projekt som aldrig går i mål (vilket inte gör någonting för även ett avsomnat projekt är ett projekt).
 Men här var det faktiskt vissa delar i processen som behövde lite tid, även om andra delar i processen gick snabbare än förväntat med hjälp av hushållssalt och ekologisk limejuice...
 Nå, nu när ni ser vad som blev över förmodar jag att spekulationerna om vad som kreerats tar ny fart.

 Ödmjukt

Fabriksförare

När det knackar på dörren betyder det att sonen redan backat ner på gatan, öppnat mitt garage, lastat min hoj, mina skydd och min verktygslåda. Nu hoppas han på att hans gamle far åtminstone bryggt en kopp kaffe, men det är också det enda motkrav han har.
 När man har det så väl förspänt, inte bara skjuts till banan utan också prylarna lastade känns det onekligen lite lirigt. Om sedan den gode sonen jobbar på ett ställe som heter nått med fabriken och lastar i en gigantisk tjänstesläpa dragen av en skåpbil med reklam för nämnda snickerifabrik bör man väl kunna kalla sig fabriksförare?

 För övrigt var det riktigt kul på crossbanan igår, första turen i år som var "på riktigt" och inte nått halvfjussigt försök att på en inte riktigt preppad cykel komma igång efter vinterdvalan.
 Nya cykeln jag gav mig själv i julklapp o sedan plockat ihop under trivsamma garagekvällar visade sig, efter några mindre justeringar, inte bara fungera alldeles förträffligt utan också vara en hoj jag kan lära mig att älska. Ett chassie stadigt, snällt och väl anpassat för mig samt en motorkaraktär betydligt mer lik en tändkula än en röjsåg, också det väl avpassat för mig.

 Ödmjukt

Prässebo

Med ca fyrtio postlådor (78 bofasta) får antagligen den lilla västgötska byn det att funka trots att de sålt sin gamla postiljoncykel till Sätermannen.
 Som tidigare nämnts är ju en nackdel med mitt jobb att det kan fyndas från den stora auktionsidan både här och där i vårt land. En fördel med mitt jobb är att fynd från den stora auktionssidan kan hämtas både här och där i vårt land!
 Ett spontanköp med nån tanke om en påhängare har nog övergått i en tanke att hålla den intakt. Vågen med genuin patina verkar inte vilja ebba ut, och mycket mer patina än så här uppnår man inte i rappet... Dessutom är det en intressant utmaning att få det som måste servas för funktion att ändå se orört ut. Vi får väl se vad det blir, om nått.
 Redan har mitt senaste förvärv till min glädje väckt stor glädje hos mina medmänniskor, mötte på en parkering två damer som ääälskade den charmiga gamla cykeln!

 Ödmjukt

Rapport från andra sidan

 Att få försvinna från verkligheten har stundtals haft en viss lockelse här på vad som känns som andra sidan glädjen.
 Det är ingen egentlig fara med Sätermannen, han har bara ett tag haft en period där det mesta tagit längre tid än planerat, kostat fler pengar än kalkylerat samt skänkt mindre glädje än förhoppat.
 Dessutom har den nya kaffebryggaren redan pajat, Engelsmännen jag beställt delar av skickat prylar som inte passar, slantarna i flera månader gått FRÅN sparochlek kontot TILL lönekontot osv... Detta i sig vore nog, men därtill gav mina taffliga tafatta försök på crossbanan mig en lårkaka av om inte episka mått så iallafall av en dignitet som skulle väcka avund även hos professionella fotbollsspelare. Denna åkomma omöjliggjorde det som med tiden blivit min livsuppehållande ventil, löpningen.
  Tillbringade nyligen en dag på mitt favoritknäck, behandlingshemmet. Bland pundade klienter, stressade kollegor, bimbade vikarier och rövhål i ledningen trivs jag. Fan vad jag trivs och mår fint där! Tyvärr så när jag traskar hemåt kommer vemodet, varför är det inte så här jämt på jobbet? Varför tillbringar jag så mycket tid med att stirra på en tapet i ett halvtaskigt rum i en av Långtbortistans förorter när livet pågår och finns i en sämre del av Säter?

 När livet ibland är en Bitch är det underbart att man inte är gift med en! Hundförerskan har det allra mesta man kan önska av en kvinna. Resten av familjen får mig också att inse att jag är lyckligt lottad.
Min son och jag hänger mest varje helg i hanses garage och med gemensamma krafter monterar/servar nått på nån gammal cross. Varande män båda två behöver vi en, om än enkelt genomskådad, ursäkt för att umgås och diskutera livets gåtor. Vill tom tro att jag har en god relation med min dotter, även om jag knappt sett eller hört från henne sedan hon sprang på ett lämpligt makeobjekt på en nöjeslokal här för någon månad sedan...
  Tantens döttrar är fantastiskt fina flickor som jag gärna och frekvent refererar till som "mina" (Å tyvärr gör inte direkt deras pappa anspråk på dem) Den äldsta dotterns gosse är definitivt mitt barnbarn. Min svägerska, förvisso även hon en något udda existens, sade i alla fall något riktigt klokt som jag gärna tog till mig: "-Han är två år. Han bryr sig inte ett dyft i den biologiska aspekten". Vi älskar varandra jag o den lille skiten, det tar ingen miste på. Å gott hopp inför framtiden ger han som synes. Sätermannen har det inte så djävla illa!

