Brandskadat

Hämtade hem cykeln som brann i bromsbänken, inte så rolig historia.

 Skrev en text till MCM Classic om hur det gick till så om du inte redan läst den kan du göra det här, alldeles gratis.

Formula 80-87 finns det en klass som heter i racingreglementet. Reglerna tillåter cyklar tillverkade fram till 1987 samt max 1100cc, slicks och regndäck är tillåtet. På mitten av åttiotalet så var det som var tufft och fränt ett år helt frånsprunget året efter. Yamahas FJ1100 var värsta racern 1984, snabbast och starkast i allt. Något år senare såldes samma modell som en touringhoj för äldre sansade män. Tillbaka till Formula 80-87, även här är en värsting från första delen av decenniet mer eller mindre chanslös mot FZR eller GSXR. Om jag skulle trimma en GSX1100 och hålla mig under 1100cc så kommer den kanske ge i effekt vad en 1100R ger standard utan trim. Sen är vikten på motorn troligen tjugo kilo till den äldres nackdel. Däremot med fri kubik kan ett litet effektövertag kanske fås och 150 hästar på bakhjulet är ingen utopi. Montera sen puffran i en ram från en Bakker, Harris, Moto Martin eller annan ramtillverkare blir det en salt hoj. Men det var detta med kubiken. Har motionerat om regeländring för de äldre, ett slags pensionärstillägg och till slut gick det igenom. Fri kubik gav ny arbetslust, här ska byggas blev planen. Kompisen Lasse har en ISR-ram i bra skick som inte används till något men han ville inte sälja den då den står så fint på hans arbetsbänk. Den får stå där i tio år till gissar vi. ISR hade ändå varit det fränaste då jag redan byggt två som är ganska dominanta i sjuttiotalsklassen, sen är Acke härlig att ha och göra med. Sökte vidare och fann en lämplig ram, en Harris Magnum. Motor ville jag ha en färdig och trimmade GSX1100 är inte speciellt ovanliga. Hittade en bra donator på Tradera som handlades in, en ganska ombyggd EF men med rätt förgasare och löften om ett väl masserat inre. Paltade på mig töjet och provade cykeln på vägen här hemma. Den gick inte alls bra, felbestyckad och kinkig men ändå ett rejält klös när den väl kom upp i flås. Det gick fortare än vad vägen tillät så Jeppe som har en bromsbänk plingades. Lastade Suzukin i drömbilen och körde västerut. Upp med knarren i dynon och Jeppe började med sin magi. Bestyckningen var som jag trodde alldeles för klen och säkert felställd tändning också. Efter varmkörning av olja och lite mer kollar ska det första riktiga pullet dras. I en accelerationsbänk innebär det att motorn dras från låga varv till fullt samtidigt som bakhjulet sätter fart på en rejält tung rulle, full belastning under ett tiotal sekunder. Det är då det blir kaos, ett oljerör går sönder, grenröret som antagligen skulle glöda om ljuset släcktes antänder oljan. Jeppe hoppar av men växeln är i och samma rulle som accelererades driver nu motorn och således oljepumpen. Mer olja, mer eld. Jag letar efter släckare men då det är Jeppes hemmaplan hinner han först. Nu blir det ännu mera knas, sprinten lossar inte och tiden går, Jeppe hivar släckaren till mig och fortsätter med en liten sprayburksmodell, den hjälper föga. Efter en tid som känns som en evighet får jag loss sprinten och det sker bara med hjälp av styrka efter att ha försökt med finess. Pulvret gör vad det är tänkt, lågorna utplånas effektivt. Känslorna efter är många men utan brandsläckaren hade kanske hela verkstan brunnit ner, eller om det är upp. Om sprinten inte hade suttit fast skulle det däremot blivet en enklare sanering, både Jeppe och jag är vana mekaniker med skapliga nypor men ett tag kändes det hopplöst. Många hade inte fått ur den. Skadorna blev överskådliga och försäkringbolaget har hittills skött sig väl så allt verkar lösa sig men pulshöjande var det.

Hur har du det med ditt brandskydd, jag kollade över mitt eget idag…