Årsracet 2018

 Med ISRen gick det till slut bra, hade problem mest hela tiden med bensinslangarna men trodde vi ordnat det till lördagsracet. Märkte dock på utvarvet att det fortfarande inte gick som det skulle och körde in i depå där Lasse kunde fixa så att de kom rätt. Om han hade blivit klar en sekund tidigare hade det varit bra för jag hann inte ens fram till flaggvakten som släpper ut en i racet innan han viftade ut mig. Efter ett par omkörningar senare så gick det i alla fall som det var tänkt.
På söndagen var det enklare.
Ska skryta lite med att jag har nu 11 stycken raka segrar i klassen på årsracet, har aldrig förlorat eller brutit på Sviesta i Forgotten era.

I trefemtio gick det bra med, småHondan går fort men saknar lite i väghållningen, kom fyra på lördagen men trodde ett tag att jag skulle fixa förstaplatsen, missade dock i inbromsningen till esset på sista varvet då jag låg tvåa. Söndagen bröt jag.
Trist är att vissa i klassen direkt ville ha bort min cykel, en norsk visste exakt vad jag hade för delar i motorn och att inget var från 1972, konstigt nog så gissar jag att han aldrig ens har kollat på en XL förut men kunde ändå berätta om allt som var fel. Han sa även rakt i ansiktet på mig att jag ljuger då  jag sa att han hade fel. Kanske är något kulturellt mellan Norge och Sverige som skiljer men inte skulle jag med min uppfostran kalla någon annan för lögnare i en sak som jag inte vet något om. Han lovade att lägga in en protest om jag tävlade i Karlskoga vilket inte ingick i mina planer men nu måste planerna ändras.

Slutligen måste jag tacka alla funktionärer som slet som djur hela helgen efter massor med stora oljesaneringar i solskenet, jättearbete från deras sida.