Apollona

Bensin i blodet, en ensam man på en moped. Docent Död visste vad de skanderade i sin superhit.
Alla min Apollomopeder är samlade för första gången, en är ingen, två är fler än en, tre är en samling.

Den högraste Apollon är en Motorette från 1955, den inköptes 1985 och är det motorfordon som har ägts längst av mig, köptes för 300 kr. Original däck med Apollotext i gummit, fick byta bak 1986 då det det sprack med en smäll en extra varm och skön sommardag.

Mitten är en 1953 Z1 med fel tank, har kört den ett fåtal gånger, mest när Doris har skjutsats till dagis.
Slutligen hönsskitsmopeden, tvåväxlad Zündapp 258 motor med planetväxellåda, gjorde iordning snurran men fick den aldrig att gå bra, trimmade lite inget hände, trimmade mer utan resultat, trimmade massor fortarande utan skillnad. Sågade slutligen av insugningsrör som är ett extra intrikat sådant med ett 12mm stålrör med två stycken räta vinklar som är ingjutet i aluminium. emellan vinklarna satt strypningen med 7mm diameter. Skalade bort aluminiumet och bytte lite rör så det blev 12 milli rakt igenom. 62 kilsare med originaldrevning klockades den för men tyvärr ingen botten alls. Moppen har tveksamma vägegenskaper, om man t ex ska köra om en bil i en mindre rondell så är det bra att vara beredd på att det kan bli lite knasigt. Ted Åström gnider händerna varje gång denna tas fram. Har stått många år i ett hönshus, bakfälgen var bortrostad men den sektorn ersattes med en femtedel Husqvarna Novolettefälg, är extra stolt över den lagningen.