Classic Bike på riktigt

 Om en jämför hur intressant det är att läsa tidningen Bike från 1979 och resten av åttiotalet med det intresse som dagens blaskor väcker så kan den sistnämnda lektyren anses lite mer spännande än att stå och observera landhöjningen, lite i alla fall.

 Har börjat sortera bland mina äldre exemplar som det har samlats på i många många år och en del nummer finns det inte bara dubbletter av utan tripletter och kvadrupler. Det allra första numret kan det till och med vara så att det finns en kvintett av.
Nr 9 1984 finns inte alls.

 Kolla exempelvis på vilket fantastiskt reportage det är om Daytona 200 1986.

 Tre och ett halvt uppslag med racing, bilder och text i toppklass, idag ser det inte ut så här såvida inte den senaste BMW äventyrsoffroaden ska testas. På åttiotalet redaktionen grusrace mellan Ystad och Treriksröset på de senaste offroadhundratjugofemmorna, plågsamt var det säkert och tradigt men bra reportage blev det och äventyr på riktigt.

 Kommer sortera ut alla dubbletter och försöka sälja dessa, hör av dig om du vill ha, 5 tidningar 100kr

 Det tar som du säkert lätt förstår tid att sortera dessa då arbetet hindras av att det är så mycket läsvärt som måste kollas.

Stroker

 Har jobbat lite med småHondan och just nå så går det bra, den lite större veven på bilden ovan har 13mm längre slag än vad 250-axeln mäktar med.

 Problemet var  att den inte får plats i den mycket välpackade XL250in och även att ramlagerlägen och diametrar behöver flyttas och ändras. Mätte först upp den och endast 2 hundradelars orakhet är bra.

 Svarvade om ramlagertappen samt även minskade diametern på skinkorna med 7 mm. Vän av ordning kan tycka att den nu borde balanseras då det har ändrats ganska rejält på balansfaktorn men det är ett problem som jag inte kommer lägga ner tid på. Om det visar sig vara ett skakmonster vid uppstart så kommer det problemet återupptas.
Balansfaktorer är en kompromiss och en teoretisk önskan om att det ska bli rätt, en gissning kan tyckas, en illusion om att det blir bra om exempelvis den sätts till 50 procent. Nu så kommer jag inte bli besviken om illusionen spricker då den inte fanns i mitt huvud. Sen behöver heller inte tid läggas på problemet som högst troligt inte blir ett slikt.

På plats, klapp på axeln på både mig och i motorn.

Bromsfästen igen

I och med fiaskot med PVM bromsarna så fick det göras nya fästen till de fina ISR oken vilket förra kvällen ägnades åt. Som vanligt skar Kolsvas utmärkta vattenskärningsfirma ut stagen, gjorde en uppdatering på utförandet så Acke hade kritik att ge om hur de förra såg ut.

Drama i Gisslarbo, vem var offret

I förrgår ca kl 22 00 var det en massa djurskrik i skogen som hördes då hunden rastades snabbt innan läggning. Då öronen funkar sådär just nu just nu hördes det inte så bra men i går morse på morgonen så kunde dramat följas i snön i form av spår och blod.

Min gissning är denna, rovdjur som borde vara en räv enligt spår har tagit ett annat djur vid iskanten på ån där blodspåren börjar, detta djur har gjort mycket motstånd men blivit uppsläpat upp på banvallen, kampen har nog fortsatt vidare då det inte är ett rakt spår och olika mycket blod på olika platser. Offret har släpats vidare sammanlagt 150-200 meter innan det  har öppnats upp och ”rensats” då endast inälvorna fanns kvar, skulle tro att vikten på dessa borde vara ca ett halvt kilo. Bytet har sedan forslats vidare.

Vad var offret, kan en räv ta en bäver exempelvis då det finns såna i ån. Det verkar ha varit ett relativt tungt och stort byte då släpspåren i snön är ca 20 cm breda. Vi har ofta sett räven förövrigt och spåren syns dagligen.

Jag tog lite bilder på morgonen ännu ett dygn senare då frågan gnager i mitt huvud.

Bilden vid vattnet är där det börjar, igår fanns det mer blod just där men iskanten har flyttat på sig

Släpspåret ser ut som om det har släpats en pulka ungefär, bredd 20-25cm med 5 cm breda medar.

Inälvorna var mer igår innan fåglarna var där, de har krympt nu.

Gillet Herstal

 Var och tittade på en belgare förra veckan, eller kanske rättare sagt flera belgare men endast denna fotades.

 Denna Gillet som är en slags replika på en ca 1952 motocross var fin.

 Kunde dock hålla mig och då det redan fanns fyra stycken andra cyklar i skåpt fick denna sköning stå kvar.