 Ödmjukt

Broomm

Olika falla ödets lotter. Medan en Baron med herresäte i Västmanlands vackra skogar köper exklusiva delar i ädel metall till tävlingsmotorcyklar från 1930-talet gläds en enkel man av folket åt att några gamla serietidningar dimper ner i en brevlåda i en sämre del av Säter.
 Den stora auktionssidan erbjuder många frestelser för den ensamme arbetare som tvingas fördriva tid på mer eller mindre trista boenden runt vårt rike. Denna gång tror jag dock, impulsköp till trots, att det rör sig om ett tvättäkta fynd. Serier från sent 1970-tal, för den motorbitne, med fart och spänning, glada teckningar av snabba fordon och spännande berättelser från den glömda eran (Forgotten Era tiden)!
 Kommer att sitta som den kända smäcken tillsammans med nån påskmust under helgens avslappningsövningar i biblioteket.

 Ödmjukt

Pallplats

Antikrundan har just avslutat sin 114:e säsong, och jag förstår att er abstinens är svår.
 Hittade i en digital mapp den här bilden visande en pall som faktiskt, lite i förbigående, figurerat i ett inlägg för halvannat år sedan. Framförallt är det en bild på en pall som passar fint i MCHK-Rs antikrunda.
 Sätermannens farmors bror satt på denna och betittade MC världens elit strida om placeringarna i Hedemora TT. Med bläck skrivet, diskret men ändå tydligt, är den adress som på den tiden var hans. Klistrad på plats är klibban som intygar proveniensen.
 Bilden togs i en depå tillhörande en anläggning som har en egen stolt och intressant historia, Gelleråsen. I denna depå kamperade i ett lätt avlägset hörn eder undertecknade, John Elwood och en större soptunna. Tre lätt udda existenser som fann en fungerande symbios i sitt lilla hörn.

 Ödmjukt

Full kastrull?

Skrotbaronen skall tydligen köra småhondan på kastrullolja. Antagligen för att det skall smörja finfint när den nöter varv på varv på full kastrull. Går med mycket wire på styret, har trottelhissen högst upp. Slaka mustascher, full patte o öppna spjäll. Hur många andra synonymer för full gas används det?
 Ödmjukt

Till Salu

Kanske för sällan jag använder den här tjusiga bloggen till att marknadsföra mina pärlor. Men nu är nått till salu, en gammal Suzuki med hemskedubb.

  Ni ser hur Dingles och Gullvallas fartfantomer reagerar när de får komma nära detta vidunder, närmast nån typ av religiös tillbedjan...
  Å varför inte? Prylen är ju ganska kul, GSXFnånting 750 från tidigt -90 tal som med crosstyre o långdubbade slicks blivit en rolig leksak för de dagar då isen ligger slät och hård.

 Har ibland lite svårt att hinna med att leka med alla de leksaker jag har. En teori som ett tag gnagt i huvudet är att det skulle kunna bero på att jag har för många leksaker? Troligen (med stor säkerhet) är detta en felaktig analys, fler prylar är roligare. Tänkte ändå testa om det kanske medför att nån annan leksak kommer ut nästa säsong om denna avyttras. Dessutom är det ju så att den som omsatt mest slantar vid sin död är den som vinner.

 Fullt fungerande (nåja, kanske lite taskig gång på låga varv), utrustad med handtagsvärmare, läcker tankdekor, kraschpuckar och fungerande dödmansgrepp är den redo för dig. Hör av dig, du kommer att bli förvånad hur odyr den är för rätt köpare.

I sitt naturliga habitat.

 Ödmjukt

Bokar

Så här under vintersäsongen är det ännu trevligare än vanligt att få ett platt paket med posten. Ett platt paket innehållande några nya böcker till det privata biblioteket. Internet har sina fördelar, till exempel att man kan lita på att har man hittat det där så är det sant.
 Men en bok. En bok som gör att man i godan ro kan luta sig i läsfåtöljen, sörpla lite färskvärmt kaffe och förkovra sig, det är grejer det! Gammeldags faktasökning i ett tryckt verk är så på riktigt. Ett uppdrag, en sysselsättning, en glädje och ett ansvar. Dimensioner ifrån att via Smartphonen fråga Google efter det populistiska svaret.
 Naturligtvis blir det ännu bättre när ämnet anses smalt, närmast obskyrt, när man frågar Kreti, Pleti eller någon annan ur pöbeln efter deras åsikt.

 Ödmjukt