fredag 13 mars 2015

Royal mail



Även till lilla Säter kommer det emellanåt ett paket från utlandet. Eftersom Sätermannen är av arbetarklass är försändelserna naturligtvis både mindre till storlek och av mindre ekonomiskt värde än de som anländer till Herrgården i Gisslarbo. Lyckligtvis har vi enkla män och kvinnor av folket, födda i fattig stuga som vi är, lärt oss att glädjas åt det lilla. Men å andra sidan, vem skulle kunna motstå att känna glädje över ett innehåll så här rart?



 Ödmjukt

4 kommentarer:

  1. Även vi andra som inte ens får paket från utlandet passar på att spegla oss i glasen från de lyckosamma och gläds åt våra små kuvert, poststämplade konungariket Sverige!

    SvaraRadera
  2. De rika lever ett annat liv, eller så får man jobba lite extra.

    SvaraRadera
  3. Kan du berätta lite om hur det känns att höra till de privilegierade :-)

    SvaraRadera
  4. En bra början till att vilja komma upp sig lite är en god uppfostran. I mitt fall ett par föräldrar som kom till Sverige i en Neckar med barn i magen samt utan jobb då de var 20 år gamla. Blir lätt så att man då kan få intrycket av att det det kommer gå bra om man satsar och tror på att det kommer gå med tanke på att det gick utmärkt för mor och far. En Neckar är en licensbyggd Fiat 600, packa in två vuxna och och allt som ägs i en sån så kan man förstå uttrycket att börja två tomma händer.
    Jag är förövrigt inte rik men arbetssam, hoppas och tror att det ska bli tvärtom innan pension.
    Det bästa med den så kallade arbetarklassen är att det är lätt att hitta ett mål i livet.
    Och visst är jag priviligierad, vet egentligen ingen som verkar ha det så bra som jag.

    SvaraRadera