Personerna på bilden har ingenting med texten att göra. Eller kanske.
Den självgode Sätermannen kan inte undvika att reflektera över underligheter när han besöker årets upplaga av DAK marknaden på Lugnet.
- "Det här lagret av dekaler har jag haft i källaren i fyrtio år, nu jäklar ska de bort!"
- "Ok, jag bjuder en Tjuga för alla fyra"
- "Nej! Nej. Det kan jag inte!"
På vilket vis skulle de fyra gamla dekaler som nån stackars arvinge får slänga vid städningen av fars förråd efter hans frånfälle vara bättre än de ca 1,5 liter mjölk tjugan skulle kunna omvandlas till? ?
Vän till junior med främre och bakre stötfångare/spoilers till halvmodern BMW till salu:
- "Dom här prylarna har jag haft till salu på Blocket flera gånger i flera år. Ingen, INGEN, har ens hört av sig. Nu skall dom bort"
Så ingen, INGEN, har sökt på den den gigantiska annonssidan för att de behövt dessa? Men nu skulle alltså nån traska förbi och spontanshoppa? För att det känns som en trevlig helgsysselsättning att kånka runt en fjärdedels bil på ett lerigt gärde i Faluns utkant? ?
Dessa båda överhörningskonversationer är tyvärr inga extrema exempel. Rent allmänt verkar många handlare stå immuna mot marknadslagarna... FÖR I HELVETE! Världsöverskottet på rostiga cykelstyren, buliga moppeljuddämpare och halvtrasiga kinesminimotos har en anledning! Släng skiten.
Ödmjukt?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar