Mil på mil

Från förra tisdagen till söndagen så har det åkts bil i snitt ca 70 mil om dagen, tyckte framåt eftermiddagen idag att det kändes lite tomt så en trettioåttamila tur gjordes på kvällen för att varva ner lite. Köpte en grej i södra Stockholm som är långt utanför min komfortzon. Alltså i södra Stockholm har jag inget emot att vara, det är grejen som är obekväm.
Mer om detta senare.

Den höll...

 Mot alla odds så ramlade inte karetan inte itu och fungerade felfritt hela vägen dit och tillbaka trots mitt tvivel om det tyska märkets motståndskraft mot rosten. Var riktigt bekvämt till och med att sitta bredvid i 3-400 mil utan att behöva styra en meter.

 Lasse, Börje och jag har varit i Ungern och kollat på lite hojar, kärade ner mig lite i den Koehler Escoffier 1936 som Motomania i Sopron hade till salu men sansade mig så den fick bli olastad i Mercan. Fantastiskt skick på den hojen, allt verkade vara original inklusive sladdarna som var invävda i bomull eller slikt material. 8000 euro kostar knarren om du vill ha den, kan hjälpa dig med både affär och transport.

Detta är bara en bråkdel av vad som är till salu i Sopron, det mesta kostar mer.
Återkommer om resan snart igen.

Vresig

Arisco som denna cykel är döpt till betyder tydligen vresig på svenska. Antar att förhoppningen var att detta skulle vara en vrång djävul när nån ville köra om. Spanjoren som började grunna på denna 250 racer i sjuttiotalets början var iallafall inte rädd för att prova det som ansågs nytt och fränt. Gjutna hjul, Motoplat, skivor, liggande enkeldämp. När den färdiga hojen presenterades 1977 var det väl kanske lite standard med dessa prylar, men ändå. Ett litet antal såldes, och rejsades med, fram till 1980.

Ett helt igenom spanskt projekt, moroten är i stort sett två hopslagna inhemska kartmotorer, förgasarna spanska Bing kopior osv. Sägs ha kommit till eftersom mannen bakom den tyckte att en TZ var för dyr. Hans vision höll, den här kunde han kränga för halva priset av en TZ. Tyvärr hade väl TZan mer än dubbelt så stora framgångar...

 Ödmjukt

Omväg

Krånglig startprocedur på en Wanderer V-twin från förra seklets början: Kicken snurrar via en kortare kedja gång på bakhjulet. Bakhjulet snurrar via den i baknavet inbyggda växellådan o en rem gång på motorn. Motorn driver sen remhjulet vid bakhjulet. Bakhjulet står dock still trots att remskivan snurrar, eftersom någon byggt in en växellåda i baknavet...
 Denna lösning är inte milsvid från den Jawa automatmoppe använde ca 70 år senare. Pedalkraft får via kedja bakhjulet att rotera och moppen att fara iväg så sakteliga, när farten höjts slår slirkopplingen som drivs via en annan kedja från bakhjulet till o drar med sig motorn som puttrar igång. En andra slirkoppling drar nu i den kedja som nyss sköt på...
 Men så kommer också Wa i Jawa från Wanderer. Wanderers mc tillverkning hamnade nämligen där när bildivisionen gick upp i Auto-Union i 30-talets början.

 Ödmjukt

Sminkad gris

Honda CX 500 kallas med all rätt för Plastgrisen. I original är den svinful.
 Nån sorts Guzzistuk på självaste moroten är väl rätt ok. Men sen. Trynet runt lyset, kantiga linjer med dåligt flyt, vätskekylning, kardan, o som så ofta på en Honda, skitfula hjul. På den här modellen inte ens lika fram o bak...
 Dom skäggiga killarna med svarta T-shirts brukar hävda att customisera en japshoj är som att sminka en gris. Nå, i det här fallet är den sminkade varianten klart att föredra. Detta exemplar som fångades live utanför en järnhandel ser ut som en ball cykel man skulle kunna tänka sig att äga!

 Ödmjukt

På hyllan

Bra o ha, lägg på hyllan. I en sämre del av Säter har en vän anammat dessa visdomsord. Faktiskt har han lyckats snickra ihop själva hyllan på egen hand, detta trots att han på grund av sin oförmåga att förstå tumstocken tvingades avsluta sin snickarkarriär o flytta under jord där han fortsätter som gruvbyggare...
 Nåja, en schysst samling har han definitivt, och så mycket trevligare besparing än slantar på banken!

