Min far ger mig varje år er en extrafin klapp, Martin Strömbergs bokserie övergår sakta år för år i min ägo och jag läser om dem i samma årliga takt. Första omgången med dessa böcker gissar jag gjordes i femtonårsåldern och då lästes nog alla i snabb följd. Denna vintern var turen kommen till Scuderia Husqvarna som handlar om åren 1935 och 36.
Boken börjar med att Mannerstedt själv greppar pennan och berättar om sin filosofi angående byggandet och konstruerande av racermotorcyklar, hur han börjar med att få tillförlitlighet i grunden för att sedan lägga till fart. Hur utvecklingen gav resultat och motgångar för att tillslut ha cyklar som var på gränsen till att vara det bästa som gick att sitta på.
1935 var året det skulle vara klart för världsherravälde, tyvärr blev det inte så, det skrevs ett antal sponsorkontrakt innan säsongen som gav kapital men tyvärr kanske kostade mer än de smakade. Det stora misstaget var nog att använda Boschprodukter, åtskilliga race förlorades på grund av igenslagna stift. Verkar ha varit så att om inte varven hölls uppe så kude man räkna med att stanna för stiftbyte. Martin trodde det skulle lösa sig då dubbelstiftstoppar monterades men det innebar mest att det blev fyra pluggar att byta istället för två. 1936 var de ej bundna av kontraktet och med KLG så gick det att släppa på gasen i en kurva och Strömberg vann Spaniens GP och var riktigt på gång, körde snabbare än dåtidens superförare Stanley Woods.. Tyvärr slog han sig rejält efter det i Helsingfors sen var säsongen slut. Bilden nedan är från det loppet då han jagar Ragge Sunnqvist i Djurgårdsloppet.
Scuderia Husqvarna kommer från att Strömberg, Gülich och Sunnqvist startade privatstall med det som var tänkt att vara fabriksansträngning. HVA hade byggt en 1000cc cykel som de sålde till staten, posten och militären som slet ut cylinderloppen på nolltid och de lyckades inte lösa det problemet trots stora ansträngningar. Garantiärendena som följde knäckte hela motorcykeltillverkningen som la ner och då stod 1935 års cyklar klara men det var inget som fabriken ville fortsätta med.
Mannerstedt som konstruerade dessa maskiner har min fulla respekt och beundran, geni.
Största orsaken till att dessa Qvarnor geggade igen stiften berodde väl på att Mannerstedt hade gett sig fan på att man inte skulle ha oljeringar eftersom dessa stal effekt, om jag är rätt underrättad.
SvaraRaderaDet är möjligt att Boschstiften slog igen av den anledningen, inget nämns dock om detta i boken eller i de flertal artiklar som jag läst. Inget nämns angående oljeringar överhuvudtaget. när Strömberg körde med KLG 1936 försvann problemen med stiften så Bosch var inte kompatibla med Husqvarnan.
SvaraRaderaAngående uteblivna oljeringar så berättade oraklet på dessa motorer Christer Watz detta när han höll ett uppskattat föredrag om dessa i Isgaraget i Hedemora. Kan också passa på att nämna att det kommer att hållas ett föredrag med bildspel av isracinghistorikern Thord Lundgren den 8e feb kl 18.00 i isgaraget Hedemora. På eftermiddagen blir det stelhäckskörning på en pöl utanför stan.
SvaraRaderaTomas den 2e
Christer är ett orakel på Husqvarna men faktum kvarstår att 1936 var det enligt Hedemorasonen Martin inte ett problem med stift då han ej var bunden av kontrakt och kunde köra med KLG. Samma cykel, samma motor annat år.
SvaraRadera