Robban är borta

När jag träffar gänget som håller till på Corsa eller kanske mer kända som Brappa Pasta brukar det sällan bli varken otrevligt eller ointressant. Har mer än en gång känt en avundsjuka över denna samling människor som har kunnat hålla ihop sen vad det verkar alltid. Inte bara på grund av motorcyklarna utan för att de verkar dela på mycket annat som är intressant i livet. Känner de flesta i det gänget och alla är de olika på många sätt gällande politiska åsikter, kynne, sätt att vara, intressen förutom motorcyklarna och så vidare. Ändå verkar mixen av de här männen som har hängt ihop sen åtminstone sjuttiotalet vara i perfekt samklang. Att få ha såna vänner och vara så många måste vara få förunnat, att de nästan setts varje vecka på Corsa under alla år är beundransvärt.
Sorgligt nu så har gänget splittrats då Robert Lavér inte längre finns med på tisdagskvällarna (tror det är tisdagar) och aldrig igen kommer göra det mer än i tanken. Nåddes idag av det trista beskedet att Roberts har sett sin sista målflagga.
Själv lärde jag känna Robert för ungefär 15 år sedan men har läst hans artiklar sen kanske 1980. Han är en av mina förebilder i livet, har fler än en gång nämnt honom som den mest socialt kompetente person jag känner. Min förhoppning är att jag lärt mig i alla fall en gnutta av hans förmåga gällande detta, med det är tveksamt då jag inte ens når till Robbans fotknölar i detta ämne. Vi saknar dig och jag är stolt över att ha kunnat kalla dig min vän.

Våra tankar, Paulas och mina går till familjen Lavér, de på Corsa, alla som kände Robert.