 Ödmjukt

Csepel

Om jag inte är fel informerad så är Baronen, Kungen o Gladen på besök i de trakter där herrarna på bilden en gång stod och grunnade på hur de kunde göra sina cyklar ännu bättre. Nu visade det sig att Csepel 250cc av 1956 års modell var alldeles tillräckligt bra. På det första racingförsöket någonsin gav de sig på 24 timmars Bol d´Or. Och vann! Så kan det gå när det rör sig om kvalitetsprodukter från Öst.
 Nå, så var är då herrarna? Csepel, även marknadsförd som Pannonia kommer från? Inget annat än rätten att malla sig en liten stund vinner man.

 En nästintill genant brist i mitt privata Bibliotek uppenbarade sig när det källforskades inför detta inlägg, blott en enda av mina skrifter behandlar racingcyklar från detta rike!

 Ödmjukt

I Sätermannens trygga famn

Börje, Ella och Sanna

lämnar jag er nu en stund. Ska på en tur med Börje och Lasse med den sistnämndes Mercedes, troligen så kommer vi inte klara hela resan med mercan innan den faller i två bitar då rosten som alla vet älskar alla dessa karetor.
Lasse menar dock att män med hjärna kör med stjärna och han borde veta bättre än mig som helst åker Fiat.

Yamaha R6

 Demonterade just en R6 Yamaha. Modellen kom som en mindre bomb 1999 och är den första motorcykeln som har haft 200 literhästar standard tror jag. 120 hkr och en rödmarkering vid 16 000 varv var frän 1999 och även nu.

 Köpte en R6 för att köra Supersport SM med -00 men det var ingen rolig historia. Den ett år gamla hojen var sönderskruvad med gängpaj nästan över allt, föregående ägare hade bokstavligen dragit åt var och varannan skruv till stoppet slutade ta stopp. Hann endast träna en gång på Sviesta med den innan SM i Anderstorp där det tog stopp redan på kvalet med en rejäl vurpa mellan Hansen och Karusellen, kanade nog i hundra meter innan det stannade. Rejält mörbultad och sönder blev det istället färd till Värnamo sjukhus som inte var varken välkomnande eller kompetent. Satt i en rullstol och väntade hela dagen innan det visade sig på röntgen att vänster handen hade ben som var av i flertal. Läkaren undrade om jag ville att det skulle gipsas, jag undrade varför det var en fråga som en lekman på starka smärtstillande skulle svara på, då gick hon hem. Fick slutligen ett gips, och åkte hem efter en natt på vandrarhem. På SöS hittade de fler frakturer, operation följde, gick sådär, ny operation, senor växte ihop med muskler, skulle bli bra ändå sas det, är kanske det nu idag 15 år senare fast jag tror att min vänster näve skulle ha kunnat fixas bättre. Har egentligen ingen vidare kraft i mittenfingrarna samt en fin knöl och ett par ärr som ser ut som en runa på ovansidan.

Ett par dagar senare när det gick att röra på sig igen skulle bussen flyttas till bättre plats men det var för sent, buss, utrustning, och Yamaha var borta, endast Isuzun som hade kostat mig 1000 kr kom tillbaka. Där stod jag med en kass vänster och ett lån på 60 000, senare på hösten vurpade jag mig sönder och samman på Karlskoga. År 2000 var ett år då inte allt gick som det skulle.
Brukar ibland mena att det börjades med ingenting efter det men det stämmer inte, låg på minus rejält och det är mindre än ingenting. Hade dock Paula redan då så egentligen var det nog plus.
Yamahan var trots allt en underbar hoj, det lilla som hann köras.

Sviesta banträff

Kåta Bettan strulade mesta hela dagen men gav mig ändå förhoppningar om framtiden då hon levererade riktigt bra däremellan. Mer fart i denna hoj rakt fram än med den gröna, har aldrig kommit över 210 med den men med Bettan blev det 215 på Linköpings relativt korta raka.

En sak som är bra med denna knarr är hur den beter sig vid inbromsningar, går att bromsa senare och det är enklare. Cykeln är även mycket mer lätthanterlig men det är nog en liten bit kvar innan den klår Pecketten på hela varvet.

Nu ska det bara luras ut vad som ska göras med den.