Stackars mig

 Kraschade hårt förra fredagen på Sviesta och denna vecka har inte varit så skoj. Idag mådde jag riktigt bra på eftermiddagen, tog en Pastis på verandan. Har kämpat ganska hårt med pysslet i veckan och välmående har inte varit på agendan. Funderade på det om en veckas stön och stånk för att vara först i en totalt oviktig tävling och om det är värt det. Svaret görs sig bättre på amerikanska, "Hell yeah". Om jag tagit stryk i racen skulle jag mått sämre, kroppen läker men egot är svårare att behålla. 

Det är Karlskoga om två veckor men just nu tror jag det inte blir start för mig, min egen diagnos är ett sprucket revben, kanske sprickor i fötternas inre ben, i alla fall på vänstern. Måste läka ihop innan det ska köras igen. Det är även ganska vrickat i resten av kroppen av dubbelhaltandet, muskler och senor har fått nya uppgifter som de inte var förberedda på, inte jag heller förövrigt.  Tack och lov för att mitt airbagställ fungerade som det ska, utan det hade nog inget jobb alls gjorts denna vecka.