tisdag 27 oktober 2015

Sprit



Min enpetare har nu testats på E85, med Castrol R40 som groggvirke blev både färg, lukt, smak och smörjegenskaper utsökta. Kanske borde jag inte blivit förvånad när den svarade på spriten på samma sätt som en människa: Lite trög start, behövde en snaps för att komma igång, när det väl tagit sig blev den snart högljudd och ville ha mer, när den fick mer blev den också mer högljudd och suktade efter ännu mer. Strax var den på gång, lättretad, uppe i varv och krävde än mer. Irriterat och otrevligt skrek den efter ännu mer, mer! Snart väsnades och uppförde den sig på ett sätt som var nästintill skrämmande, skrek och levde om. Hotfullt tog den helt enkelt saken i egna händer, vevade upp munstycket tills nålen satt och skramlade utanför gängan och gapade girigt i sig av rusdrycken. Beteendet var gränslöst och oacceptabelt. Aldrig förr har en kall enpetare varvat mer än så. Men precis likt människan kom den också lindrigare undan sviterna än den förtjänade, allt höll ihop.
 Efter att hissat nålen till max och bänt isär stiftgapet (?) fick jag den, om inte trivsamt salongsberusad, så åtminstone att uppföra sig så pass att risken för ett omhändertagande enligt Lagen Om Berusade inte var överhängande. Spännande.

 Ödmjukt

2 kommentarer:

  1. En levande beskrivning av en drogad enpetare.

    SvaraRadera
  2. Ha ha det var det roligaste och bästa jag har läst på länge

    SvaraRadera