Fin är den i alla fall.

Gungvilde

Honda har visst en modell som heter så. Att det här var en sån visste vi inte, visst visste vi att dämpningen inte var ombyggd/preppad för Isbana, men att det var en standarddämpning i standard skick trodde vi nog. Det var det inte.
 Redan en bit in i den första träningen började bakhjulet frekvent pendla mellan spår som hade det gemensamt att de inte var rakt bakom framhjulet.
 Att däckssponsorn, tillika tillverkaren och försäljaren av desamma, gett tips om drivriktning och däcktryck som mycket få av rävarna i depån höll med om var kanske inte avgörande. Men lägg därtill att gossens teamchef/mekaniker/far hade lyckats montera dödmansgreppet på ett sånt sätt att det sprack, föll av och bröt tändningen... Nå, den bakskjutna placeringen obeaktad, tävling är den bästa träningen.

Teamet handlar frukost på tappen i Hofors.

 

Totalt sett en trevlig tillställning att vara en liten del av. Tävlingsformen är nog så snabb, intensiv och publikvänlig. Organisationen väl fungerande med bra parkering, kiosk/grill och bajamajjor.
 Depåatmosfären prima, den trevlige killen som tog sig tid att vissa de glada nykomlingarna var man hittade bes och anmälan visade sig vara ruskigt snabb och rutinerad vagnpilot. Snälla "motståndare" lånade glatt ut delar som med hjälp av plaststrippor kunde sammanfogas till en "ny" nödstopp. Andra glada amatörer att ljuga med fanns bara man vände sig om.
 Dagens Parc Fermé visar dessutom att detta ännu är en tävlingsart där man kan leka med lite av varje snarare än att en enda modell utkristalliserat sig som möjlig vinnare.

Nästa Istävling krockar, vad det verkar, med Vintercupen i enduro, gossens egentliga disciplin. Dessutom tyckte kanske gossen, givet sin enduroerfarenhet, att det saknades en dimension i en tävling på platt bana. Vi får helt enkelt se om "Team Pyjamas" återuppstår någonstans i någon form.

 Ödmjukt

Duktigt

 När småHondan byggdes åt Classic Bike för nästan tio år sedan så monterades en vevaxel från en 1977 i 1972 motorn, den är inte helt lika utan måstes svarvas om för att passa i gamla motorn. Stora skillnaden är ramlagren, rullager i den äldre och kullager i den yngre. Då detta gjordes förra gången så ritade jag upp hur den skulle moddas och det var bra det, nu ska en ungefär likadan vevaxel användas igen och ritningsarbetet som gjordes då 2007 återbetalas nu 2017.

Har lite tid över och då min hörsel ändå är nedsatt till hälften på grund av öroninflammation så varför inte svarva lite i min ganska högljudda Martinsvarv.
Fortsättning följer.

Bussat

Hade finbesök från Närke häromdagen, en hel buss med gubbar och ett tretal damer var på tur och passade på att kika in hos oss. Det är så att det går att komma på besök om det meddelas i förväg och helst inte i början av veckorna.

Då jag inte bara är dryg utan även långsam glömdes det bort att föreviga de besökande men hann i alla fall med de två sista, den lite kortare i gul mössa är en vida bekant man förövrigt, gissa vem.
Tackar Hasse och company för besöket och hoppas det i alla fall var något som var av intresse.

Fortare

Inför racedebuten måste självklart cykeln preppas en aning. Att höja farten är alltid en bra åtgärd på en tävlingsmotorcykel. Ett mindre drev där bak höjer farten, så minsta uppbringbara drevet beställdes.
 Denna enkla ekvation med mindre drev = högre fart försvåras av att motorns effekt inverkar, orkar cykeln inte trycka upp farten med högre utväxling, saknas pulvret att hålla flåset uppe genom motvinden faller idén.
 Så bra då att vi åker Pappsmälla! Mos i maskin är en av de många fördelarna med stora tvåtaktare.

 Naturligtvis finns en alldeles ofelbar och därtill enkel metod att få grejjerna att gå fortare. Klistermärken.

 Å vad kan göra mer nytta än tvättäkta sponsordekaler? Cykeln är redo!

 Ödmjukt

Inställt

Hela veckan har jag velat om det skulle köras SM i Isbana denna helg, har inte varit sjuk denna vecka men heller inte frisk och väntat på att kroppen ska bli bra men så blev det inte. Mitt debuttävlande i denna gren får alltså vänta vilket grämer mig mycket.

Enögas pojke Max får nu hålla ställningarna i Hofors, lycka till säger vi i Gisslarbo.